En björnhona i Råneå fälldes i söndags. Måndagen den 28 september for björngänget till Pålsträsk mellan Älvsbyn och Luleå.
I markerna runt Pålsträsk hade en björn varit synlig av och till under älgjakten. Jägarna hade, efter en tids älgjakt, bestämt sig för att jaga den här björnen. Eftersom ryktet hade spridit sig från byn Smedsbyn, där masarna bor under björnjakten, ringde jaktlaget till Tomas Lendholm för att få kontakt med Rasmus Boström. De undrade om han kunde komma med sina björnhundar.
Två hundar släpptes
– Vi for dit och jag släppte lös min russkaja gontjaja Helga och plotten Bull. När de fått upp björnen rusade han iväg, berättar Rasmus Boström. Men efter en långrusning började björnen bukta på ett mindre område.
– Varför han skulle bege sig dit begriper jag inte för där for lastbilar och grusade vägar nästan hela tiden, säger Rasmus Boström
– Efter ungefär tre timmar var björnen på väg rätt emot mig längs en väg. Men då kom en lastbil med grus och den vände och gick rätt på Mattias Lind. Han stod på ett annat pass nära mig, som tur var, tillägger Rasmus Boström.
– Varför han skulle bege sig dit begriper jag inte för där for lastbilar och grusade vägar nästan hela tiden, säger Rasmus Boström
– Efter ungefär tre timmar var björnen på väg rätt emot mig längs en väg. Men då kom en lastbil med grus och den vände och gick rätt på Mattias Lind. Han stod på ett annat pass nära mig, som tur var, tillägger Rasmus Boström.
Glad och stolt
När Jakt & Jägare får tag på Mattias Lind under måndagskvällen på mobilen är han på väg till besiktningsmannen för att chipsmärka skinnet.
En glad och stolt Mattias berättar att han gärna skulle skjuta fler björnar.
– Det var nog bland det mest spännande jag varit med om att få höra hur drevet kommer emot mig där jag står på pass, säger Mattias Lind.
Han hade en björn inom synhåll förra året, när ett annat gäng dalmasar var i Smedsbyn. Då var avståndet alldeles för långt och han fick hålla inne med skottet.
En glad och stolt Mattias berättar att han gärna skulle skjuta fler björnar.
– Det var nog bland det mest spännande jag varit med om att få höra hur drevet kommer emot mig där jag står på pass, säger Mattias Lind.
Han hade en björn inom synhåll förra året, när ett annat gäng dalmasar var i Smedsbyn. Då var avståndet alldeles för långt och han fick hålla inne med skottet.
Sköt på 80 meters avstånd
– Men nu hörde jag hundarna och rätt var det var stod björnen på vägen på 80 meters håll. När jag fick in björnen i siktet sköt jag. I smällen for den omkull och lät för jävligt för jag hade skjutit av ryggen. Då rusade jag mot björnen och på tio meters håll avfångade jag den med en kula i nacken. Efter det då kändes det som om all spänning släppte när björnen låg död framför mig, berättar Mattias Lind.
Björnen, som var en mörk och fin hanbjörn, vägde 90 kilo.
Björnen, som var en mörk och fin hanbjörn, vägde 90 kilo.
17:e björnen för Boströms hundar
Därmed var det den 17:e björnen som fällts för Boströms hundar i år.
– Nu börjar hundarna bli lite småslitna, säger Rasmus Boström.
– Men är det så att någon ringer kan säkert någon av hundarna tänka sig att jaga lite björn, avslutar Boström via mobilen från bagarstugan i Smedsbyn, där han och dalmasen Lennart Edman från Borlänge sitter och tar igen sig efter ytterligare en strapatsrik björnjaktsdag.
– Men är det så att någon ringer kan säkert någon av hundarna tänka sig att jaga lite björn, avslutar Boström via mobilen från bagarstugan i Smedsbyn, där han och dalmasen Lennart Edman från Borlänge sitter och tar igen sig efter ytterligare en strapatsrik björnjaktsdag.