Anders Frääs med jämthunden Björnmyrens Pan spårar efter björn runt ett hygge som skall planteras.
Anders Frääs med jämthunden Björnmyrens Pan spårar efter björn runt ett hygge som skall planteras.

Först björnspårning – sedan skogsplantering

Risken för björnangrepp mot skogsarbetare innebar att ett skogsområde säkrades med hjälp av en hundförare. Först efter beskedet att det var björnfritt började jobbet med att plantera skog.
Skogsfacket och företaget Skogselit är överens om att det behövs ökad säkerhet för skogsarbetare, särskilt i närheten av björnåtlar.

Skogsfacket ställer ökade krav på säkerheten efter björnattacken i slutet av mars mot skogsröjaren Johnny Smedberg från Orsa.

Mattias Högberg, regionalt skyddsombudet från Skogs- och träfacket var på arbetsplatsbesök vid Barkberget i Orsa Finnmark fredagen den 23 maj.

Orsa besparingsskog har tillsammans med entreprenörfirman Skogselit och Skogsfacket gjort en överenskommelse när det gäller skogsplantering i närheten av en kameraåtel för björnar.

Spårade med hund vid hygget

En av skogvaktarna gick över och runt hygget som skulle planteras med en hund för att undersöka om det fanns björn i området innan planteringspersonalen började jobbet.

– Det som hände Smedberg under röjningsarbetet vill jag inte riskera för mina anställda. Några av mina plantörer är rädda för björn, något som jag måste acceptera, säger entreprenören Erik Bergkvist.

Han ställde krav på uppdragsgivaren Orsa besparingsskog tillsammans med fackets skyddsombud om ökad säkerhet när arbetsplatsen ligger intill en björnåtel.

Tillfällig lösning enligt skogsägaren

Jägmästare Carita Bäcklund, som är förvaltare på Orsa besparingsskog, ser detta som en engångsföreteelse.

– Tallplantorna var utkörda på hygget och måste komma ned i marken innan det blev förstörda, kommenterar hon.

Carita Bäcklund ser inte björnspårning som en rutin före skogsjobb.

– Men i framtiden kan andra åtgärder behövas för att minimera riskera att björnar går till attack mot skogsarbetare, säger jägmästaren.

Mattias Högberg, skyddsombudet för Skogsfacket har diskuterat med entreprenören om vilka möjligheter det fanns för att minimera risker för björnattacker.

Vill ha en ”björntelefon”

Ett alternativ är att använda forskningsmaterial från Skandinaviska björnprojektet, enligt Erik Bergkvist från företaget Skogselit. Han föreslår att en ”björntelefon” upprättas, precis som när det gäller sändarförsedda vargar.

– Det finns ett stort antal sändarförsedda björnar som forskarna vet var de har sina iden. Markägare eller skogsentreprenörer skulle kunna ringa björnforskarna och få besked om någon björn ligger i ide inom det aktuella arbetsområdet.

Skyddsombudet Mattias Högberg håller med om att det är en bra idé, trots att det bara är en liten del av björnstammen som är märkt med sändare. Riskerna för skogsarbete ökar i samma takt som björnstammen blir större.

Vem ska betala för björnskyddet?

– Därför behövs problemen ventileras för att försöka finna lösningar. Ett annat problem är vem som ska stå för de ökade kostnaderna för skydd av skogsarbetare mot rovdjur, kommenterar Mattias Högberg.

Både Skogsfacket och företaget Skogselit anser att skogsarbete i närheten av björnåtlar kräver ökad säkerhet under flera år.

Vid en skogsavverkning är det först förröjning, sedan avverkning, markberedning och plantering. Därmed är det arbeten på olika tider inom en tidsrymd på cirka fem år.