Naturvårdsverket har, tillsammans med Jordbruksverket och Statens veterinärmedicinska anstalt, tittat på en mängd möjliga metoder att handgripligen ge den svenska vargstammen en injektion med nya gener. Rapporten offentliggjordes 1 december vid en presskonferens i Stockholm och huvudinriktningarna som föreslås är:
* Införsel av vuxna vargar från Finland eller Norge.
* Utsättning av valpar från vilda vargar som hålls i djurpark.
* Utsättning av valpar från dagens djursparksvargar.
* Flytt av redan invandrad vuxen varg.
Inga vargar från Ryssland
De tre myndigheterna är inte förtjusta i att hämta vargar längre bort, till exempel från Ryssland. Det skulle bli tidsödande och dyrt, samt innebära långa transporter och ökade risker för bandmask och rabies. I Baltikum, för att ta ett annat exempel, finns dessutom risken att hundgener finns i vargpopulationen.
För att kontrollera smittoriskerna skulle det behövas karantän och långa vistelser i hägn, något som ställer till både djurskyddsbekymmer och reser en del etiska frågeställningar.
Möjligen kan man fånga en rysk varg, placera den permanent i en djurpark och använda den som avelsdjur. Det är eventuellt också möjligt att ta sperma från ryska vargar och inseminera svenska djurparksvargar, men erfarenheterna av detta är begränsade och det kräver att djuren sövs upprepade gånger.
Att bege sig längre österut än till Finland för att hämta vargar verkar alltså inte speciellt troligt.
Naturlig karantän
Finska, norska och invandrade svenska vargar, däremot, kan hanteras på ett annat sätt.
När en varg med lämpliga gener upptäcks fångas den in, avmaskas, GPS-märks och hålls under uppsikt under ett halvår för upptäcka eventuella smittor – en sorts naturlig karantän alltså. Sedan fångas den in igen och flyttas ned till Mellansverige.
Faktum är att den rutinen skulle stärka det svenska smittskyddet.
– Ja, det kan man säga. Hittills har man inte haft någon smittokontroll av naturligt invandrade vargar, konstaterar Helene Lindahl Vik, naturvårdshandläggare på Naturvårdsverket.
Djurparksvargar eller vildfångade vargar?
Det är också möjligt att få vilda vargtikar att adoptera vargvalpar. Enklast är att plocka valpar från befintliga djurparksvargar. Ett mer sofistikerat sätt är att fånga en vild varg, placera den i djurpark och använda valparna efter den.
Varför inte engagera de svenska djurparker på allvar och låta dem bygga upp en valpproduktion med nya – eventuellt vildfångade – avelsdjur?
– Jag tror inte någon tänkt sig en så omfattande verksamhet, eftersom de här åtgärderna är tillfälliga. Både regeringen och Naturvårdsverket har uttalat att man på lång sikt eftersträvar naturlig invandring, säger Lindahl Vik.
Vuxna vargar ger mest för pengarna
Naturvårdsverket har också gjort en grov uppskattning vad de olika metoderna kostar, samt vad man får för pengarna. Att exempelvis sätta ut valpar är inte mycket dyrare än de andra insatserna – men risken att misslyckas är betydligt större.
Den årliga kostnaden per varg bedöms vara följande:
* Utsättning av vuxna vargar från Finland eller Norge: 770 000 kronor (50 procents chans att lyckas).
* Utsättning av valpar från vildfångat föräldradjur: 980 000 kronor (25 procents chans att lyckas).
* Utsättning av valpar från dagens djursparksvargar: 670 000 kronor (25 procents chans att lyckas)
* Flytt av redan invandrad varg: 670 000 kronor (50 procents chans att lyckas).
Kombination av metoder
Mest för pengarna verkar man alltså få genom att flytta vuxna vargar från Norge, Finland eller norra Sverige. Men miljöminister Andreas Carlgren underströk vid presskonferensen i Stockholm:
– Det troliga är det blir frågan om en kombination av åtgärder.
Carlgren påpekade också att inplanteringar egentligen inte är något som regeringen vill genomföra. Däremot är det nödvändigt om man ska följa internationella åtaganden och samtidigt kunna kontrollera vargstammen.
– Frysningen av vargstammen och vargjakten hänger intimt samman med att vi vidtar åtgärder mot inaveln i vargstammen. Det är två sidor av samma sak, sa miljöministern.
Rörliga korridorer
Naturvårdsverkets rapport pekar på att den långsiktiga lösningen på genproblematiken är att låta naturligt invandrade vargar för egen maskin vandra ned till vargområdena i Mellansverige. Frågan är hur det ska till, eftersom rennäringen drabbas.
Myndigheterna vill utreda den saken vidare – bland annat titta på möjligheten att skapa en fredad zon runt vargen och låta den följa med vargens vandring. Miljöministern inskärpte dock att det inte finns några planer på att slopa det skydd mot varg som rennäringen omfattas av i dag.
Närmast ska miljöministern samla de inblandade remissinstanserna och diskutera utredningsresultatet. Under nästa år kommer ett regeringsbeslut och det är först därefter inplanteringsplanerna kan bli verklighet.
Het kandidat i norr
Under presskonferensen noterades att det fanns en invandrad varg med östligt ursprung i norra Sverige, som mycket väl kan vara en het kandidat för att flyttas söderut. Det finns egentligen inga juridiska hinder för detta, men det blir knappast aktuellt förrän långt in på nästa år.
– Jag tror alla vill avvakta regerings beslut först. Dessutom vet vi ännu inte om den vargen är smittfri, vilket tar ett halvår att konstatera. Och det finns i dag ingen färdig plats att släppa ut den på, konstaterar Lindahl Vik, som tillägger:
– Helst bör man inte släppa ut en flyttad varg när tamdjuren går på bete. Hösten är en bättre tid att släppa ut nya vargar.