Förutom fallet i Sanda, där det fanns vittnen till hur en jakthund jagade och skadade ett rådjur efter jakttidens slut, polisanmäldes även fyndet av ett skadat rådjur i Anga, som markägaren tvingades avliva. Nu har ännu ett rådjur hittats öster om Visby, men det var dött när jägare kom till platsen för att dokumentera det hela.
Polisen har inte beslutat om att inleda någon förundersökning i de båda senaste fallen. Det finns inte heller några vittnen och det är oklart om hundarna, jakthundar eller sällskapshundar, har vållat olyckorna eller om de hittat rådjuret efteråt.
Ovana hundägare
– Det finns en ovana över huvud taget här på ön när det gäller rådjur. Förutom jakthundar som inte är rådjursrena kan det säkert också vara frågan om sällskapshundar. Erfarenheterna från fastlandet visar att sällskapshundarna står för många de rådjursskador som man lyckats följa upp, säger den lokale JRF-ordföranden på Gotland, Jörgen Carnell.
Jörgen, som återvände till Gotland för fyra år sedan efter 50 år på rika rådjursmarker i Sörmland, varnade för den här situationen för flera år sedan. På senare år har rådjursstammen exploderat och till det kan läggas årets stränga vinter, som gör rådjuren till lätta byten för snabba och långbenta hundar.
Inget försvarar lidande
– För fastlänningarna är rådjursrena älg-, har- och rävhundar så självklart att man inte ens behöver prata om saken. Men här är rådjuren en helt ny företeelse. Dessutom är det två läger här på Gotland om rådjuren, där det ena ser rådjuren som en introducerad art och nästan som ohyra, säger Jörgen Carnell.
– Jag kan förstå den synpunkten, men samtidigt försvarar det inte att man orsakar en massa lidande. Jag ser egentligen bara en lösning på detta, och det är information och åter information.
Mer om detta ämne: http://www.jaktojagare.se/se/article.php?id=414445&context=60321