Frågan handlar i grunden om alla åtgärder hade vidtagits för att hitta andra lösningar innan Naturvårdsverket, efter tre avslagna ansökningar om skyddsjakt, till slut sa ja till att det två vargarna som höll till i Wilhelmina södras sameby skulle få avlivas.
Hannen avlivades men inte tiken innan de tre vargorganisationerna Rovdjursföreningen, Nordulv och Naturskyddsföreningen lyckades stoppa jakten genom att begära inhibition av beslutet.
Sedan dess har det pågått skriftväxling mellan förvaltningsrätten, de tre vargorganisationerna och Naturvårdsverket.
Familjen blir lidande
På samebyns begäran hölls på tisdagen en muntlig förhandling där parterna fick lägga fram sina ståndpunkter.
Från Vilhelmina sameby deltog Per Björn och Tomas Nejne. De berättade hur vargens härjningar bland byns renar hade förvandlat deras vardag när de försökte skydda renarna från vargen.
– Jag har arbetat sju dagar i veckan. Fån slutet av december fram till mitten av mars har jag träffat min familj tio gånger. Och då finns det renskötare som har arbetat ännu mer, berättade Tomas Nejne.
Varje kväll från den 27 december fram till 14 mars hade samebyn telefonmöten med Naturvårdsverket och länsstyrelsen för att planera hur man i möjligaste mån skulle undvika skador från vargen.
Problem få renarna förbi vargarna
Tomas Nejne visade på en stor karta hur renarna rör sig från fjällbetet i väster på sommaren och vidare öster ut när hösten och vintern närmar sig.
På karten var vargreviret inritat. För de flesta stod det nog klar vilka problem det innebär att få renarna förbi reviret.
Föreningen Nordulv hade i tidigare skriftliga inlagor beskyllt samebyn för att medvetet ha drivit in renarna i vargreviret. Men de beskyllningarna höll man inne med under den muntliga förhandlingen.
Tomas Nejne passade ändå på att ta upp påståendet.
– Vi har gjort allt vi har kunnat och arbetet dag och natt för att förhindra skadorna. Det är skrämmande att det finns en sådan okunskap hos vissa föreningar, sa han.
Ifrågasatte modern renskötsel
Nordulvs ordförande Jakob Norstedt-Moberg passade på att angripa samerna och ifrågasatte om de bedrev ”traditionell renskötsel” då man använde helikoptrar, motorcyklar och fyrhjulingar.
– Det har lite att göra med den renskötsel som förekom för hundra år sedan, sa han.
Tomas Nejne svarade med en fråga. Han undrade om någon på allvar skulle föreslå att man inom skogsnäringen skulle återgå till att arbeta med ”svans, yxa och dra fram timmer med häst”.
Från samebyns sida beskevs hur de försökt att flytta renarna till östra sidan om Ångermanälven för att undvika vargen. Trots att samebyn och länsstyrelsens personal arbetat oavbrutet för att skydda renarna var inte vargorganisationernas företrädare nöjda.
Förre vargtjänstemannen vittnade
Rovdjursföreningen hade kallat in Robert Franzén, tidigare anställd på Naturvårdsverket sedan 1974 men idag pensionär. Han är en av den svenska vargrörelsens pionjärer.
Fransén påstod bland annat att samerna utökat sitt område för renbete, något som samernas jurist Jenny Wik Karlsson tillbakavisade med hänvisning till en dom i Högsta domstolen.
Vidare menade han att samerna borde ha flyttat sina renar ännu längre österut ner mot kusten, något som Tomas Nejne visade vara omöjligt på grund av järnvägar och vägar som skär genom landskapet.
– Att flytta renarna dit vore som att inrätta en oinhägnad lekplats bredvid en motorväg, sa Nejne.
Renskötsel och rovdjur i samklang?
Robert Franzén visade också en bild där en järv syntes tillsammans med en flock renar. Han kommenterade att ”rovdjur och renar har levt sida vid sida under årtusenden”.
Ann Dahlerus från Rovdjursföreningen presenterade statistik som skulle visa att vargtiken började riva mer ren sedan hannen hon tidigare gått tillsamman med skjutits.
Det avvisades av länstyrelsens Björn Jonsson, chef för naturvårdsenheten i Västerbottens län. Han pekade på att skillnaden i antalet konstaterade döda renar berodde på om det fanns spårsnö eller inte.
Dahlerus undrande också varför vargtiken rev mer renar än hon kunde äta upp. Samerna menar att det är ett faktum som troligtvis de flesta hundägare förstår om de någon gång kastat en boll åt sin hund och sett jaktlusten väckas gång på gång på gång. Det resonerade samernas företrädare med Jakt & Jägares utsände om i en paus.
Föreslog ”Tjernobyl-utfodring”
Nordulvs vice ordförande framförde också idén om att man skulle kunna hägna in renarna och utfodra dem ”som man gjorde vid Tjernobyl”.
Per Björn från samebyn förklarade då att den hägning och utfodring av ren som då förekom på vissa håll endast gällde slaktdjur som hölls i hägn under två månader och utfodrade för att få ner radioaktiviteten i köttet till acceptabla nivåer före slakt.
Naturskyddsföreningen jurist hävdade att ”en stor majoritet av svenskarna vill att det finnas varg i Sverige.”
Att människorna i de mest vargtäta kommunerna enligt rovdjursutredningen är av en annan uppfattning nämnde han dock ej.
Mat åt hackspetten?
Naturskyddsföreningens jurist hänvisade också till vargens ekologiska roll i den svenska naturen och pekade på forskning från amerikanska Yellowstone, som visar att återintroduktionen av vargen gett mer lövträd och därmed ökat fågelliv vilket skulle vara bra för bland annat hackspett i Sverige.
Ruona Burman från Naturvårdverket påpekade att forskning från svenska förhållanden inte alls visar på att vargen skulle ge sådan kaskadeffekter som man sett i den amerikanska nationalparken.
Anledningen är helt enkelt att större delen av Sveriges yta brukas på något sett så att det inte finns sådan områden som Yellowstone.
Försökt med allt
I sitt slutanförande pekade Ruona Burman på att man försökt med alla tänkbara åtgärder innan verket beslutade att avliva Junseletiken, att hon åstadkommit stor skada då minst 40 dödad renar hittats och man kan räkna med ytterligare två eller tre renar som inte hittas för varje återfunnen död ren.
Beträffande vargens framtid pekade hon på vargens kraftiga tillväxt och att inavelsgranden i den svenska vargstammens stadigt sjunker, särskilt om de två nya vargarna i Tiveden också kommer in i vargaveln. Därför är inte vargtiken i Junsele så viktig ur genetiskt perspektiv.
Enligt rättens ordförande kommer domen inom fyra veckor.