Djurens rätt siktar in sig på fasanjakt

Först lyckades Jägareförbundet med konststycket att skruva upp förväntningarna bland journalister inför aktionen. Förbundet gick ut och varnade att militanta jaktmotståndare kartlägger gods för kommande sabotageaktioner mot fasanuppfödningar.

Djurens rätt svarade att de bara tänkte göra lagliga, demokratiska insatser. I början av oktober började deras aktion i bland annat Göteborg och Linköping.

Vid Wästerslövs gods utanför Knislinge. cirka två mil öster om Hässleholm, demonstrerade ett tiotal personer.

Djurens rätt vill ha ett förbud mot jakt på uppfödda fåglar. Det är främst godsägare i Sverige som föder upp fasaner för jakt.

Dessutom siktar jaktmotståndare in sig på allmogejägarnas grytjakt.

Jaktmotståndarna vill förbjuda grytjakt med hund på räv och grävling, vilket anses vara onödigt stressande för djuren.

Det finns redan planer på att förbjuda grytanlagstest för jakthundar, vilket i praktiken skulle innebära att all grytjakt med hund stoppas.

Jägarnas Riksförbund har redan tidigare protesterat mot planerna och hänvisat till undersökningar vid SVA, statens veterinärmedicinska anstalt. Resultaten från SVA visar att grävlingar, som är åtskilda från hundar under grytproven, inte far illa.

Ett förbud mot grytjakt med hund innebär också att det blir omöjligt att jaga rådjur med olika kortbenta hundraser. Många av dessa hundar kan nämligen även sticka ner i ett gryt om de råkar på en grävling eller en räv under rådjursjakten.

Djurens rätt vill dessutom ha en ökad offentlig tillsyn över jakten och att viltet ska omfattas av djurskyddslagen.

Förbundet vill även att viltfrågorna ska hamna hos Djurskyddsmyndigheten, som bildades som ett resultat av socialdemokraternas samarbete med det jaktfientliga miljöpartiet.

Nu handläggs jakt och viltvård av Naturvårdsverkets viltförvaltningsenhet.

Många på verket är jägare med motstridiga intressen att värna om, hävdar Djurens rätt.

– Det här är bara trams, säger Mats Görling, Jägarnas Riksförbunds generalsekreterare.

– Det skulle bli hemskt dåligt för Sveriges vilt om vi inte hade en stor jägarkår i Sverige, som sköter viltstammarna. Och det behövs kunnande om de här frågorna, både när det gäller viltvårdande jägare och myndigheter.

Susanna Löfgren är enhetschef för viltförvaltningsenheten på Naturvårdsverket.

Hon avfärdar alla påståenden om att det finns för många jägare på verket och att de skulle vara partiska.

– Av cirka 100 personer på avdelningen har vi tolv handläggare som sysslar med viltförvaltning. Där jobbar vi både med bevarande, av till exempel hotade arter, och jakt. Några av handläggarna är jägare. Det är bra eftersom det även behövs jaktligt kunnande i det breda kompetenskravet.

– Dessutom är det ju så att även jägare värnar om djuren, tillägger Susanna Löfgren.

I Sverige finns cirka 300 000 jägare.

Men den lilla organisationen Djurens Rätt litar varken på Naturvårdsverket eller jägarna.

– I dag är det ingen annan än jägarna själva som vet vad som egentligen sker ute i skogen. Det finns inte heller några krav på att man ska var nykter när man jagar, säger Ingegerd Erlandsson på Djurens rätt till TT.

Sanningen är att den som till äventyrs skulle vara onykter vid till exempel älgjakt stoppas av jaktledaren, som har ett ansvar för att jakten går rätt till. Och den jägare som uppträder med vapen onykter ensam på jakt kan också få alla sina vapen beslagtagna av polis.

Ett annat faktum är att all jakt omgärdas av en mängd lagstiftning, som bland annat gäller etiska frågor och djurskyddsaspekter. Det är få sysselsättningar som berörs av så många lagar, föreskrifter och kungörelser.