Det är den pensionerade skogvaktaren Jan Wennberg som hävdar att han först sett en varg på vägen som sprang före bilen i cirka 1,5 kilometer. Där vargen hoppade av från vägen stod en man och en kvinna med långa kappor som räckte nästan till marken.
– Efter 200 meter står det en täckt transportbil utkörd på vägkanten. Bilen hade luckor på sidorna, ungefär ett sådant fordon som draghundsfolket har, berättar Jan Wennberg.
Först trodde han att det var en draghund han sett. Men sedan kom funderingarna tillsammans med de övriga skogsarbetarna.
– Vem släpper hundar på skogen i mitten på maj och på fredad mark?
– En sak var märklig. Det blev en vargflock i området. Det var varg där i flera år, Linbråtefjällsflocken, tillägger Jan Wennberg.
Igenkänd efter 13 år?
Det var först nyligen som Jan Wennberg fick syn på en bild av
Hans Ring i Nya Wermlands-Tidningen. Han är helt säker på att det är samma man som han såg vid skogsvägen för nästan 13 år sedan.
Harry Fredriksson i Leksand, som ägnat stor möda att utreda och kartlägga misstänkt utplantering av varg, har skickat ut vittnesmålet via en e-postlista.
Hans Ring är idag styrelseledamot i Svenska Rovdjursföreningen och regionansvarig för Rovdjursföreningen i Värmlands län.
Kräver statlig utredning
Harry Fredriksson sitter med i styrelsen för Jägarnas Riksförbund i Dalarna, som tillsammans med flera andra distrikt krävt en statlig utredning om det skett illegal utplantering av varg.
Frågan om utplantering är något som har infekterat vargdebatten i många år.
– Därför bör även Rovdjursföreningen ställa sig bakom kravet på att en utredning tillsätts som klarlägger hur det gick till när vargen återkom till våra skogar, kommenterar Harry Fredriksson.
”Så urbota dumt”
– Det här är så urbota dumt, säger Hans Ring om beskyllningarna.
1995 jobbade han som miljösamordnare i Katrineholms kommun.
– Jag har kollat med min tidigare arbetsgivare. Den 19 maj det året satt jag på mitt kontor. Jag har aldrig i mitt liv varit på den platsen som Jan Wennberg pratar om, säger Hans Ring.
Han gick med i Rovdjursföreningen 2002 och sitter bland annat med i de samråd som länsstyrelsen i Värmland har.
– Sådana här beskyllningar ger ingen vettig lösning av rovdjursfrågorna, kommenterar Hans Ring.