Nästan omgående hittade Bo Svedins älghund, Rävas Laban, älg. Efter ungefär en kilometer kom det fram en stortjur på ett vägpass, men skottet blev inte bra och tjuren gick vidare. När Bo kom till skottplatsen konstaterade han träff.
Strax efteråt meddelade en passkytt att han hörde hunden. Det visade sig att Laban och storoxen stod ute i den strida strömmen i Emån.
Terrängen på platsen är svår, tät sly och höga branter på 30–40 meter. Bo Svedin hade svårt att komma åt med ett säkert skott. Till slut gick det loss och älgen kom emot Bo, varpå han kunde fälla oxen med ett halsskott. Tjuren drogs med ett 50-tal meter av den starka strömmen innan den fastnade i Emåns steniga botten.
Hur bärgar vi bytet?
– Först då kunde jag ta mig upp för branten och meddela de övriga i jaktlaget vad som hänt, för nere i ravinen går varken telefoner eller kommunikationsradio, berättar Bo Svedin.
När det blev känt i Jäsmyrens jaktlag var oxen låg blev den första kommentaren:
– Hur sjutton ska vi få ut den därifrån?
Två man fick vada ut och slå ett rep kring hornen och med gemensamma krafter lyckades jaktlaget först få in älgen till strandbrinken. Därefter fick jägarna slita i nio timmar, med hjälp av två älgdragare, innan älgtjuren till slut hängde i jaktlagets slaktlada.
Bra skott på fel ställe
Bo Svedin, som naturligtvis gjort det enda rätta i en svår situation, fick utstå en och annan skämtsam kommentar av de trötta, men glada, jaktkamraterna:
– Gör han om det här en gång till så byter vi hundkarl, skojade en av jaktkompisarna.