Jägarna på bilden har inte deltagit i undersökningen.
Foto: Christer Holmgren Jägarna på bilden har inte deltagit i undersökningen.

Jägare har mindre bly i blodet

Antalet larmrapporter om att jägare riskerar att bli blyförgiftade genom att äta viltkött har ökat.
Blyammunition har använts till jakt i flera hundra år. Att det blir splitter av bly, i och runt en sårkanal, är varken sensationellt eller något nytt rön.
Så har det alltid varit.
Den ständiga belastning av metalljoner och kemikalier vi utsätts för i dagens samhälle är våldsam. Inte minst genom industriellt tillverkade livsmedel eller bara genom att vi andas.
Laborator Ulf Qvarfort vid FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) har gjort en mindre undersökning av människor som arbetar dagligen med bly.
Undersökningen visar att de personer i gruppen som inte jagade i genomsnitt hade nästan 25 procent mer bly i blodet än jägarna. Alltså tvärt emot vad larmrapporterna basunerar ut.
Orsaken tål att fundera över.
Här kan du läsa Ulf Qvarforts kommentarer till sin undersökning.

Larmrapporter om risker som är förknippade med förtäring av viltkött har publicerats flitigt det senaste året.
Frågeställningarna har varit uppe tidigare i debatten men några mera övergripande och fördjupade studier har inte genomförts.
Det som bland annat väckt det förnyade intresset för blyfrågan är en rad utländska undersökningar som visat att små fragment av bly kan förekomma närmast kulkanalen i viltets kropp.
Detta är knappast någon nyhet då det alltid varit så sedan jägarna började använda skjutvapen till jakt i början av 1600-talet. Att de sedan påstås att blysplitter skulle finnas upp till en halvmeter från sårkanalen verkar emellertid mindre troligt.
Man drar ändå slutsatsen att jägarfamiljer riskerar ett betydande generellt tillskott av bly genom att blyfragmenten sprids i köttet. Sedan tillkommer de tillfällen då man ofrivilligt råkar svälja ett blyhagel. Ett 3 millimeter-hagel (US nr 5) väger cirka 0,16 gram (160 mg). Även om detta skulle lösas upp fullständigt i magsäcken till blyjoner, som kroppen kan ta upp, blir blytillskottet ändå högst marginellt.
Nu har emellertid Livsmedelsverket och SVA påbörjat en undersökning, vars syfte är att undersöka om det verkligen finns några problem som är förknippat med konsumtion av viltkött.
Vi får hoppas att detta löser den aktuella frågeställningen så att nya kan komma upp.

Hur påverkar bly?
De kritiska organsystemen vid exponering för metalliskt bly och oorganiska blyföreningar är benmärgens erytropoes och de centrala och perifera nervsystemen.
Nivågränsvärdet för respirabelt (inandningsbart) damm angivet som mängd bly är 0,05 mg/m3 luft. För de organiska föreningarna tetrametylbly och tetraetylbly är det centrala nervsystemet det kritiska effektorganet. Nivågränsvärdet är 0,05 mg/m3 (räknat som Pb).
Blodblyhalten reflekterar väl den aktuella exponeringens intensitet. Sambandet är dock inte linjärt. Normala blodblyhalter hos vuxen befolkning utan yrkesmässig blyexponering är 0,2-0,6 µmol/L.

Lagras i skelettet
Blyhalten i skelettet ger ett mått på den ackumulerade mängden bly i kroppen. Man kan ta benbiopsier. Från barn kan man ta mjölktänder för att bedöma exponeringen för bly under de tidiga barnaåren.
Det är också möjligt att göra översiktlig bestämning av blyhalten i skelettet med röntgenfluorescensteknik. Arbete med material innehållande mer än en viktprocent bly (blyarbete) omfattas av särskilda bestämmelser från Arbetarskyddsstyrelsen.
Hantering av blyad motorbensin omfattas inte av dessa kontroller eftersom blyhalten är mindre än en viktprocent.
Arbetsgivare är skyldiga att ombesörja särskild hälsoundersökning samt kontroller av B-bly för personer som är sysselsatta i blyarbete.
Kvinnor under 50 år (fertil ålder) med en blyblodhalt lika med eller över 0,8 µmol/L, samt män i alla åldrar och kvinnor över 50 års ålder med B-bly över en µmol/L, ska genomgå periodiska läkarundersökningar och kontroller av B-bly.
Om B-bly överstiger 1,5 µmol/L hos kvinnor under 50 års ålder och 2,5 µmol/L hos män och kvinnor över 50 års ålder, måste det blyexponerade arbetet avbrytas.
För gravida och ammande kvinnor finns i dessa bestämmelser särskilda restriktioner för blyarbete.
Om konsumtionen av viltkött nu innebär att blodblyhalten ökar borde jägare generellt ha en förhöjd halt i förhållande till de som inte äter viltkött.
För att undersöka detta har en mindre studie genomförts på personal som arbetar på projektilavdelningen på Norma Precision.

Undersöks regelbundet
Personalen på den avdelningen genomgår blodblyundersökningar två gånger per år och materialet går tillbaka till 2009.
På avdelningen arbetar tio personer av vilka sex är jägare. Man kan vidare anta att levnadsförhållandena är relativt likartade för personalen vilket betyder att gruppen är relativt homogen.
Även om materialet är begränsat borde det trots allt ge en fingervisning om hypotesen förhöjd blodblyhalt kontra viltkött är trolig.
Resultatet för jägarna i gruppen redovisas i tabell 1 och för icke jägare i tabell 2.
För att få siffrorna mer överskådliga visas resultatet också i diagrammet här bredvid.

Jägare inte drabbade
Av de uppmätta värdena kan det inte konstateras att gruppen jägare, som förmodas konsumera mer viltkött än den övriga gruppen, skulle ha högre blodblyhalter.
Resultatet visar snarare på det motsatta förhållandet. Nu ska man komma ihåg att materialet är mycket begränsat och därmed behäftat med en del osäkerheter. Det borde trots detta ge en fingervisning om att det generella påståendet om höga blodblyhalter hos jägare möjligen kan tonas ned tills mer omfattande undersökningar gjorts.
Någon miljömässig anledning att förbjuda blyammunition vid jakt och skytte finns inte.
Det finns heller inga mera påtagliga bevis för att det sker ett omfattande läckage från kulfång av bly som kan tas upp av djur och växter.
Lakvattnet från väl använda kulfång uppvisar inga förhöjda halter av blyjoner.
I skogsmark är ammunitionsblyets förekomst försumbart jämfört med annat bly som finns naturligt eller genom atmosfäriskt nedfall. Dessutom binds allt det ammunitionsbly som finns där så hårt att det inte heller kan tas upp av djur och växter.
Det bly som skjuts ut i vår natur kommer att lagras i orört tillstånd i jordlagren och ligga där till nästa istid.
Påståendet om att korrekt omhändertaget viltkött skulle ge en markant ökad blyexponering i jämförelse med de mängder som finns i övriga livsmedel verkar därför något överdrivet.
Detta även sett ur ett historiskt perspektiv med användning av blykulor för jaktbruk under hundratals år.