Jägartjejerna kan fira tio år i skogen

Varje år har Lotta Eklund och Britt-Marie Andersson arrangerat en jakt där bara tjejer får delta. Nu har de kvinnliga jägarna kunnat fira tioårsjubileum för sin jaktsammankomst.

I år var det 16 kvinnliga jaktutövare som strålade samman vid Tjenbadets parkering i Ringarum. Ett ganska normalt antal numera. Det var sex tjejer första året och i fjol slogs deltagarrekord med 24 deltagare.

Allt började när Lotta Eklund och Britt-Marie (Bittan) Andersson träffades för ganska länge sedan i samband med föräldramöten i skolan.

Deras män jagade och de var ofta ensamma hemma medan gubbarna var i skogen. De båda bestämde sig för att ta jägarexamen och på den vägen är det.

Nu är det företrädesvis rådjur som skulle jagas och är Lotta som organiserar jakten. En hel rad hundar av olika raser finns att tillgå, men först är det Lottas egen beagle, Dizzy, som skall släppas i en såt.

Erfaren beagle

Tioåriga Dizzy har varit med om det mesta. Beaglen blev påkörd på E 22. Då var Dizzy en hårsmån från att bli avlivad av polis. Dessutom har hon varit borta i skogen i djup snö och dryga 15 minusgrader i flera dygn. Den brinnande jaktlusten har inte avklingat efter alla missöden.

Sonja Sjöberg följer med Lotta som är hundförare och det tar en stund att placera ut alla skyttar.

Dizzy släpps i ett skogsparti. Tiken är oerhört ivrig och drar iväg. Efter bara ett par minuter är det fullt drev. Hon har fått fart på ett rådjur.

Rådjuret passerar i hög fart bakom ryggen på Lotta och Sonja. Det bara blåser till. Sonja hinner därför inte med. Det syns att Sonjas skott går klart bakom djuret.

Drevet går emellertid vidare och där Sonja och Lotta befinner oss hörs det bra.

– Risken är att det går ur såten och försvinner på långskjuts. Dizzy släpper inte. Men då har vi andra hundar att släppa, säger Lotta.

Nu smäller ytterligare ett skott. Över radion rapporteras att det skjutits på ett rådjur som gick undan.

Dizzy tystnar också och kommer tillbaka till skytten som kopplar henne.

Vi tar oss över till skottplatsen, samtidigt som Lotta instruerar Gunilla att gå in i såten med sin strävhåriga tax Tova och vänta på vidare instruktioner att släppa hunden.

Nytt drev

Så sker också och när vi är framme vid skottplatsen går Tova igång. Lotta är konfunderad eftersom Dizzy inte brukar släppa ett drev på detta sätt. Hon går därför på med Dizzy i koppel. Efter att ha spårat några hundra meter bryts eftersöket och det bestäms att vi ska gå på med en annan hund lite senare. Samtidigt fortsätter Tova att driva.

– Vilket skall hon har. Det går som en symaskin, konstaterar Sonja och det riktigt syns på henne hur hon njuter att lyssna till den musik som ett drev med tax innebär.

Sonja blir smått lyrisk och trots att hon egentligen är wachtelfantast skulle hon kunna tänka sig att köpa en tax, som ”present” till sin man.

Flera av jaktdeltagarna får se flera rådjur, men ingen kommer till skott.

Sedan blir det återsamling med korvgrillning. Precis som i alla andra jaktlag gås jakten igenom in i minsta detalj.

En reflektion är att prestige och machofasoner helt lyser med sin frånvaro. Hela framtoningen är mjukare. Den sociala gemenskapen är emellertid viktig, precis som i alla jaktlag. Det märks att tjejerna trivs tillsammans.

Nu är det dags att jaga av ett område på andra sidan sjön Tjen. Turen har kommit till Ulrika Ringborgs kortdrivare, wachteln Sascha, att visa framtassarna. Själva såten är inte så stor. Området består i huvudsak av ett hygge med uppvuxna tallplantor, så höga att man inte ser mycket inne i själva hygget. Skyttarna ställs emellertid ut runt detta hygge.

Först driver Sascha en älgkalv en kort bit, för att sedan ta sig an ett rådjur. Lotta och jag har fattat posto med överblick över hygget och har en underbar utsikt över sjön som ligger spegelblank. Nu skymtar älgkalven och hunden syns också då och då.

Vädret är efter en natts regn ganska disigt, men varmt denna novemberdag. Ulrika med sin orangefärgade väst syns också då och då.

Maggans första

Det dröjer inte lång stund innan det smäller och Maggan Hjälte via radion rapporterar till Lotta att hon fällt ett rådjur.

Hon gratuleras förstås, och det blir lite extra av den varan eftersom det är det första rådjur hon fällt.

Lotta berättar att det är många tjejer som under årens lopp har fått fälla sitt första djur i samband med dessa jakter. Det riktigt syns också på henne hur glad hon är å Maggans vägnar.

Sedan blir det samling runt det fällda rådjuret. Gratulationerna haglar och skytten äras med den obligatoriska grankvisten. Givet-vis får Maggan gång på gång redogöra för hur det hela gick till.

– Rådjuret kom ner mot vägen där jag stod, men det anade nog mig och stannade bakom en gran en lång stund. Så vände det tillbaka in i såten, men då smällde jag på, berättar Maggan, innan hon och Lotta med förenade krafter tar ur djuret.

Detta innebär också att Lotta ger en lektion i hur detta jobb ska utföras. Rutinerat jobbar Lotta, med ett brett guldarmband på armen.

Rådjuret bärs med förenade krafter av Maggan och Kristina Johansson ut till bilarna. Det blir sedan återsamling vid parkeringen, där Sonja har hållit fyr på brasan medan såten jagades av. Hon har med hjälp av jaktradion kunnat följa vad som hänt.

Några nya ansikten

Det är inte så många av dem som var med för tio år sedan som är med idag. Olika förhinder gjorde att det slumpade sig så.

En av dem som var med från början är Therese Keller och vi pratas vid ett tag.

Då, för tio år sedan, ville Jakt & Jägares utsände följa med en av tjejerna ut på pass.

Jag gjorde därför i ordning några strån som de som ville fick dra.

Tessan drog det längsta, eller om det nu var det kortaste.

– Jag antar att du helst inte ville att det skulle komma något djur på dig när jag var med för tio år sedan? undrar jag.

En förmodan som jag får bekräftad.

– Det var första året jag var med på en tjejjakt. Jag var ganska ny som jägare, så jag tyckte att rådjuret lika gärna kunde gå på någon annan, förklarar Tessan.

Om man kan uttrycka sig så, skulle jag faktiskt inte vilja ha med mig själv ut på pass heller!

Dags för eftersök

Efter denna fika ska Lotta och Sara Hortlund, tillsammans med hennes wachtel Sally, eller Prästbolets Cola som den egentligen heter, göra ett eftersök på det rådjur som tidigare påskjutits. Nu har det ju gått en tid sedan vi sprang omkring i det området. Därför får Bittan i uppgift att organisera jakten i en ny såt.

Sara kommer från Borlänge där hon och hennes kille föder upp bland annat wachtlar. Men denna helg är de och hälsar på Jessica och hennes kille, som köpt flera hundar av dem. Därför kom hon också med på denna tjejjakt.

På väg ut till skottplatsen berättar hon att de även köpt en karelsk björnhund, med tanke på förekomsten av björn och varg i deras hemmamarker.

Hon går på med Sally och de tar exakt samma väg som Dizzy tidigare gick. Lite spännande ska det bli att se hur det blir där vi bröt.

Ska Sally följa våra spår eller gå i en annan riktning?

Hon går i en annan riktning, precis så som Dizzy ville då vi bröt.

Vi går ytterligare en bit, men konstaterar att inga blodspår har synts till och rådjuret verkar helt oskadat.

Två eftersök har nu genomförts sedan rådjuret blivit påskjutet och därmed är saken utagerad.

I den nya såten är det först en tysk jaktterrier som släpps och sedan ytterligare en wachtel. Något mer drev blev det emellertid inte. Det har börjat regna samtidigt som skymningen börjar göra sig gällande.

Vid den avslutande samlingen summeras dagen som lyckad med omväxlande jakter och många jaktdeltagare som fått se olika djur.

Tjejjakten lär säkert återkomma även nästa år och troligen fortsätter de i ytterligare tio år.