• Knivar_nu

Någonstans där ute finns en sårad björn

AktuelltPublicerad: 2005-11-09 16:17

Eftersöket på björnen som rev älgjägaren Magnus Säfström blev resultatlöst.
– Det visar klart hur viktigt det är att det inte dröjer för länge innan riktiga björnhundar sätts in, säger Per ”Rävper” Andersson. Han deltog i eftersöket och berättar här själv om sökandet efter den skadskjutna björnen mellan Orsa och Våmhus i Dalarna

Efter att ha blivit uppringda av polisen på söndag eftermiddag ryckte Stefan och Niklas Friberg från Orsa ut. De hade kallats till platsen för björnattacken, som höll på att kosta livet för älgjägaren Magnus Säfström.
Under älgjakten mellan Orsa och Våmhus hade han råkat komma in i en concortaplantering där björnen grävt sitt ide. Björnen anföll Magnus när han kom in på ett avstånd under tio meter från idet.
Det var en bedrift i sig att Magnus Säfström lyckades få iväg två skott mot björnen när den gick till attack i den täta planteringen. Sikten var inte mer än tre-fyra meter. På platsen för björnattacken hittades två tomhylsor och fyra oskjutna patroner.
Björnen har troligtvis träffats i framdelen av ett snuddskott under anfallet. Eftersöksjägarna hittade under måndagen lite köttbitar med fett på, som antagligen kom från fronten på björnen.
Under söndagseftermiddagens eftersök lyckades man inte hitta björnen. Det blev älgjakt för jämthunden istället.
Under natten till måndag kom ett ihållande regn som sköljde bort det mesta av blod och vittring från platsen för attacken.
På måndagen hade eftersökstyrkan utökats med björnjägarna från Älvdalen och deras björnhundar. Både Rasmus Boström och Torbjörn Andersson hade blivit ditkallade för att hjälpa till med spårningsarbetet av den skadade björnen.
Jägarna använde Torbjörns jämte/laika Varja som spårhund. Trots de dåliga förutsättningarna försökte de hitta den skadskjutna björnen. Men det enda resultatet blev de ovannämnda köttbitarna och ett svagt spårintresse åt ett håll som inte ledde fram till något, trots ett idogt letande under hela dagen.
Under tisdagens eftersök hade styrkan utökats med två spårekipage till. Niklas Bergström och hans fru Lena kom med gråhund. Jan Anders Tharud hade tagit med sina jämthundar.
Niklas Bergström valde att börja spåra med sin gråhund i lina från platsen för attacken. Men återigen konstaterades att det inte fanns kvar några direkta spår efter björnen på skottplatsen.
Till slut bestämdes att de hundförare som vågade skulle gå med någon av sina hundar lösa. Det var ett högriskprojekt på grund av den svåra vargplågan i området. Flera hundar har blivit dödade av varg den sista tiden.
Tanken var att kanske någon löshund skulle hitta på ett björnspår i en stor ring från platsen för själva björnattacken. Men inte heller detta försök gav någon utdelning. Fortsatta eftersök bedömdes som utsiktslöst av gruppens ledare, Stefan Friberg.
Senare kom länsstyrelsens personal till platsen. Då diskuterades eftersöksinsatserna och jägarna visade på kartan vilka områden som de gått igenom under dagen. Då frågade Marcus Elfström från länsstyrelsen varför det blir älgjakt när man gör eftersök på björn och har hundarna lösa. Svaret blev att släpper man älghundar blir det som regel älgjakt nio gånger av tio. De enda i området som har hundar som är specialister på björn i dagens läge är Rasmus Boström och Tysk Staffan Erikcsson. Och de är inte ens med på polisens och Jägareförbundets lista över godkända eftersökshundar på björn, trots att det är skjutet flera björnar för deras hundar.

SKRIV EN INSÄNDARE!

Kommentarsfunktionen är borttagen. Du är välkommen att debattera via insändare till vår webbplats på .

Skriv kort, vi publicerar max 3000 tecken och förbehåller oss rätten att refusera och redigera texterna. Skriv att din text är en insändare. Vi tar inte emot insändare under signatur, lämna därför fullständigt namn och dina kontaktuppgifter. Du kan självklart också dela våra nyheter i andra forum, till exempel på Facebook.

  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • Annons JRF
  • AnnonsGyttorp Norma
  • AnnonsFähallen Jakt AB