• Knivar_nu

Dags för vargpolitisk rysare

AktuelltPublicerad: 2011-12-09 08:28

Snötäcket lägger sig sakta över Idre i norra Dalarna och snart är det dags för en operation som kommer att bli en rysare för inblandade tjänstemän och de styrande politikerna i Sverige. Den finskryska flyttvargen ska flyttas igen – denna gång tillsammans med sin partner.
– Flyttar man bara tiken är sannolikheten stor att hon försöker leta upp sin partner. Då kan hon vandra tillbaka till renskötselområdet i Idre igen, säger vargforskare Håkan Sand.
Men det är långt ifrån säkert att uppdraget lyckas, eftersom de båda frilevande djuren ska sövas samtidigt.
Men framför allt är frågan: Blir flyttvargen kvar i vargbältet?

När vargar sövs från helikopter krävs mycket timing, skicklighet och tur för en pilot och en skytt som är absolut samspelta. Den som navigerar helikoptern måste komma ned på mindre än tio meters höjd ovan marken. I dörröppningen sitter skytten med ett enskotts bedövningsgevär och ska träffa ett rörligt mål – en varg som flyr i vild panik i uppemot 70 kilometer i timmen.

Död sändare 
Den finskryska flyttvargens sändare levererade signaler fram till den 20 november men teknikens livscykel är begränsad och nu tror forskarna att sändaren helt enkelt slutat fungera. Det gör att statens tjänstemän först måste hitta de rent fysiska spåren i snön efter henne. Hon måste spåras från bil utmed vägnätet i området, eller från skotrar. När spårstämplarna i snön avslöjar var hon befinner sig lyfter helikoptern. 
Men den är gången är uppdraget mer komplicerat. Vargtiken som samhället en gång flyttat från Tossåsens sameby i Jämtland till Örebro, har nämligen slagit sig ihop med en hanvarg i Idre. Han är inavlad och skulle aldrig ha flyttats, om det inte var för att han råkar vara den finskryska flyttvargens partner. Man hoppas att han blir garanten för att hon blir kvar där samhället bestämt att hon ska vara.

Flyr för sitt liv 
Låt oss tänka oss scenariot: Finskryskan har sövts tidigare och kommer absolut inte att överlämna sig frivilligt i mänskliga händer igen. När hon hör helikopterns rotorblad flappande klyva luften i de vidtsträckta landskapet i renskötselområdet i norra Dalarna, kommer hon att fly för sitt liv.
Det är med stor sannolikhet odlat skogslandskap där hon och partnern vistas när statens flyttpatrull närmar sig. Det är grovskog med träd som vida överstiger de tio meter i höjd som helikopterpiloten måste komma ned under. Där går inte att flyga tillräckligt lågt för skott. På sina ställen bryts den grova pelarskogen av med ungskog, hyggen och myrar och där, på de öppna platserna, har skytten chans att sätta en sövande pil någonstans i mjukdelarna på henne.

Får inte skadas 
Kanske förföljer helikoptern den flyende vargen över myrmark och allt är klart för skott, men så kommer plötsligt ett skogsparti som tvingar piloten att stiga. Kanske står det enstaka fröträd på hygget som helikoptern måste zick-zacka emellan under jakten.
Den som håller i geväret måste ovillkorligen ha ett bra läge. Det är lätt att föreställa sig debatten och rubrikerna om vargen kastar om i skottögonblicket och pilen träffar till exempelvis ett öga på henne och hon skadas.
Det är därför de som jobbar med sövningar normalt vill ha ett ordentligt snödjup innan de sätter igång sina expeditioner. Helst ska det vara dryga halvmetern snö, så att vargens panikslagna flykt går så långsamt som möjligt. Helst ska hon springa allt vad hon orkar men bara röra sig framåt ytterst sakta, så långsamt att sömnmedlet kan skjutas in i hennes kropp så säkert det bara går på de öppna platserna. Ju fortare flykten går desto längre hetsjakter blir det fråga om.

Brådskande ärende 
Den här gången brådskar saken så mycket att samhället sannolikt inte har tid att vänta på dryga halvmetern snö. Samerna i Idre är rent ut sagt förbannade. De tycker redan att de båda revirhävdande vargarna tillåtits vara kvar i området alldeles för länge. Hela det svenska vargprojektet svajar när EU undrar hur det blir med den konstgjorda införseln av friska gener. Nu börjar det också mullra på allvar i Sametingets ledning över vargreviret i Idre.
Kanske provas sövning den här gången redan på ett par decimeters snödjup och då kommer det att gå undan i skogslandskapet när den finskryska flyttvargen flyr för sitt liv.

Vad gör hannen?
Då kan nästa stora problem uppträda. Hur reagerar hannen? Kommer han att följa tiken när hon panikslagen försöker undkomma svensk vargpolitik, eller flyr de åt varsitt håll?
– Han har inte samma erfarenhet av sövningar och behöver inte bli lika rädd. Även om de springer åt olika håll när helikoptern kommer blir han kanske var i närheten och kan sövas, säger vargforskare Håkan Sand.
Alla de flyttar av ensamma vargar som hittills genomförts i Sverige, tre stycken, har slutat med fiasko. Samtliga har transporterats av samhället till vargbältet i Mellansverige men valt att söka sig tillbaka mot de platser de sövts. Den här gången hoppas man att finskryskan ska stanna i det svenska vargreservatet tack vare att hon förhoppningsvis får sin partner med sig.
Men ingenting är säkert.

Saknar vetenskapliga data 
Forskarna slår ut med armarna och kan inte ge några svar när tjänstemän och politiker vänder sig till dem och frågar. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med vetenskapliga studier kring vargflyttar för att någon ska kunna säga hur detta fullskaliga experiment ska sluta.
Samhället skulle kunna besluta om ett gigantiskt acklimatiseringshägn någonstans i Mellansverige. Där skulle vargarna gå under lång tid och etablera sig i området. Så har man fått vargar att bli kvar på utsläppsplatserna i andra länder. Hittills har alla sådana planer bedömts politiskt omöjliga i Sverige. Hur skulle befolkningen i exempelvis Sörmland reagera om samhället bestämde att just deras län ska ha vargreviret? Därför måste det till ett så kallat hårt släpp och det lotteri som de innebär.
Vargforskarna Håkan Sand och Olof Liberg är dock överens om en sak: Den finskryska flyttvargen kommer sannolikt att försöka leta reda på sin partner igen, om hon flyttas ensam.

Vargpolitisk katastrof 
Rysaren är inte över för den svenska vargpolitiken, även om operationen lyckas och både hannen och tiken flyttas. Vandrar de exempelvis till Småland är det vargpolitisk katastrof. Där sköts en genetiskt viktig varg under stort rabalder för bara några veckor sedan, eftersom den bedömdes ställa till för stor skada bland tamdjursbesättningarna. Och fortfarande är det bara en liten bråkdel av alla fårhagar som stängslats med rovdjursavvisande staket. Beredskapen för varg i Småland är fortfarande i stort sett lika med noll.
Där kan den finskryska flyttvargen och hennes inavlade partner alltså inte slå sig ned.
Och norrut får de absolut inte gå, i alla fall inte tillbaka till renskötselområdet. Det vore en katastrof så länge regeringen inte tillåter vargetablering bland renarna.
Det är ett högt spel samhället med Naturvårdsverket i spetsen spelar.

Hur många sövningar tillåts? 
En tredje sövning och flyttning tillåts kanske inte ens av Djuretiska nämnden, som övervakar djurförsök och därmed också mänsklig flytt av djur. Den breda allmänheten kanske också börja reagera på den statliga manipulationen.
De närmaste månaderna lär utvisa hur dramat slutar.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB