Enligt Svenska Kennelklubbens, SKK, statistik har till exempel nyregistreringarna av den strävhåriga normaltaxen nästan halverats på tio år. Drever och hamiltonstövare ligger inte långt efter. Två tydliga trender är att antalet hundregistreringar ökar, totalt sett, men att de traditionella jakthundsraserna är på tillbakagång.
Svenska Taxklubben, SKK, Jordbruksverket och flera rutinerade hundförare som Jakt & Jägare talat med nämner en rad tänkbara förklaringar till förändringarna. En övergripande och viktig förklaring till att drivande hundar som tax, hamiltonstövare och drever går tillbaka är förändrade jakt- och levnadsvanor.
Ute med långdrivare
– Dagens jägare jagar helt enkelt på ett annat sätt än tidigare. Den traditionella jakten med drivande hund är inte inne längre. Ofta vill jägaren kunna komma hem i tid och kanske göra något tillsammans med familjen på eftermiddagen. Och då väljer man inte långdrivande hundar, utan mer kortdrivande och stötande, säger taxklubbens Elisabeth Rhodin.
Hon pekar desutom på en annan, lite speciell, förklaring jakttaxarnas tillbakagång.
– Av de nio taxtyperna är det två som är utpräglade jakthundar. Men just när det gäller tax så har jaktvarianterna också använts som renodlade sällskapshundar. Men de har numera fått ökad konkurrens av nya små sällskapshundsraser.
En liknande förklaring kan säkerligen också gälla golden retriever och labrador, kommenterar Elisabeth Rhodin.
Nya viltstammar – nya hundar
Anna Lindgren, Jordbruksverket, bedömer att trenden bland jakthundarna pekar mot allt fler allroundhundar, samt även helt nya jakthundsraser i takt med att viltstammar och jaktmetoder förändras.
– Det är svårt att säga något säkert, men jag har en stark känsla av att såväl björnjakten som vildsvinsjakten har resulterat i att en mängd nya jakthundar ökat på bekostnad av andra hundraser, säger Anna Lindgren.
Vargen påverkar i Mellansverige
Inom det så kallade ”vargbältet” i Mellansverige har närvaron av varg påverkat utvecklingen. Taxklubben vittnar en tydlig minskning i just dessa län och en viktig förklaring, enligt Elisabeth Rhodin, är just riskerna med vargen. Den förklaringen gäller i så fall med all sannolikhet även nedgången av stövare och drever.
Men också den vikande rådjursstammen, på grund av lodjurens utbredning, spelar säkerligen in för just tax och drever.
Ingen ny valp
Stövarklubbens ordförande, Freddy Kjellström, bedömer att det stora problemet är vargsituationen:
– Stövarna har alltid haft en stark ställning just i Mellansverige och jag tycker mig se en klar tendens att stövarjägare som normalt borde förnya sitt hundinnehav struntar i det. Och den förklaring jag får är vargen. Det märks väldigt tydligt här i Värmland, säger han.
– Men det finns naturligtvis andra trender som påverkar också. Däremot är jag inte så säker på att det är urbaniseringen – för vi har haft stora avfolkningsperioder tidigare i glesbygden. Det är snarare människors sätt att leva. Både enskilda och familjer gör andra saker i dag.
Vildsvin och buskavel
Ett annat vilt som i hög grad styrt om hundägandet i stora delar av Sverige är vildsvinsstammens fenomenala utveckling.
Dels väljer jägarna andra hundraser än de traditionellt drivande.
Dels har vildsvinsboomen lett till ökad ”buskavel” med allsköns korsningar av olika hundar. Det ske för att få fram lämpliga hundtyper, men också för att få fram billiga hundar eftersom skaderisken vid vildsvinsjakt är hög. Hundkorsningarna blir inte registrerade alls.
– På stora områden har jakten övergått från traditionell drevjakt, på till exempel rådjur, hare och räv, till stötjakt på flocklevande vilt. Och då ställs helt andra krav på hundarna. Jag hade själv drever, men det funkar inte på gris, konstaterar kopovklubbens ordförande, Jim Lundqvist.
Allroundhund
Hans Rosenberg på Svenska Kennelklubben har svårt att bedöma hur stor korsningsverksamheten är. Han tror också att den viktigaste enskilda förklaringen till de förändrade hundvanorna är just nya levnadsmönster. Allt fler jägare bor i tätorter, en bit från jaktmarkerna, och man har inte längre ett par hundgårdshundar hemma på gården, till exempel en älghund och en harhund.
– Man skaffar sig en allroundhund som också fungerar som familjehund inomhus. Det kan helt enkelt vara besvärligt att bo på tätort med de stora traditionella jakthundsraserna och man delar jakt- och hundintresset med andra intressen.
Här följer några exempel på nyregistreringar år 1999, jämfört med 2009 på de vanligaste jakthundarna (SKK:s statistik):
Hundras 1999 2009
Tax sträv 1605 852
Finsk spets 274 255
Jämthund 1633 1559
Norrbottensp. 95 152
Gråhund 957 630
Laika väst 15 61
Laika öst 34 205
Beagle 301 354
Drever 1162 739
Finsk stövare 630 483
Hamiltonstövare 715 399
Shillerstövare 146 206
Engelsk setter 191 214
Irländsk r. setter 395 342
Strävh. vorsteh 202 220
Eng. spr. spaniel 972 773
Golden retr. 2532 2020
Labrador 2180 2127
Wachtel 279 575
Tysk jaktterrier 191 300
Tot. för
raserna ovan: 14509 12466 –2043 (–14%)
Tot. alla raser
I Sverige: 48032 58712 +10680 (+22%)