Efter en veckas lönlöst strövande i fjälltrakterna kring Ultevis och Seitevare i Jokkmokks kommun, tillsammans med brodern Nils, var Nadja Åstot nära att ge upp björnjakten för i år.
Men under lördagen begav de sig ut i markerna igen.
Sent under söndag eftermiddag den 27 augusti fick brodern Nils Åstot syn på en björnhanne i kikaren, på fjälltoppen Teune fem kilometer från platsen där de satt och spanade.
– Jag sprang för allt vad jag var värd i en timme. Det var min björn. Närmare trädgränsen fick jag börja smyga och bytte om till kamouflagekläder, berättar Nadja Åstot.
Väntade, beredd med bössan
– Nils berättade via radion om vad björnen gjorde. Men när jag kom fram hade den försvunnit, tillägger hon.
Nadja satte sig på åsen, beredd med bössan och väntade. Efter en stund hörs något i skogen.
– Då kom björnen fram nedanför åsen, under mig. Jag lade mig ned för att få bättre stöd och så sköt jag ett skott i halsen. Den dog direkt.
– Jag var så fokuserad och helt lugn men sedan fick jag glädjefnatt och visste inte om jag skulle skratta eller gråta, säger Nadja Åstot.
På broderns uppmaning via radion närmade hon sig bytet utrustad med sten och gevär, för säkerhets skull. Själv var hon aldrig rädd.
Stenen, kastad mot kroppen, visade att björnen verkligen var död. Nadja behövde inte använda studsaren igen. Hon hade fällt en omärkt hane.
Sov under stjärnorna vid björnen
Under den stjärnklara himlen med norrsken övernattade Nadja och Nils Åstot, intill den urtagna björnen.
– Det var en mäktig känsla som är svår att beskriva. Det är speciellt att fälla en björn som jag har väntat på länge, ända sedan 15 års ålder, säger Nadja Åstot, som är en van rip- och älgjägare.
Nu är hon alltså björnjägare också.
Hemtransport blev med helikopter dagen därpå då länsstyrelsen inspekterat.
70 kilo slaktkött är redan sålt och en trofé är bevarad. Skinnet finns hemma än så länge.