För ungefär ett halvår sedan startades ett forskningsprojekt där älgarna på Öland förseddes med GPS/GSM-halsband. Det har gett forskarna en bild av var älgarna håller hus och vad som händer.
I och med detta har forskarna kunnat hitta ett tiotal älgkalvar som dött, och dessa har tagits till Sveriges lantbruksuniversitet för att undersökas.
Vi har upptäckt att tillväxten är god och att vi har ovanligt många födslar med dubbla kalvar här på Öland. Men dödligheten är tyvärr hög. 50 procent än så länge, och förmodligen 60 procent när vi stämmer av igen nu till hösten, säger Magnus Johansson, Mörbylångas jaktvårdskrets, till Ölandsbladet.
Vet inte varför de dör
Varför älgkalvarna dör vet man inte riktigt. En del älgar dör av en kombination av fästingsjukdomen anapasmos och lunginflammation, men forskarna har även sett att älgkalvarna inte fått i sig någon modersmjölk.
– I kombination med vår kalkrika berggrund finns då risken att de drabbas av brist på mangan, selen och koppar vid tidig ålder. Saltstenar är inte tillräckligt effektivt för att hjälpa älgkalvarna. Men det stannar inte där. En del älgar kan till exempel ha skadats av elstängsel. Med den otroligt höga dödlighet vi har så ligger det förmodat många orsaker bakom, säger Magnus Johansson till Ölandsbladet.
Forskarna fortsätter att följa de öländska älgarna via sändarna och hopppas att de har svar på gåtan inom ett år.