I stort anser Jägareförbundet att Maria Norrfalk lagt ett bra förslag på ett enda, enhetligt och sammanhållet, system för älgförvaltning – med älgskötselområden och större förvaltningsområden, samt där de marker som inte ingår i skötselområden enbart får jaga kalv.
Till skillnad från Jägarnas Riksförbund är emellertid Jägareförbundet mycket kritisk mot de föreslagna förvaltningsområdenas sammansättning, med tre markägarrepresentanter och två jägarrepresentanter.
I praktiken kan det betyda att den svenska modellen med samråd upphör och att det istället blir en part som dikterar villkoren. Förbundet varnar för att spänningar och konflikter byggs in i systemet och anser att de som har den lokala kunskapen måste få en styrande funktion.
Underskattade kostnader
I likhet med Jägarnas Riksförbund oroas Jägareförbundet av att flera myndigheter får nya uppgifter, vilket riskerar att öka byråkratin och kostnaderna. Jägareförbundet menar att utredaren kraftigt underskattat kostnaderna för det nya älgjaktssystemet, samtidigt som det inte går att höja fällavgifterna på älg så mycket som utredaren föreslår.
– Älgförvaltningen måste, för att bli enkel och kostnadseffektiv, till övervägande del bygga på ideella krafter, anser Jägareförbundet.
Vulgärpropaganda mot älgen
Dessutom är jägareförbundet mycket kritisk mot den bild av älgen som utredningen målar upp. Förbundet anser att utredningen bara fokuserar på älgens skadeverkningar på skogsbruket, medan det inte sägs något om till exempel foderskapande åtgärder eller att markägare faktiskt kan ha olika mål med sitt skogsägande.
Jägareförbundet kritiserar också utredningens påstående att älgen är orsaken till att skogsägare i södra Sverige planterar gran i stället för tall. Och när det gäller jämförelsen mellan älgjaktens värde och skogsbrukets samlade produktionsvärde skräder inte Jägareförbundet orden:
”Vulgärpropaganda”.