De lokala jägarna diskuterar hur turordningen ska se ut för fåraherdarna som ska hjälpa till att skydda fåren på Kruppa fäbod i Orsa komun. Från vänster: Åke Thalin, Åberga, Bo Svedin Stackmora, Per Axel Rosenqvist Skattungbyn, alla i Orsa komun. Där har gensvaret från kommuninvånarna har varit enormt stort för att hjälpa de drabbade fårägarna olof och Ann Sjeldrup.
Foto: Rävper Andersson De lokala jägarna diskuterar hur turordningen ska se ut för fåraherdarna som ska hjälpa till att skydda fåren på Kruppa fäbod i Orsa komun.
Från vänster: Åke Thalin, Åberga, Bo Svedin Stackmora, Per Axel Rosenqvist Skattungbyn, alla i Orsa komun. Där har gensvaret från kommuninvånarna har varit enormt stort för att hjälpa de drabbade fårägarna olof och Ann Sjeldrup.

Fårägare och jägare sökerskyddsjakt på Kruppa-vargar

Nu söker både fårågaren Olof Sjeldrup och de lokala jägarna i Kruppa utanför Orsa skyddsjakt på den vargfamilj som uppehåller sig i området.
– En skyndsam lösning måste till, skriver Olof Sjeldrup till Naturvårdsverket.

Skattungby-Torsmo viltvårdsområde sökte tidigare i vår skyddsjakt på vargfamiljen vid två tillfällen. Viltskadecenter tillstyrkte den senaste ansökningen men länsstyrelsen i Dalarna avstyrkte och ansökningen avslogs slutligen av Naturvårdsverket.
Nu pekar viltvårdsområdets ordförande, Bo Karlsson, på att situationen förvärrats ytterligare. Ett 30-tal får har dödats och i torsdags attackerade en varg en tacka, trots att det var mitt på dagen och fyra personer, däribland länsstyrelsens besiktningsman, befann sig på vallen.

Hänvisar till miljöbalken
Så här skriver Bo Karlsson i sin ansökan:
Skattungby-Torsmo Viltvårdsområde kräver ånyo att det som i miljöbalkens inledande kapitel beskrivs som Miljöbalkens syfte, tillämpas strikt i detta fall, vid Naturvårdsverkets bedömning av tillståndsgivningen.
– att människors hälsa och miljön skall skyddas mot skador och andra olägenheter,
– att värdefull natur – och kulturmiljö skall skyddas och vårdas,
– att den biologiska mångfalden skall bevaras, och slutligen,
– att mark- och vattenområden skall användas så att en från ekologisk social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt, långsiktigt god hushållning kan tryggas.