Det var lördagen den 17 januari som Ulf Andersson och sexårige gråhunden Virak tog sig an eftersöket på en trafikskadad älgko i Forsmark. Ett jaktlag hade sett älgen komma linkande på tre ben, ett bakben var av.
– Virak gav sig av i spåret och ganska snart blev det ståndskall. Jag smög efter och kom 50-60 meter i från ståndet när det plötsligt gick i väg med hög fart. På platsen såg jag massor av grisspår. Antagligen hade älgen gått förbi grisar och då bytte hunden djur, säger Ulf Andersson.
Fortsatte mot en å
Efter några timmar hade hunden kommit farligt nära hårt trafikerade länsväg 76 mellan Östhammar och Forsmark. Där bytte hunden djur igen och skällde på flera älgar. Ulf Andersson och en kompis gjorde försök att stöta bort älgarna från vägen.
Ståndet gick loss och jakten fortsatte mot en kraftigt strömmande å som är fem-sex meter bred.
Plötsligt syntes bara ett frågetecken i Garmin Astro-pejlens handenhet. Ulf sprang panikslagen ned till åkanten men kunde inte se någon hund och Garmin Astron visade bara ett frågetecken mitt i ån.
”Hade inte en chans att ta sig upp”
– Jag hade panik och grät i olika omgångar. Det var hemska iskanter, som låg högre än vattennivån. Han var instängd och hade inte en chans att ta sig upp, säger Ulf Andersson.
Virak var dubbelutrustad med pejlar och bar också en Knut Edén radiopejl. Efter en stund började den blinka i sin långsammaste hastighet, vilket anger att hunden varit stilla mer än en halvtimme.
Enligt Knut Edén själv är sändaren hundraprocentigt vattensäker. Med friska batterier fungerar sändaren mer än en vecka med den lågfrekventa signal som pejlen kopplar över till om hunden är stilla, hävdar Edén.
Kroppen flöt bort under isen
Ulf Andersson och hans kompisar lokaliserade ungefär var hunden låg men den första kvällens sökande förblev resultatlöst. Nästa dag kom ytterligare kompisar till hjälp med båtshakar och en båt med motor. Man pejlade och bökade med båtshakarna i ån och under en iskant. Plötsligt visade radiopejlen att hunden rörde sig igen. Den flöt med under isen.
– Det var så strömt att båten inte kunde följa med. Jag sprang upp på en bro nedströms och efter några minuter kunde jag se hunden komma med strömmen.
Det var fullständig bekräftelse för Ulf Andersson vad som hänt hunden. Men han gav sig inte med detta utan ville ha kroppen efter Virak med sig hem.
Vill ge hunden en grav
– Vi har grinat, både frugan ungarna och jag. Vi vill ge hunden en grav, där ungarna kan lägga blommor och vi kan minnas honom. Det kändes inte bra att bara lämna honom, säger Ulf Andersson.
Ytterligare en dag senare hade Ulf fått hjälp av ännu fler kompisar, bland annat en dykare. Man lyckades pejla hunden till en plats alldeles i närheten av havet. Där använde man motorsågar och tog upp en vak i den 30 centimeter tjocka isen.
Dykaren gick ned och efter en stund ryckte han i sitt säkerhetssnöre och ville komma upp. Han hittade hunden under isen.
Fick klappa Virak en sista gång
Familjen har ytterligare två gråhundar, en gammal och en unghund. De bor året runt inomhus och är mycket kära för familjen. Barnen krävde att hunden skulle komma hem en sista gång, det var en av anledningarna till att Ulf Andersson inte gav upp i sökandet.
– Äldsta flickan sa att Virak absolut måste hem, så att hon fick klappa honom en sista gång. Minsta jäntan, som är fyra år, har inte riktigt förstått vad som hänt. Hon tycker att vi ska ge honom pepparkakor, så blir han nog bra igen.
Vill tacka alla som hjälpte
– Vi har en begravningsplats för en annan hund i närheten där vi bor. Jag ska försöka gräva en grav med spett och spade, men i värsta fall får jag lägga Virak i frysen tills tjälen gått ur backen, säger Ulf Andersson.
Han vill tacka alla kompisar som ställde upp och hjälpte till att hitta och bärga kroppen efter hunden.
Några dagar efter att intervjun görs får dock Ulf hjälp av en grävmaskinist som gräver en grav på en fin plats i närheten av hemmet.