Per B skriver:
”Om nu Jakt och Jägares journalister är så väldigt bekymrande över ekots nyhetsrapportering och eventuella opartiskhet och hur detta kan skada journalistkårens anseende, vore det då inte lämpligt att leva upp till det ni kräver av ekot och själva göra en kritisk granskning av de olika uppgifter som florerar? Till exempel fanns det enligt en rapport författad av Liberg m.fl. (2006), ca 750 lodjur söder om renbeteslandet 1995.
Första inventeringen 1998
I den första svenska inventeringen av antalet lodjur norr om detta område som skedde 1998 fanns det ca 900 lodjur i detta område, och populationen har sedan dess varit i nedgående. Så journalister och redaktörer på Svensk jakt: 1. Hur många lodjur fanns det i renbetesområdet 1995 enligt er?, 2. vad anser forskarna?, och 3, vad grundar forskarna dessa uppgifter på? Det är väl det minimala ni borde redovisa och ställa kritiska följdfrågor om innan ni går i polemik för att ekot inte gjort motsvarande? En del av detta journalistiskt arbete måste givetvis innefatta hur regeringen kan anse att 700 lodjur ”räcker”, trots att det enligt er egen artikel fanns ca 1000 lodjur i mitten av nittiotalet.
Numerären får inte understigas
Ni är säkerligen medvetna om att den allmänt denna ”allmänt vedertagna” numerär av hur många lodjur det fanns vid EU inträdet inte får understigas, ändå har jag inte läst eller hört en enda kritisk fråga om detta till ansvariga tjänstemän eller ministrar, dvs exakt det ni nu gång på gång kräver av ekot.”
Jakt & Jägares redaktion har svarat signaturen Per B under artikeln om ekochefen som svarar på kritik.
Olof Liberg svarar:
”Aronson och Liberg (1997) kom fram till siffrorna 138 – 170 grupper i renskötselområdet för år 1997. Den senare siffran byggde på att man förutom avståndskriterier även godkände antal djur i gruppen som kriterium för särskiljning av grupper, något vi inte godkänner idag.
Räknar med 20 procent årlig tillväxt
Om vi antar att den verkliga siffran ligger mitt emellan dessa två, dvs. 154, och multiplicerade den med faktorn 6,14 får man fram 946 lodjur. Om man räknar med 20 procent årlig tillväx mellan 1995 och 1997, en siffra som vi då fann konservativ för den snabbt växande lostammen på 90-talet, och räknar bakåt från 1997 så får vi fram 657 lodjur i renskötselområdet 1995.
I överkant?
Liberg och Andrén gjorde 2006 bedömningen, baserad på Liberg och Glöersen 1995, att antalet familjegrupper söder om renskötselområdet år 1995 var 132. Multiplicerat med 5,5 blir det 726 lodjur. Totalt för hela landet blir det 1382 djur. Denna siffra är sannolikt i överkant. Många av de kriterier vi använde för särskiljning 1995, har skärpts idag.
Vilken siffra ska användas?
Man kan också möjligen hävda att den siffra som ska användas för bedömningen hur många lodjur vi hade vid EU-inträdet, ska vara den siffra man hade vid den tiden. I så fall kanske Liberg & Glöersens rapport 1995 är den mer korrekta källan (även om den rapporten skrevs flera månader efter att Sverige gått in i EU), och då är det siffran 1000 som ska användas.”