Det går inte att skylla betesskador på enbart älg. Rådjur kan till exempel beta av grövre kvistar än man trott.
Foto: Maxim Tupikov / Shutterstock.com Det går inte att skylla betesskador på enbart älg. Rådjur kan till exempel beta av grövre kvistar än man trott.

DNA i skogen kan fria älgar

Älgen beskylls för att göra stora betesskador på ung tallskog, men även andra klövdjursarter betar och det är svårt att avgöra vilken art som betar av vad. 
Nu kan ett DNA-test visa vem den skyldige är.

När älgar, kronvilt, rådjur och dovvilt betar lämnar de kvar små rester av saliv på växten. Ruth Nichols från SLU har i sitt doktorsarbete tagit fram ett DNA-test som visar vilken art som saliven som lämnas kommer från. Det gör det möjligt att få svar på frågor som tidigare varit svåra att studera.
Hon har även gjort undersökningar i fält, där viltet fått välja att beta från olika trädslag, vilket har visat att samtliga arter föredrog sälg framför tall och asp. I naturligt bete var björk, sälg, asp och al favoriträtten.

Går inte att skylla på en enda art
Ruth Nichols visar även att det tidigare antagandet att endast älg och kronvilt betar upptill i träd och buskar, men det är felaktigt. Även de två arterna betar nedifrån och upp. Dessutom visar det sig att rådjur kan beta grövre kvistar än man trott. 
Avhandlingen konstaterar att betesskador i exempelvis ungskog inte helt och hållet kan skyllas på en enda klövviltart när flera av arterna förekommer.