Djur i fångenskap mister rädsla för rovdjur

Hotade djurarter hålls ofta i fångenskap i flera generationer för att rädda dem från utrotning. Fångenskapen riskerar att medföra stora konsekvenser när djuren väl ska återplanteras i sina ursprungliga miljöer. Vad fångenskapen gör för djurens naturliga beteenden, exempelvis rädsla för rovdjur, är föremål för en avhandling som gjorts av Jennie Håkansson, doktorand i etologi vid Linköpings universitet.

Hon valde att studera det röda djungelhönset, den vilda förfadern till alla tamhöns. Bland annat studerades de sociala beteendena, födosök och djurens reaktioner på rovdjur. Det visade sig att beteendena skilde sig åt beroende på hur fångenskapsmiljöerna såg ut.

För att se hur hönsen reagerade på att bo tillsammans i en och samma miljö, togs kycklingar från olika miljöer till en och samma.

De kycklingar som då gått i djurparker, och riskerade angrepp från rävar och rovfåglar, visade större rädsla än de kycklingar som kommit från mer skyddade miljöer.

Tre generationer i fångenskap

Efter tre generationer i fångenskap hade de olika grupperna fått mer lika beteende. Detta visar att anpassning till en ny miljö är möjlig på bara några få generationer.

Just rädslan för rovdjur verkade vara det beteende som påverkades mest. Det är avgörande eftersom det största hotet mot utsläppta djur är just rovdjursangrepp.

Avhandlingen visar att det är viktigt att ta hänsyn till frågan om fångenskapsmiljön i bevarandeaveln.