Nyligen beslutade det federala rådet i Schweiz att begära en ändring av Bernkonventionen så att landet självt kan bestämma över vargförekomsten inom landets gränser.
När Schweiz skrev på Bernkonventionen 1980 fanns det inga vargar i landet och därför begärde man inget undantag för varg. Men under senare år har man fått allt större problem med vargen och därför begär man nu undantag från Bernkonventionen paragraf 22. Situationen är likartad i Sverige som inte heller begärde något undantag för vargen i samband med EU-inträdet, vilket många länder med egna erfarenheter av varg gjorde. Frågan är då hur riksdagspartierna idag ställer sig till att Sverige liksom Schweiz begär ändring Bernkonventionen för att kunna hantera den snabbt växande svenska vargstammen.
Skickat en fråga till riksdagspolitikerna
Jakt & Jägare har därför vänt sig till riksdagspolitikerna i Miljö- och jordbruksutskottet med följande fråga:
”I Sverige har den kraftigt ökande vargstammen vållat bekymmer i de drabbade bygderna. Många människors vardag påverkas i allt större utsträckning vilket bidragit till utflyttningen i redan ekonomiskt svaga regioner av landet. Den på många håll stora vargförekomsten börjar också påverka lokalt näringsliv negativt då det i vissa områden har blivit svårare att rekrytera ny personal när det inte längre går att locka ny personal till orten med jakt då den omintetgjorts på grund av vargförekomsten. Det har även blivit svårare att behålla yrkeskunnig personal på mindre orter där mångas fritidsintresse varit jakt vilken nu till stora delar spolierats på grund av vargförekomsten. Min fråga är då till dig som riksdagsledamot om du och ditt parti är berett att agera för att Sverige, liksom Schweiz, får ett undantag från Bernkonventionen paragraf 22 så att Sverige får möjlighet att utforma sin egen rovdjurspolitik?”
Roger Tiefensee, Centerpartiet:
Sverige ratificerade Bernkonventionen 1983. Den som skrivit på konventionen är givetvis också skyldig att följa den. Bernkonventionen innehåller dock inte några särskilda regler om påföljder för den som bryter mot konventionen.
I EU:s art- och habitatdirektiv föreskrivs att medlemsländerna skall ge varg och andra särskilt angivna arter ett starkt skydd. Direktivet innehåller bestämmelser om förutsättningarna för att jakt skall få tillåtas på arterna i fråga. Bestämmelserna överensstämmer i det närmaste ordagrant med motsvarande bestämmelser i Bernkonventionen. Eftersom EU:s art- och habitatdirektiv ger EU-kommissionen och andra medlemsstater möjlighet att agera mot Sverige och ytterst föra talan mot Sverige i EG-domstolen är det mot art- och habitatsdirektivet snarare än Bernkonventionen som vi måste arbeta för att möjliggöra och behålla rätten till en rovdjurspolitik som formas nationellt och regionalt.
Samtidigt agerar Sverige för en förändring av art- och habitatsdirektivet. Dåvarande miljöminister Andreas Carlgren har exempelvis skrivit till EU-kommissionen och uppmanat att direktivet bör ändras så att det på ett bättre sätt ”återspeglar behovet av lokal och regional förankring, lokalt och regionalt beslutsfattande”.
Om en förändring av Bernkonventionen underlättar den önskade förändringen av art- och habitatsdirektivet är givetvis detta även intressant för Sverige.
Helena Leander, Miljöpartiet:
Min grundläggande inställning som miljöpartist är att beslut ska fattas så nära de människor som berörs som möjligt, men det innebär inte att alla frågor bör beslutas lokalt. Miljöfrågor är typiska exempel på gränsöverskridande frågor som kräver internationellt samarbete. Om att land släpper ut växthusgaser så påverkar det även andra länder. Om ett land utrotar arter så blir hela jorden fattigare på biologisk mångfald. Därför är det bra med internationella överenskommelser på miljöområdet. Det innebär begränsningar för våra möjligheter att jaga till exempel varg, så samma sätt som andra länder får sina möjligheter att jaga tigrar, noshörningar, elefanter med flera, begränsade, trots att de kan orsaka problem lokalt. Förväntar vi oss att andra länder ska bevara sina hotade arter bör rimligen också vi göra det. Särskilt med tanke på att vi som rikt och jämförelsevis glesbefolkat land med jämförelsevis ofarliga rovdjur borde förutsättningarna vara goda.
Om vi däremot skulle deklarera att vi inte tänker följa Bernkonventionen när de gäller vargar så kan rimligen andra länder göra detsamma med sina arter, och då riskerar vi i förlängningen en utveckling där Bernkonventionen bara gäller ”någon annanstans” och hotade arter därmed saknar relevant skydd. Jag är därför inte beredd att verka för att Sverige ska få ett undantag från Bernkonventionens artikel 22.
Däremot kan man alltid fundera över hur man försäkrar sig om att artlistorna i konventionen är uppdaterade och relevanta för alla skiftande länder som skrivit under konventionen. Den dag vargpopulationen i Sverige/Fennoskandien har en gynnsam bevarandestatus ser jag inga principiella skäl att vara mer restriktiv med jakt på varg än på andra arter, men där är vi inte idag.
Jens Holm, Vänsterpartiet:
Nej, vi har inte för avsikt att agera för ett undantag.
Josef Fransson, Sverigedemokraterna:
– Jag är inte så väl insatt i vad Bernkonventionen innebär men rent allmänt kan jag säga att vi Sverigedemokrater vänder oss mot att EU ska detaljstyra vår rovdjurspolitik. Den klarar vi bäst själva utan inblandning från EU.
Bengt-Anders Johansson, Moderaterna:
Mitt svar är att en anpassning av regelverken som gör att man kan ta hänsyn till nya förutsättningar är bra. När det gäller viltförvaltning är det Moderaternas uppfattning att den bäst beslutas nationellt.
Irene Oskarsson, Kristdemokraterna:
Min uppfattning är att vi utifrån nu rådande läge ska lägga fokus på det arbete som görs för att få på plats en väl fungerande förvaltningsplan och samtidigt utifrån den remiss som nu pågår av Liljelunds utredning mm formulerar en rovdjurspolitik som gör att vi kan få en acceptans hos dem som lever närmats att påverkas av de rovdjurens existens för politiken. Jag förväntar mig att vi kommer att fatta beslut som gör att vi kan få en struktur på förvaltningen som gör att vi kan ha en genetiskt livskraftig vargstam med en numerär som acceptabel.
Anita Brodén, Folkpartiet:
Inget svar.
Matilda Ernkrans och Helén Pettersson, Socialdemokraterna:
Inget svar.