Försöken har pågått under våren och sommaren i Järvzoo och Orsa Björnpark i Sverige samt Namsskogans Familiepark och Polar Zoo i Norge. Vid dessa anläggningar har fostervalpar lagts till i de befintliga vargkullarna.
– En viss dödlighet är normalt såväl i djurparkskullar som i vilda valpkullar, men i försöket har fostervalparna haft minst lika god överlevnad som tikarnas egna valpar, säger Inger Scharis, projektsamordnare på Svenska Djurparksföreningen, i ett pressmeddelande.
Totalt ingår 43 valpar i försöket och av dessa har två fostervalpar och 13 av tikarnas egna valpar dött.
Fostervalparna har hävdat sig väl i alla de andra kullarna, även med en åldersskillnad på upp till åtta dygn.
– I Järvzoos fosterkull, där fostervalparna är åtta dagar yngre än tikens egna valpar, kunde vi konstatera att de till en början hade svårt att konkurrera om tikens spenar. När valparna vägdes tolv dagar efter iläggningen hade de bara ökat 17 procent i vikt, medan deras biologiska syskon i den avlämnande kullen hade ökat 58 procent. Efter ytterligare tio dagar hade deras tillväxt förbättrats, även om de fortfarande var mindre än sina äldre fostersyskon. I dag tycks dock fostervalparna i Järvzoo ha kommit ikapp och de hävdar sig väl i konkurrensen i flocken, säger Inger Scharis.
– Vår bestämda uppfattning är att valparna ska skyddas inom det område där de satts ut fram till att de eventuellt lämnar reviret. Det kan röra sig om mer än ett år och reviret bör då helt undantas från eventuell jakt, säger SDF:s ordförande Mats Höggren.
Djurparksvalparna bör även skyddas tills de haft möjlighet att reproducera sig, vilket kan ske först vid två års ålder. Annars uppnås inte syftet att tillföra nya gener till den vilda populationen.
Det har inte genomförts liknande försök med skandinaviska vargar tidigare. Kunskapen från projektet är därför viktig inför fortsättningen.