– Flera undersökningar visar ett nära samband mellan rådjursstammens storlek och antalet fästingar i naturen. Ser vi till vår egen hälsa skulle vi ha nytta av fler lodjur och vargar, säger Björn Olsen till Upsala Nya Tidning.
Rådjurstäta områden i södra Sverige har både mest fästingar och högsta andelen fästingar som innehåller borreliabakterier.
– Rådjur förser inte fästingarna direkt med smittämnen, men genom att gynna fästingarnas förökning spelar de ändå en viktig roll för smittspridningen. Ju fästingtätare ett område är, desto större är risken för att bli smittad av till exempel borrelia, säger Björn Olsen.
Rävstammen påverkar
Olsens forskargrupp har också jämfört förekomsten av olika djur i naturen med antalet fall av virussjukdomen TBE.
– Vi fann ett nära samband mellan främst rävstammens storlek och antalet TBE-fall. Även på kontinenten har forskare funnit liknande samband, säger Björn Olsen.
Olsen menar att både rävstammen och rådjursstammen gynnas av den pågående lojakten – och därmed också fästingarna och de fästingburna sjukdomarna.
”Jägare föredrar klor”
UNT frågar Björn Olsen om inte jägarna själva fylla topprovdjurens roll mot fästingar genom att skjuta av rådjur och rävar?
– Knappast, svarar han.
– I så fall skulle de också behöva komma åt till exempel smågnagare som räven har som bytesdjur och som också har betydelse för spridningen av fästingar. Men av vad jag sett verkar jägare mer intresserade av att jaga djur med klor än att skjuta sorkar, säger Björn Olsen.