Det blev ett stort deltagarantal på lodjurspremiären i Örsundsbro i Uppsala län. Ett 50-tal jägare anmälde sitt intresse för jakten. Den 1 mars spårade och ringade många jägare i skogarna i Sverige efter färska lodjursspår. Speciellt utanför Enköping, och för jägarna på Lagunda jaktmark utanför Öresundsbro, var utfallet efter spårningen till allas belåtenhet.
Tre inringade lodjur
De hade ringat in tre lodjur. Tyvärr spelade vädrets makter ett spratt under de sista dagarna. Ett ihållande regn blötte ner den djupa snön. När sedan kung Bore tog över igen med minusgrader och snöfall på måndagen blev föret till lodjurens fördel.
Att en stövare eller en spets ska kunna sätta tryck på ett lodjur trots att hunden sjunker ner genom skaren och katten springer ovanpå snön. Alla som jagat lodjur vet att det blir en svår jakt för hundarna.
Nu slumpade det sig så att en stor del av Mora och Orsas skickliga rovdjursjägare hade blivit inbjudna att jaga lo i
Snö upp till midjan i Dalarna
Uppsala län. Eftersom snödjupet i Mora och Orsa går till midjan på en normalväxt hade ett tiotal dalajägare åkt ner till Uppsala län. Till jaktlaget på Lagunda marken hade bland andra Per Persson och Lars Bäckman från Sollerön anlänt med sina två erkänt duktiga lodjurshundar. De hade med sig Loke, en russkaja gontjaja (rysk stövare) och Sally, en liten energisk stövartik, som det skjutits många lodjur för.
Jägarna på Lagunda hade lagt ner ett stort jobb med att ordna duktiga spårare som hade spårat av marken tills samlingen vid 8.30-tiden på måndagsmorgonen. Då hade spår efter tre lodjur hittats av en skidåkare. Förväntningarna var därför stora när postarna ställdes ut och hundförarna gjorde sig klara för att börja jakten.
Sally har rest lodjuren
Efter en timme fick Jakt & Jägares utsände ett telefonsamtal från Per Persson där han viskande berättade att hans Sally rest lodjuren. Men det gick trögt på grund av att lon gick ovanpå snön och hundarna gick igenom.
– Skit också, viskade Per i telefon.
– Lodjuren buktar trängre än harar och hundarna får inget tryck i drevet. Det här blir drygt avslutade han samtalet.
Själv skulle jag byta plats för att kunna få en bra bild på några postare och lyckades med bedriften att köra fast i en vägkant med en av jägarnas Toyota Hilux. En traktor fick hjälpa mig loss i den djupa snön. Sensmoral: Kör man fast med en fyrhjulsdriven bil behövs en Valmet-traktor för att komma på vägen igen…
Gick ut 100 meter från en skytt
Efter att Sally och Loke drivit sina lodjur i två timmar sprängdes lodjursgruppen och gick ur såten på 100 meters avstånd från en av posterna, som fick se sitt livs första lodjur.
En brasa tändes och jaktledningen bestämde att posta om för att släppa på nytt efter ett av lodjuren.
Tyvärr visade det sig att ryssen Loke hade börjat pinka blod när han togs ur den varma bilen. Därför fick Sally göra jobbet ensam i den djupa snön. Efter att Sally hade gått på slagen efter lon i två timmar hittade hon lokatten i sin lega i en bäckravin och återigen började den lilla tiken att driva.
Flera passkyttar såg lodjur
Efter ett par timmar hade flera av passarna sett lodjuret, men ingen hade kommit till skott. När klockan var 17.20 kopplade Henry Grönholm tiken. Då hade lodjuret gått mitt emellan honom och Lennart Ström, cirka 60 meter från bägge jägarna.
– Herregud, utbrast Lennart Ström.
– Vilken stövare. Hon har jagat hela dagen och jag hade lodjuret två gånger hos mig. En gång kom det rätt emot mig. Men när lodjuret var på 30 meter vände det när en bil kom på vägen och sen sista gången när vi kopplade henne. Vilken jakt! sammanfattar Lennart Ström och ler nöjt.