Jordbruksminister Eskil Erlandsson och regeringen ändrar paragraf 28 i jaktförordningen. Tidigare gjorde paragrafen det möjligt att skjuta stora rovdjur som tänker gå till attack mot tamdjur inne i hägn. Från den maj blir det tillåtet att skydda alla tamdjur även utanför hägn.
Nyordningen får en provperiod på två år. Det är ett sätt att bemöta oron för att paragrafen ska missbrukas. Både miljöpartiet och vänsterpartiet har hävdat att jägare kan påstå att en jakthund var hotad för att få tillfälle att fälla en varg.
”Ett steg i rätt riktning”
– Jag hade hoppats på en permanent skrivning, men det här är i alla fall ett steg i rätt riktning som gör det möjligt att även skydda jakthundar. Det visar ändå att regeringen litar på att jägarna kan hantera det här, kommenterar Bengt-Anders Johansson, moderaternas jaktpolitiska talesman.
Kenneth Johansson, c-märkt riksdagsledamot från Aspeboda i Dalarna, är i sin tur extra glad över att fäbodbrukarna får bättre möjligheter att skydda sin boskap som går utanför hägn.
Eskil Erlandsson har utsatts för hård press att infria vallöftena om en ny paragraf 28. Det var många jägare som röstade för en borgerlig regering och just paragraf 28 har blivit en viktig symbolfråga för alla parter i rovdjursfrågan.
25 hundar attackerades av varg
Trots att många jägare slutat jaga med drivande hundar attackerades 25 hundar av varg under 2006. För 14 av hundarna var vargattacken dödlig.
Att ge jägare rätt att skjuta varg som tänker gå till angrepp mot jakthundar kommer inte att hota vargstammen, konstaterar forskare vid Viltskadecenter på Grimsö forskningsstation.
Troligtvis kommer endast två till fyra vargar att skjutas årligen vid attacker mot jakthundar.
Cirka 150 vargattacker mot jakthundar de senaste åren har undersökts. I mindre än en tredjedel av attackerna har hundägaren funnits i närheten och inte ens då är det särskilt vanligt att det går att komma till skott för att rädda hunden.
Bestämmelsen träder i kraft den 1 maj 2007 och är giltig till och med den 30 april 2009. Tillägget upphör därefter, om inte ett beslut fattas att behålla ändringen.
Skjuts för många rovdjur legalt eller illegalt försvinner ändringen av paragrafen.
”Måste axla ansvaret”
– Avgörande nu är att bestämmelsen inte missbrukas, utan tillämpas ansvarsfullt runt om i landet. Det är upp till alla som berörs att axla det ansvaret. Förändringen kan bara permanentas om rovdjursstammarna utvecklas enligt riksdagens mål, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson och miljöminister Andreas Carlgren i en gemensam kommentar.
– Det är lätt att förstå den frustration många människor upplevt över att inte kunna skydda djuren på till exempel fäboden eller skogsbete, tillägger Eskil Erlandsson.
Naturvårdsverket får i uppdrag att i samarbete med rikspolisstyrelsen och åklagarmyndigheten utvärdera hur förändringen i paragrafen påverkar rovdjursstammarna.
Antalet jaktbrott ska granskas
Utvärderingen ska bland annat gälla polis och åklagares möjlighet att lagföra illegal jakt på stora rovdjur. Antalet förundersökningar och väckta åtal samt antalet fällande domar för jaktbrott ska gås igenom.
Dessutom ska det granskas i hur många fall till exempel jägare skjutit varg med stöd av den nya paragrafen.
– Med den tidsbegränsade förändringen och utvärderingen tar vi hänsyn till både naturintressen och intressen hos djurägare. Det är viktigt för rovdjurspolitikens legitimitet, kommenterar Andreas Carlgren.
Men prövotiden och utvärderingen räcker inte för att göra vargentusiasterna nöjda.
– Regeringen gör i praktiken vargen fredlös, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.
– Det är illa att regeringen faller undan för en liten högljudd minoritet rovdjushatare, tillägger han.
Endast hundföraren får skjuta
En viktig aspekt med ändringen av paragraf 28 är att den fortfarande gäller tamdjurens ”ägare eller vårdare.” Det är alltså bara hundföraren som kan freda hunden mot rovdjursangrepp.
– Är inte ägaren till en jakthund med är det endast den som anförtrotts att ta hand om hunden som får skjuta, säger Mats Wiberg, chef på rättssekretariatet på jordbruksdepartementet.
En annan jägare, som får syn på en varg som tänker attackera en jakthund, får alltså inte skjuta.
– Jag har svårt att se att en sådan skytt kan ingå under ägare eller vårdare, säger Mats Wiberg.
”Dags för regionala vargnivåer”
Conny Sandström, ordförande för Jägarnas Riksförbund, tycker att ändringen av paragraf 28 är ett litet steg i rätt riktning.
– Men det är en bra bit kvar till Jägarnas Riksförbunds ståndpunkt att vargar som börjar uppehålla sig nära bebyggelse ska kunna skjutas bort, säger han.
Det viktiga är att en allt större vargstam kan förvaltas med hjälp av jakt.
– Då är det den norska modellen som ska tillämpas i Sverige. Det ska finnas tydliga regionala mål för vargstammen. Är målet nått i regionen ska det gå att skjuta bort några vargar, förklarar Conny Sandström.
Därmed går det att undvika att så gott som hela Sveriges vargstam finns i två-tre län med alla problem det innebär.
Ska skrämmas först
Det gäller att först skrika eller skrämmas på annat sätt. Paragraf 28 gör klart gällande att skjuta för att träffa ska vara en sista utväg. Tamdjurets ägare eller vårdare får gripa in när ett rovdjur angriper och skadar ett tamdjur. Rätten att skjuta gäller även när det är ”uppenbart att ett sådant angrepp är omedelbart förestående och det inte går att avbryta eller avvärja angreppet genom att skrämma bort rovdjuret eller på annat lämpligt sätt”.