Under hösten skedde fem vargangrepp på jakthundar i Hagfors kommun. Två hundar dödades och övriga blev mer eller mindre skadade.
Jägarnas Riksförbund pekar på att tre av hundarna attackerats inom ett förhållandevis litet område, från Hagfors och cirka två mil norrut. Attackerna inträffade inom en fyraveckorsperiod, från mitten av oktober och framåt.
Kriterier för skyddsjakt
En ansökan om skyddsjakt lämnades in av företrädare för en rad viltvårdsområden och jaktklubbar, men länsstyrelsen avslog ansökningen. I sin motivering radar länsstyrelsen upp vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att bevilja skyddsjakt:
”* Minst tre angrepp under en betes- eller jaktsäsong i revir med revirmarkerande par.
* Minst fyra angrepp under en betes- eller jaktsäsong i revir med familjegrupp.
Vid färre angrepp än så anses vargarna vara genomsnittligt skadebenägna”, skriver länsstyrelsen.
Myndighetens personal pekar på att man under vintern inte kunnat spåra några revirmarkerande par i området och därför går det inte att fastslå vilka vargar som varit inblandade.
Såg varg lämna platsen
– Länsstyrelsen menar också att det i ett av fallen inte går att avgöra om hunden skadats av varg. Men på platsen sa länsstyrelsens egen besiktningsman att det var varg som attackerat, säger Bengt Nyman, ordförande i avdelningen Östvärmland i Jägarnas Riksförbund.
Just i det fallet hörde hundägaren att hunden började skrika under drev. Han sprang till platsen och hittade hunden, samtidigt som en jaktkompis så en varg lämna området.
Bedömer skadorna
Urban Mossberg var den som utförde besiktningen för länsstyrelsens räkning.
– Jag har ingen anledning att betvivla uppgifterna om att en varg lämnade området. Det kan mycket väl vara så att hunden skadats av varg, men jag måste göra en bedömning med ledning av de skador jag ser på hunden. I det är fallet var skadorna inte sådana att jag säkert kunde säga att den attackerats av varg, säger Urban Mossberg.
Efterlyser DNA-prov
Bengt Nyman är kritisk till att länsstyrelsens personal inte tog DNA-prov på hundens skador. Enligt uppgifter i lokala tidningar togs DNA-prov på saliv från pälsen på en bordercollie som attackerades av varg i Munkfors.
– Tar man DNA-prov så blir det utrett om det är varg eller inte, säger Bengt Nyman.
Länsstyrelsens besiktningsman i det fallet, Margareta Åkerman, säger dock att det aldrig togs något DNA-prov på saliven som bordercollien hade i pälsen.
Avföringsprov
– Jag hittade avföring efter varg i närheten av attacken och då skickades det in för analys, säger Margareta Åkerman.
Mikael Åkesson är genetiker på Viltskadecenter och hanterar DNA-proverna som tas på vargar.
– Det går att ta DNA-prov men det krävs väldigt komplicerade metoder för att skilja varg från hund. Ofta blir provet kontaminerat av hundgener, säger Mikael Åkesson.
Kraftigt minskad löshundsjakt
JRF-ordföranden i Östvärmland, Bengt Nyman, är också kritisk till länsstyrelsens sätt att beräkna hur skadebenägna vargarna är. Nyman pekar på att jakten med drivande hundar minskat kraftigt i länet, och att det naturligtvis påverkar för hur många hundar som skadas och dödas.
– Ett exempel på detta är att medlemsantalet kraftigt minskat i Värmlands dreverklubb. Från att i slutet av 1900-talet legat på över 600 till i dag under 200 medlemmar. Självfallet kan man utgå från att antalet dreverhundar minskat i samma omfattning, säger Bengt Nyman.