I en debattartikel på Svenska Dagbladets webbsida varnar Mikael Karlsson, ordföranden i Naturskyddsföreningen, Håkan Wirtén, Världsnaturfonden, Roger Olsson, Rovdjursföreningen, och Sven Stensson, Djurskyddet, för en rad svårigheter med inplanteringar av djurparksvargar.
Bland annat konstaterar de att djurparksvargar föds senare än vilda valpar.
”Samtidigt bedömer Naturvårdsverket att åldersskillnaden mellan införda valpar och deras vilda kullsyskon inte bör vara större än en vecka. I annat fall finns en stor risk att nykomlingarna dödas eller överges när varghonan flyttar valparna, vilket hon regelmässigt gör när människor varit framme vid lyan”, skriver de fyra på SVD:s webb.
Medveten om problemet
Vargforskaren Olof Liberg är medveten om problemet.
– De flesta vilda vargkullar föds mellan 1 och 5 maj, men spannet ligger mellan 25 april och 20 maj. De flesta djurparksvargarna föds tiden mellan 7 till 25 maj, men där förekommer också tidigare kullar. Det finns en överlappande tidsperiod. Här gäller det för oss att märka flera honor, så att vi hittar kullar där det passar att plantera in ungar. Det fungerar med en veckas åldersskillnad, kommenterar Olof Liberg.
Bevarandesidans påpekande om genetiska defekter hos djurparksvargarna stämmer också, enligt Liberg.
– Alla vargar har defekter. Det ser vi till och med om vi granskar spontant invandrade vargar från Finland. Stockholmsgenetikerna har dock godkänt djurparksvargarna för avel i den vilda stammen, säger Liberg.
Varnar för att valparna inte överlever
Mikael Karlsson och de övriga ledarna för bevarandesidan varnar för att det finns risk att de utplanterade vargarna inte hinner reproducera sig. Inte minst riskerar de att skjutas vid vargjakt, framhåller de.
– Ja, det stämmer. Vargar lever farligt. De kan drunkna, bli ihjälsparkade av älgar eller påkörda av bilar och tåg. Vi räknar med att omkring 25 procent av de utplanterade vargvalparna har chans att leva så länge att de hinner para sig. För vuxna, flyttade vargar bedömer vi att 50 procent lever så länge att de hinner sprida sina gener vidare, förklarar Liberg.
I en nyhetsartikel i Svenska Dagbladet sade den amerikanske vargforskaren Dough Smith att vargflytt var det coolaste en vargforskaren kunde ägna sig åt.
Enorm karriärmöjlighet?
Han menade att hela vargflyttningsprojektet är en enorm karriärmöjlighet för de svenska forskarna.
Olof Liberg har en lite annan syn.
– Varken jag eller mina kollegor har blivit vargforskare för att syssla med vargflytt. Det här har vi dragits in i. Många hade nog varit glada att slippa – inte minst för att slippa turbulensen. Jag hade helst sett att vi sluppit göra det här, men om vi ska ha jakt är vi tvingade att påverka inaveln. Hade vi inte haft EU hade kanske situationen varit en annan, säger Olof Liberg.