Bernt Andersson är ordförande för Jägarnas Riksförbund i Västerbotten. Han har även engagerat sig för yrkesfiskarnas problem. Att säl förstör redskap för yrkesfiskarna är ingen ny företeelse.
Tidigare konstruerade fiskarna så kallade sälkättar, som placerades ut kring redskapen. Avsikten var att fånga just de individer som specialiserat sig på att vittja fiskarnas redskap.
Sälkätten liknar i princip en fiskmjärde, som tack vare två pontoner ligger och flyter med öppningen uppåt. Pontonerna var vikbara inåt, så att sälen skulle glida ner mellan dem om den klev upp på pontonerna. Därmed skulle sälen vara fast i kätten. Fördelen med sälkätten är att sälen kan röra sig fritt i den.
Kan släppas ut oskadd
Dessutom kan den säl som inte ska dödas släpps ut helt oskadd.
Bernt Andersson från Kåge tog fram underlag från de utprovade, gamla modellerna och byggde en modern sälkätte.
Därefter sökte han tillstånd hos Naturvårdsverket för att kunna använda sälkätten, men det blev avslag.
Bernt försökte överklaga beslutet till länsrätten i Stockholms län, men där togs överhuvudtaget inte fallet upp till prövning.
Motiveringen upplevdes som luddig, men enligt Bernts kamrat, Peter Gustavsson, bedömdes inte denna jaktform som selektiv. Detta trots att sälkätten fångar just de sälindivider som orsakar skada
– Sälen ska ses som den resurs som den i grunden är anser Bernt Andersson och Peter Gustavsson.
Björntjänst för gråsälarna
– Dessvärre gör myndigheterna sälen en björntjänst genom att stoppa möjligheterna att minska sälskadorna på redskapen. Sälen börjar uteslutande betraktas som ett plågoris och ett renodlat skadedjur. Den utvecklingen gynnar absolut inte sälen, tillägger Bernt Andersson.
Peter Gustavsson har ett genuint intresse för sälen samt den jakt och fångsttradition som följer med detta vilt. Peter medverkade för övrigt i filmen De sista skotten, som Jan Sundfeldt gjorde 1973 om säljakten i Bottenviken för TV 2 i Luleå.
Då var sälen fredlös och skottpengar utbetalades. Filmen blev något av en larmklocka för sälens tillstånd och året efter, 1974, fridlystes sälen.
Finns på museum
– Denna typ av sälkätte har varit i bruk åtminstone sedan 1920-talet, visar Peter Gustavsson.
Sälkätten finns på Skellefteå museums båtmuseum, som ligger i Stackgrönnan.
– Jag är säker på att man skulle kunna mildra sälens skador på fasta fiskeredskap genom att återuppta denna selektiva sälfångst. Sälkätten placeras ut i direkt anknytning till de fasta redskapen, kommenterar Peter Gustavsson.
Peter Gustavsson och Bernt Andersson visar även hur stort ett gråsälskinn kan vara.
Peter bär en sälskinnsväst. Detta exklusiva material för tillverkning av klädesplagg borde fler ha tillgång till, tycker Bernt och Peter.
– Det skulle kunna ge fler arbetstillfällen i förlängningen.