Från politiskt håll kommer kritik. I synnerhet från varglänet Värmland, där man anser att Naturvårdsverket inte ger tillräckligt utrymme för att begränsa vargstammen.
– Jag hade hoppats att vi skulle kunna komma igång med en försöksverksamhet med regionalt inflytande snart, säger riksdagsman Ann-Kristine Johansson (s) i en komentar till SVT.
Hon menar att rovdjurssituationen i Värmland och Dalarna motiverar snabba beslut. Även riksdagsman Jan-Evert Rådhström (m) är otålig och vill inte avvakta fler besked om vargstammen ökar eller inte:
Tina Ehn (mp) anser i ett pressmeddelande att regeringens inställning i vargfrågan är ett hot mot vargstammen och Sveriges miljörykte i EU.
– Jag är mycket bekymrad över regeringens kommentarer till Naturvårdsverkets rapporter om rovdjur. Om man vill ha en vargstam i Sverige måste inaveln minskas. Först efter det kan man acceptera jakt, skriver Tina Ehn.
”Hur har man tänkt egentligen?”
Lars Furuholm, rovdjursansvarig på länsstyrelsen i Värmland, är inte nådig i sin kritik när han intervjuas av Värmlands Folkblad. Han anser att Naturvårdsverkets förslag ökar byråkratin istället för att minska den:
– Naturvårdsverket kommer att sätta ett tak för antalet vargar som varje år får skyddsjagas i det större rovviltsförvaltningsområdet. Om vi får stora problem med vargar här och anser skyddsjakt vara nödvändig så kan vi ändå inte fatta beslut om skyddsjakt förrän vi förhandlat med alla de andra länen och hört oss för hur stort behov av skyddsjakt de tror sig få.
Inte heller kan se något ökat inflytande.
– Vi tycker ju att vi redan nu har för många vargar i Värmland, men vi tillåts inte minska antalet förrän det har ökat i motsvarande grad någon annanstans. Hur har man tänkt egentligen?
Lars Furuholm är också besviken på resonemanget kring vargstammens storlek kontra genetiken.
– Med Naturvårdsverkets modell får vi en vargstam som ökar i antal men inte tillförs nya gener. Det sägs ju inget om hur invandrande vargar ska kunna skyddas. Vad tror man sig vinna på detta?
Alldeles för återhållsamt jaktförslag
Jägarorganisationerna (läs JRF:s kommentarer på annan plats i denna tidning) anser att Naturvårdsverket släpper ifrån sig för lite makt och att förslaget om förvaltningsjakt på varg är alldeles för återhållsamt. Svenska Jägareförbundet menar att det lokala inflytandet blir för litet med Naturvårdsverkets förslag.
– Man missar helt den politiska demokratiska tanken om att besluten ska ligga nära människorna. Här är besluten helt tjänstemannaförankrade, säger Svenska Jägareförbundet ordförande, Torsten Mörner, i en kommentar till TT.
Gunnar Glöersen, rovdjursexpert på Jägarförbundet, säger till Västerbottens Folkblad och Nya Wermlands-Tidningen att Naturvårdsverket byggt ett luftslott och att regeringen egentligen borde ha startat med att lägga fast en ny rovdjurspolitik.
– Verket skulle utreda möjligheterna till jakt på varg och utreda den genetiska situationen. Nu hänvisar man bara till den naturliga invandringen och säger inget om jakt.
Även Torbjörn Lövbom, ordförande i Jägareförbundets rovdjursråd och länsordförande i Västerbotten, tycker att makten egentligen bara flyttats mellan tjänstemän på olika nivåer.
– Vi efterlyser ett förtroendemannainflytande. Folk som verkligen är i rovdjurens närhet måste få påverka och bestämma styrningen, säger Lövbom till Västerbottens-Kuriren.
Vargjakt i dag kan bli ödesdiger
Naturskyddsföreningen, WWF och Svenska Rovdjursföreningen hävdar att ansvaret för arternas bevarande måste ligga kvar på Naturvårdsverket och de hävdar att Naturvårdsverkets uppdrag var att utreda om det behövs förvaltningsjakt på varg, inte hur förvaltningsjakt ska ske.
På lång sikt krävs en stam på minst 2 500 individer, om vargstammen är helt isolerad. Redan en liten ökning av jakttrycket på dagens vargstam kan få ödesdigra konsekvenser, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson till Västerbottens Folkblad och till Nya Wermlands-Tidningen.
Hans kollega Klas Hjelm, rovdjursansvarig vid Naturskyddsföreningen, säger till Nya Wermlands-Tidningen att den man inte kan jaga en stam av djur som inte har gynnsam bevarandestataus. Han tillägger dock:
– Löser man problemet med inaveln uppstår en ny situation. Då behövs inte så många vargar för att stammen på sikt ska överleva, säger Klas Hjelm.
Risk för mer tjuvskytte
På tidningarnas ledarsidor har det varit glest med kommentarer.
”Verket har slarvat bort en möjlighet att göra något vettigt med nya regler för hur de omstridda rovdjursstammarna ska hållas på en rimlig och acceptabel nivå”, skriver till exempel Värmlands Folkblad, som varnar för att resulatatet kan bli mer olovlig jakt på varg.
I stället för enklare hantering och snabbare beslut blir det enligt förslaget ännu mer byråkrati och mindre inflytande på regional nivå, skriver tidningen.
Arbetarbladet i Gävle hoppas att Naturvårdsverkets förslag är en väg till försoning på ett område där röstläget är högt och gällt, snarare än eftertänksamt och sansat. ”Varghatet måste hållas stången”, skriver Arbetarbladet.
”Men där slog det stopp”, skriver ATL och konstaterar att det visserligen föreslås att ansvar flyttas från Naturvårdsverket till länsstyrelserna, men med förbehåll:
”Naturvårdsverket kan i nåder delegera besluten till vissa län under vissa förutsättningar… Det bådar inte gott för den eftersträvade acceptansen och förankringen av rovdjurspolitiken bland de mest berörda”, skriver tidningen.