På onsdagen problematiserade Dagens Eko hur Sverige ska klara införseln av nya gener, när flytt av vuxna vargar hittills varit fiasko. Många redaktioner i landet hakade på nyheten.
För den som läst vad vargforskarna skrev till regeringen i sitt remissyttrande om genetisk förstärkning, vittnade Libergs uttalanden i radio om en total omsvängning i frågan.
I remissen skrev forskarna bland annat att inplantering av varg med hjälp av så kallat acklimatiseringshägn är politiskt svårt. Detta eftersom samhället pekar ut var det nya reviret ska ligga.
Vargarna vill ut
Rubriken på Ekots webbartikel är ”Forskare vill förbereda vargar för flytt med hägn”. Ekots reporter bandade naturligtvis intervjun och där hörs Liberg bland annat säga:
– Om man skulle vilja pröva det, så är det rätt tid att börja med det nu.
Men i dag ångrar Liberg hur orden föll.
– Jag tvivlar på att det är genomförbart att släppa vargar genom att hägna dem först. Dels handlar det om djuretiken. Vår veterinär i Skandinaviska vargprojektet är inte alls förtjust i idén. Han har skickat bilder till mig på varg som tuggat och tuggat på stängslet så att tänderna nötts ned. Vuxna vilda vargar blir stressade och vill ut, säger Liberg.
Det problemet kan eventuellt åtgärdas, med exempelvis plana ytor längst ned vid staketet samt eltråd, som gör att vargen inte kan komma nära ståltråden i hägnet.
Värre politiskt
Värre är det med de politiska aspekterna. Då uppför samhället ett hägn där vargarna ska hållas i tre månader. Hela idén bygger på att de ska förmås bli kvar på platsen. Det är lätt att föreställa sig att delar av lokalbefolkningen kommer att reagera mot sådana projekt.
– Det största hindret är politiskt. Risken att vargen blir kvar på platsen är överhängande. Att det dessutom rör sig om genetiskt viktiga vargar, gör att reviret kan fredas i flera år. Det blir svårt att få acceptans för, säger Liberg.
Den som tänker sig ett sådant hägn, stort som en fotbollsplan, i exempelvis Östergötland, kan lätt föreställa sig hur det kommer att te sig. Det måste bland annat bevakas dygnet runt.
Måste bevakas
– Bara det är ett stort problem. Risken för sabotage är överhängande, så hägnet måste bevakas, säger Liberg.
• Hur kunde det bli så här i Ekots intervju?
– Jag fick frågor i ett ämne jag är intresserad av. När alternativet till genetisk förstärkning är 2 000 vargar måste alla förslag diskuteras och utredas. Men jag kan i alla fall i dagsläget inte rekommendera den här metoden, så länge inte problemen är lösta, svarar Liberg.
Han har nu börjat tänka i nya banor kring flytt av vuxna vargar. De flyttar som hittills gjort i Sverige är allt för få för att dra några vetenskapliga slutsatser, men Liberg ser åtminstone en tendens han reagerar på.
– Kanske präglas vargarna på vilka byten de växer upp med. Det kan vara så att den finskryska tiken kom från områden där hon lärt sig att jaga ren. Vid alla flyttarna har hon stannat så fort hon stött på ren. Om man ska flytta vuxen varg är det kanske viktigt att ta vargar som lärt sig att jaga älg, säger Liberg.
Förtjust i renar
Det som stödjer den teorin är att båda de invandrade hannarna i Skandinavien, Kynna och Galven, har nöjt sig med att leva i älgmarker.
– Undantaget är den hanvalp från Galven som flyttades från Gällivare till södra Dalarna. Han växte upp i ett område utan renar. Kanske blev han så förtjust i renar, som är ett mycket lättare byte än älgen för vargen, att han återvände av den anledningen. Vi vet inte, metoden är för lite provad, säger Olof Liberg.