Sveriges vargar får inte bli färre än 1995, då vi gick med i EU.
Foto: Shutterstock Sveriges vargar får inte bli färre än 1995, då vi gick med i EU.

Inte färre än 50 svenska vargar

Det finns farhågor att Sverige inte har rätt att minska vargstammen när Naturvårdsverkets tjänstemän väl fattat ett beslut om antalet. Men det finns ingen sådan skrivning i EU:s art- och habitatdirektiv.

– Det som gäller är att vargstammen eller naturtyperna där den lever inte får bli mindre än 1995, säger Annika Sohlman vid Artdatabanken.

Jakt & Jägare har nåtts av uppgiften från flera håll; att vargstammen inte kan minskas efter att Naturvårdsverkets tjänstemän fattat beslut om stammens storlek. Besked om hur många vargar det behövs i landet, så kallad gynnsam bevarandestatus, väntas under fredagen.

Men art- och habitatdirektivet innehåller inga sådana regler.

Inte färre än 1995
– För oss i Sverige gäller att de hotade arternas livsrum eller antal inte får minska i förhållande till 1995 då Sverige gick med i EU. Sedan är frågan hur stor den ska vara för att räknas som livskraftig, säger Annika Sohlman, projektledare och expert på art- och habitatdirektivet vid Artdatabanken vid Statens lantbruksuniversitet.

Enligt vargforskare Olof Liberg fanns det max 50 vargar i Sverige 1995.

– Vi hade tre föryngringar ända fram till 1997. Det var 30, max 50 vargar. Det är klart som sjutton att vargstammen får minskas om det dyker upp nya data, säger Olof Liberg.

Hur många fler?
Den sårbarhetsanalys som lades fram nyligen visade att det räcker med 100 vargar i Skandinavien för att risken för utdöende ska vara mindre än tio procent på 100 år. Sedan säger art- och habitatdirektivet att gynnsam bevarandestatus är ”västenligt högre” än minsta livskraftiga stam.

I övrigt är art- och habitatdirektivet en strikt skrivning av hur så kallat hotade arter ska skyddas i medlemsländerna.

Så här heter det i tre punkter i direktivet:

Grundstommen i direktivet
”En arts bevarandestatus anses gynnsam när…

…uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö

…artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid

…det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt”

Sverige begär undantag
I Sverige räknas hela landets yta som vargens naturliga utbredningsområde. I praktiken begär dock Sverige undantag eftersom de ledande politikerna inte vill ha vargrevir i renskötselområdet. Så här står det i direktivet om undantag:

”…om ett undantag kan förväntas få en betydande negativ effekt på den

berörda populationen (eller denna populations framtidsutsikter), eller på biogeografisk nivå inom medlemsstaten, så bör den ansvariga myndigheten inte bevilja undantaget. Nettoresultatet av ett undantag bör vara neutralt eller positivt för en art.”

Brasklapp för katastrofer
Det finns dock en brasklapp i sammanhanget. I extrema situationer kan undantag beviljas i alla fall:

”När det gäller reaktioner på folkhälsokatastrofer kan dock nettoresultatet av ett undantag få vara negativt för arten”, heter det i direktivet.

Art- och habitatdirektivet ålägger också medlemsländerna att bedriva forskning som syftar till att bevara hotade arter. Samhället ska även utbilda människor i frågor kring exempelvis vargen. Människor ska göras delaktiga.

”Jägare ska göras delaktiga”
”Information till och engagemang hos allmänheten måste främjas. Jägare ska göras delaktiga i insamlingen av forskningsprover och sedan få information om de resultat som erhålls”, heter det i art- och habitatdirektivet.

Under fredagen kommer besked från Naturvårdsverkets tjänstemän hur de tolkat hur många vargar Sverige ska ha och var de ska hysas.