Numera kan man räkna de franska björnarna till några tiotal. Detta sedan det släppts ut sammanlagt åtta slovenska björnar i bergskedjan Pyrenéerna, nära gränsen mellan Frankrike och Spanien.
Bergsområdet kan jämföras i storlek med Jämtland, fast naturligtvis mer långsmalt (mellan Biscayabukten och Medelhavet) och kuperat.
Två svenska björnstammar
Historien om de franska björnarna och den pågående striden mellan bevarandesidan och de lokala byborna och djurägarna har en viss koppling till Sverige. Inte bara för att det finns flera likheter med vargdebatten, utan också för att ursprunget till den mellansvenska björnstammen är just de franska
björnarna.
När inlandsisen drog sig undan vandrade björnarna norrut och i den södra delen av Skandinavien är släktskapet med den ursprungliga sydeuropeiska björnstammen tydligt. Gränsen går norr om Jämtland. Ovanför denna anses björnarna ha ett större släktskap med björnstammen i öst.
En björnhona kvar
Men av de sydsvenska björnarnas anfäder återstår numera bara en liten spillra – om ens det. Läget var så illa att det 1995 bara återstod en enda ursprunglig björnhona och fyra björnhannar i västra Pyrenéerna.
Återväxten var minst sagt otrygg. Även om denna enda björnhona fick ungar så levde de farligt, inte bara på grund av tjuvjakt, utan också på grund av hotet från de återstående björnhannarna. Ett naturligt beteende hos björn är nämligen att hannar dödar björnungar för att få honan att brunsta om och därmed kunna föra sin egen avkomma vidare.
Endast honan dödades
Åren 1996 och 1997 flyttades efter regeringsbeslut tre björnar från Slovenien till ett eget område i de centrala delarna av Pyrenéerna, i förhoppning om att skapa en ny björnpopulation.
Men trots behovet av att stärka den västra ursprungs-populationen så föll alla förslag om ytterligare inplanteringar på grund av att det var en allt för het politiska fråga.
År 2004 kom dråpslaget: Den västra björnpopulationens enda hona blev skjuten i självförsvar av en jägare när hon skulle försvara sina ungar.
Inplanteringar utlöste krig
Efter nära tio års hård debatt mellan motståndare och förespråkare, efter den första inplanteringen av tre björnar, iscensattes ännu en en inplantering. Denna gång blev det fem björnar som åter släpptes ut i centrala Pyrenéerna, bland annat nära den lilla staden Arbas.
Men åtgärden var kontroversiell och utlöste både fredliga protester, med demonstrationer, och våldsamma reaktioner.
– Nu är det krig, sade en boskapsägare till nyhetsbyrån AP när regeringen presenterade planerna. Delvis fick hon rätt:
Forskarnas utrustning saboterades. Hotfulla videofilmer skickades till den franska miljöministern. Honung som blandats med glassplitter påstås ha spridits ut i skogarna.
Borgmästaren låstes in
I maj 2006 vandaliserades stadshuset i den lilla bergsbyn Arbas. Borgmästaren, tillsammans med några frivilliga i björnprojektet låstes in och hölls fångna.
Pierre-Yves Quenette, samordnare för det statliga björnprojektet, och hans familj fick under en period leva med polisbeskydd.
– Vi lärde oss att fem björnar var för mycket att flytta in på en gång, även om det är tekniskt möjligt, säger han till den amerikanska frilansreportern Liza Gross, vars artikel publicerades nyligen i National Geographic.
Tolv nya björnar behövs
Enligt Quenette behövs det minst ytterligare tolv björnar, framför allt honor, i västra Pyrenéerna för att trygga björnpopulationens överlevnad. Men det hela ligger just nu i politikernas händer. Den franska femårsplanen för björnstammen ska fastställas nu i maj.
Frågan är brännhet – om möjligt ännu hetare än den svenska vargfrågan – och motståndet mot utplanteringarna är stort i bergsbyarna. Även argumenten påminner om den svenska vargdebatten. Många menar att att björnen redan var försvunnen, så varför återintroducera den?
På bevarandesidan pekar man inte inte minst på internationella åtaganden och förpliktelsen mot EU, bland annat ”Natura 2000”, att bevara den biologiska mångfalden.
Vägrar elstängsel
Den allra senaste bedömningen är att de franska björnarna utgörs av 17 individer. Av ursprungspopulationen återstår numera två äldre hannar och en ungbjörn. Flera av de inplanterade björnarna har skjutits eller försvunnit spårlöst. I vissa fall är det frågan om nödvärn, i andra fall misstänks tjuvjakt.
Pierre-Yves Quenette bedömer att de franska björnarna maximalt river 250 får om året, medan djurägarna hävdar att antalet är betydligt större. Och trots att staten erbjuder hjälp med elektriska stängsel så vägrar många djurägare att ta emot hjälpen, eftersom det anses betyda att man accepterar björn.