Efter den första artikeln och det förtydligande, som senare publicerades, har Conny Andersson, tidigare polis och numera ”tracker” och coordinator för APU, skrivit följande till Jakt & Jägare:
”Vi är många i nätverket APU, flera tusen och vi ser allvarlig på hur tidningen tar så tydligt parti för illegal jakt… Du får fram till fredagen 1 juli, kl 1200 att be om ursäkt och skriva en tydlig dementi. Sedan kör vi rättslig på detta.”
Till saken hör att Jakt & Jägare aldrig tagit parti för illegal jakt.
”Dom ljuger”, var den stående kommentaren om jägarna och markägare i Rialareviret.
Inspektör Karlson hävdade med bestämdhet att det förekom tjuvjakt i området och han ansåg att Conny Andersson skulle ha skadestånd eftersom hans företag hade skadats av publiceringen.
Det faktum att Jakt & Jägare aldrig nämnt företaget hade ingen betydelse.
Jakt & Jägare beslöt därför att kontrollera detta och begärde ut handlingarn i ärendet som är daterade 2011-06-22.
Det framkom då att Tomas Karlson uppmanats av polischefen i Norrtälje att ”anmäla och få prövat” om hans medlemskap i APU kunde betraktas som godkänd bisyssla.
Förutom Tomas Karlson är det ytterligare sju poliser i Norrtälje som fått sitt medlemskap i APU prövat.
Av handlingarna framgår att Tomas Karlson hävdar att APU är en ideell verksamhet.
”I det stora hela skiljer sig inte engagemanget i APU mot ett engagemang i Amnesty, Naturskyddsföreningen, BRIS eller liknande”, skriver han.
”Enligt din egen redovisning är bisysslan att jämföra med ett medlemskap i Naturskyddsföreningen och så länge kraven i 7§ LOA (Lagen om offentlig anställning reds. anm.) tillämpas korrekt menar polismyndigheten att bisysslan är ideell och förenlig med 7§ LOA.
Han skriver vidare att medlemmarnas yrken ”..spänner ifrån riksdagsmän till diversearbetare. Det finns sålunda ingen koppling mellan medlemskap och yrkesval.”
Men för den som läser APU-gruppens hemsida växer dock en annan bild fram. Det är inte bilden av naturvänner och riksdagsmän med gummistövlar på fötterna och fågelboken i handen.
”Specialister: utbildade och lämpliga för uppdrag mm. De har utbildningar som tracking, polis, militär, väktar/skydd, underrättelse, spaning, foto, mm. De är samtränade och motiverade”, framgår det av gruppens webbsida.
Det rör sig alltså inte om yrkesgrupper som vanligen förknippas med djur och natur som biologer, ornitologer, zoologer eller etologer eller kanske till och med jägare.
I skrivelsen från polismyndighetens chefsjurist Jan Nyrén till polisen Tomas Karlson går juristen på en hel sida igenom lagstiftningen om vad en polis inte får göra.
”Aktiviteter som har direkt anknytning till polisverksamhet- t.ex. sådana som innehåller inslag av bevakning och/eller civil olydnad är självklart -enligt bl.a. 7§ LOA- inte tillåten för dig som offentligt anställd polisman.”
”Det är tre bilar som patrullerar reviret när NT är med. Vi glider genom ett soligt vintervitt landskap. Så fort någon ser något intressant stannar vi till och följer spåret in i skogen. Det behöver inte vara spår av varg, ibland kan spåren av ett flyende rådjur locka gruppen att följa efter, ibland däcken av en fyrhjuling.”
Chefsjurist Jan Nyrén skriver i beslutet att: ”Inte i något sammanhang får utövandet av bisysslan leda till att myndighetens anseende skadas eller att förtroendet för din egen eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet rubbas.”
”Det räcker med att det finns en risk, men denna risk ska bedömas från fall till fall”, kommenterar Jan Nyrén.
Hur är det då med förtroendet för polisen i Rialareviret?
Torbjörn Jansson är jägare och bor i området.
– Jag har aldrig haft problem med polisen tidigare. Tvärt om. Jag har haft mycket att göra med dem i och med att jag hjälpt till en hel del med eftersök. Men sedan APU-killarna börja fara runt här har jag inte mycket förtroende för polisen, säger han.
Jonas Hällström är en annan jägare och boende i området.
– Jag har inte haft några problem men jag har barn i samma klass som en av dom där men vi pratar aldrig varg. Men jag har heller aldrig stuckit ut hakan på några debattsidor, så hemma hos mig har det varit lugnt, säger Jonas Hällström.
När han får veta vad polisens chefsjurist skriver om ”förtroendeskadliga bisysslor” säger han:
– Så vitt jag förstår har de brutit mot varenda regel. Jag litar inte på Norrtäljepolisen numera. När jag ringde polisen för att få hjälp att få bort en karavan med vargaktivister blev jag bortkopplad i telefonen. Jag vet ju inte om det var en tillfällighet eller om det var medvetet.
– Men de senaste tre veckorna har det varit lugnt sedan jag körde bort en bil med fyra personer i. Två av dem påstod att de var poliser, berättar Carl-Johan Andersson.
När Jakt & Jägare frågar kriminalinspektör Tomas Karlson om varför han lämnat en bild till polisen i sin ansökan om bisyssla, medan det ges en helt annan bild på organisationens hemsida, så vill han inte hålla med om det.
– Vad som står på APU:s hemsidan svarar inte jag för. Jag svarar bara för vad jag har skrivit. Att folk ställer upp på våra grundläggande etiska värderingar.
– Jag vet inte vad de skulle svara, men varför skulle de inte skriva som vi? svarar han.
En stund efter samtalet ringer Tomas Karlson upp igen och vill framföra följande:
– Jag vill inte delta i det här. Det blir bara ett krig mellan två sidor som ökar polariseringen och allting får orimliga proportioner, kommenterar han.
Här är den andra artikeln om APU:
”APU förföljer inte folk”
Här är den första artikeln om APU:
”Vargpoliser” i Riala avhysta av polis