I paragraf 11, Naturvårdsverkets Författningssamling, står det ordagrant i punkt 1:
”Påskjutet djur ska avräknas såvida det inte genom fältkontrollen har påvisats att djuret är oskadat.”
I de aktuella fallen i Dalarna, som Jägarnas Riksförbunden nu avser att överklaga, har länsstyrelsens personal gjort egna fältkontroller där de varken hittat vävnadsrester eller blod på eller omkring skottplatserna.
I ett av fallen, som Jakt & Jägare berättade om i går, visade en påskjuten björn inga tecken på träff vid skottet och hundarna fortsatte att jaga björnen i två mil innan de slutligen kunde kopplas 23.30 på natten.
Allt tydde på frisk björn
Inga tecken någonstans på skador.
Ändå avräknades björnen. Länsstyrelsens representant, Lena Berg, förklarade att om man inte kan hitta kulan, vilket inte lyckades i det här fallet och dessutom kan vara extremt svårt, så ska björnen räknas som träffad.
Men Malte Sandström anser att länsstyrelsen hittat på egna regler.
– Det är vad den här gruppen på länsstyrelsen har gjort när de avskrivit påskjutna björnar från licensen, säger Malte Sandström, som anser att paragraf 11 (NFS 2010:7) är tydlig:
De påskjutna djuren skulle aldrig ha avräknats.
Kulan avgör inte
– Allt står i Naturvårdsverkets föreskrifter om hur det ska förfaras vid påskjutning och hur man ska gå tillväga. Man kan inte påstå att bara om man hittar kulan så kan man avgöra helt säkert om björnen är träffad eller inte, säger Malte Sandström.
– Vi har duktiga seriösa jägare som tränar både sig själva och sina hundar inför björnjakten för att kunna lösa sådana här saker. I de här fallen har man gjort riktiga eftersök med björnhundar och spårat och undersökt platsen noga.