Bubbles, en griffon fauves de bretagne, tyckte björn var spännande.
Foto: Rävper Andersson Bubbles, en griffon fauves de bretagne, tyckte björn var spännande.

Många ville skälla ut permobilbjörnen

Utanför Öratjärnsdalen på storbergets gamla fäbodvall genomfördes i helgen ett stort hundtest för björnjägare med blivande björnhundar. Intresset var stort för provet och många hundägare ville prova hur deras hundar reagerade på björn i och med att björnstammen ökar inom Bräcke kommun.

Orsajägarna hade ställt upp och kommit med sin uppstoppade björn vilken är ställd på en permobil och styrs genom samma radiostyrning som till ett modellplan. Orsajägarna kallas ett samarbetsprojekt mellan Jägarnas Riksförbund och Jägareförbundet Dalarna vilka gemensamt bekostat en permobilbjörn för att utbilda björnjägare och deras hundar.

Björntesten går ut på att se hur hundarna reagerar på björnen. Det är inte alla hundar vilka törs gå fram och skälla på den. En hel del hundar reagerar mycket starkt på björndoften som den uppstoppade björnen har. Orsajägarnas björn står uppställd inne hos björnarna i Orsa björnpark när den inte används. Provledarna lägger dessutom ett blodspår med björnblod fram till permobjörnen. De hundägare vars hundar vilka visar rädsla för björndoften blir ombedda av den ansvariga domaren att inte pressa hunden utan att koppla och avbryta provet.


”Staket kan hämma”

– Vi har utvecklat den här björnen och bedömningsgrunderna eftersom vi såg att björntesterna i Orsa björnpark inte blev helt bra när det var staket mellan hundar och björn. Många hundar får ju inte skälla till exempel när de är i hundgården och det kan hämna en hund från att skälla på björnen. Och en del hundar blir väldigt sjävsäkra och dumdristiga när det finns staket. Men utan staketet är de mer försiktiga, berättar Roland Fridh som var ansvarig för bedömningen av hundarna.

– Nu kan vi se hur hundarna jobbar på ett helt annat sätt än med staket mellan björn och hund. En bra björnhund ska jobba nära björnen för att jägaren ska veta var den finns under ståndskallet, fortsätter Roland Fridh.

Han är jämthundsuppfödare och gladdes mycket över att det under testet var så många jämthundar som visade goda anlag för björnjakt och därmed blev godkända .

Orra var bäst
Men testets bästa hund blev den unga gråhundstiken Strångsdalens Orra som ägs av Björn Karlsson i Bräcke. Orra fick ihop hela 41 poäng av 45 möjliga och gjorde ett föredömligt jobb med björnen. Hon fick omdömet ”utmärkt”. Tio av de testade hundarna fick betyget ”mycket bra” och sju stycken blev godkända.

Testets ovanligaste hund var en tik av den franska rasen griffon fauve de bretagne. Det är en hundras som Bretagnarna i Frankrike bland annat använt till vargjakt och som nu används för vildsvinjakt. Ulligårdens Bubbles ägare Peter Lindqvist berättade att han jagar i björmmarker och ville se hur den unga tiken reagerade på björndoft. Hon jagar helst kronhjort och rådjur.

Nu skällde Bubbles på björnen men tyvärr räckte inte jobbet till att hon blev godkänd. Hon tyckte dock att det var ett spännande äventyr vilket syntes på henne när hon kände björnvittringen.

Sällskapshund testad
Även vanliga sällskapshundar kan göra ett reaktionstest på björnen. Om nu familjens sällskapshund är med under bärplockning eller svampplockandet så kan det vara bra att veta hur hunden reagerar på en björn.

En som ville prova med sin lilla sällskapshund var Maggan Karlsson från Sösjötorpet. Hon gick in med sin lilla blandrastik selma för prova.

– Är det något som jag är rädd för så är det björnar och fästingar, menar Maggan Karlsson.

Ni visade lilla Selma att hon kunde skydda sin matte från björn genom att skälla på den. Den lilla blandrastiken visade stort mod och skällde ihärdigt på björnen för att tala om för matte att här fanns det otrevliga djur i skogen.