Dödsorsaken för hälften av de svenska och norska vargarna är illegal jakt, hävdar norska forskare i en ny rapport. Det innebär att tjuvjakt i sig står för lika många döda vargar som alla andra faktorer tillsammans, inklusive lovlig jakt, naturlig död och trafikolyckor.
Tio års siffror
Rapporten bygger på siffror från en tioårsperiod fram till 2009. Underlagen kommer från Skandulv-projektet och alla tillgängliga data som årlig inventering, DNA-kartläggning och spårning på snö.
Resultaten är publicerade i en artikel i den erkända vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society B och väcker stor internationell uppmärksamhet.
– Illegal jakt är något som alla vet förekommer runt om i världen, men omfattningen är dåligt dokumenterat för de flesta viltarter, säger Peter Wabakken, en av forskarna vid högskolan i Hedmark, till forskning.no.
Wabakken menar att deras rapport är unik, med tanke på att de har flera oberoende data som definierar och beräknar den dolda tjuvjakten.
Grundar beräkningar på radiomärkta vargar
Mellan 1998 och 2009 har svenska och norska forskare radiomärkt 104 vargar. Det motsvarar mellan tio och 15 procent av beståndet.
21 av dem dog av naturliga orsaker, trafikolyckor eller laglig jakt, medan fem bekräftades ha skjutits genom tjuvjakt.
När en en radiomärkt varg skjuts, förstör ofta gärningsmannen radiosändaren, gömmer skrotet och vargen försvinner spårlöst.
Forskarna räknar med att 18 av de radiomärkta vargarna försvann genom illegal jakt mellan 1998 och 2009.
Eftersom beräkningar av odokumenterad illegal jakt inte kan bevisas har siffrorna varit omstridda i norsk vargdebatt.
Justitieminister Knut Storberget har förvarnat om ökade insatser mot illegal jakt, medan andra tvivlar på tjuvjaktens omfång.
I den färska vetenskapliga artikeln presenterar forskare från Norge, Sverige och USA siffror som visar att beräkningarna baseras på de radiomärkta vargarna och görs gällande för hela vargbeståndet.
Vargstammen kunde varit fyra gånger större
Beräkningarna säger att den skandinaviska vargstammen skulle ha varit fyra gånger större än den är, om den inte utsatts för tjuvjakt. Det betyder att skulle funnits 900 vargar år 2009.
I stället beräknades vargstammen bestå av 263 vargar i Norge och Sverige 2008/2009.
Det norska vargbeståndet är väl övervakat, så forskarna utesluter att det finns många fler vargar i skogen som de inte vet om.
Den illegala jakten har inte förhindrat att det gradvis blivit fler vargar i de två grannländerna, men den har påverkat hur snabbt beståndet har vuxit.
De allra flesta av de skandinaviska vargarna finns i Sverige.
Flera negativa följder
– Oavsett om bestånden har fortsatt att växa har den minskade tillväxttakten på grund av olovlig jakt även andra negativa konsekvenser, skriver forskarna i rapporten.
Tjuvjakten har gjort det svårare för myndigheterna att vara mer flexibla med skyddsjakttillstånd, menar forskarna.
De hävdar dessutom att den genetiska situationen hos den skandinaviska vargstammen, på grund av inavel, blir mer bekymmersam än den annars kunde ha varit.
Tjuvjakt gör att det blir problematiskt för biologer att forska kring viltbestånd, oavsett art. Osäkerheten kring mörkertalen av olovlig jakt gör att det är ännu svårare att hantera konflikterna kring stora rovdjur som varg.
Stränga regler
Forskare har stränga kriterier för vilka vargar som får räknas som illegalt avlivade när det saknas annan dokumentation.
Detta gäller tillfällen då radiokontakten plötsligt bryts. Minst två eftersök har gjorts med flyg med radiopejling över stora områden och vargen inte heller återfunnits genom spårning eller DNA-analys. Den aktuella vargen ska dessutom ha bekräftats vara stationär i området genom spår och DNA-analys.
Undantaget från dessa kriterier är två andra tillfällen då radiokontakten plötsligt försvunnit och det förelagt särskilda omständigheter, nämligen att polisen rapporterat som olaglig jakt i området.
Beräkningarna snarast underskattande
– När det gäller den illegala jakten är våra beräkningar hellre underskattat än överskattat, säger Petter Wabakken till forskning.no.
Wabakken säger att siffrorna från de senaste två-tre åren kan tyda på att den illegala jakten ökar i Norge, men minskar i Sverige. Svenskarna, som har ett mycket större bestånd än i Norge, har haft licensjakt på varg i två vintrar.
Om inte olaglig jakt förekommit är det möjligt att norska politiker redan kunde ha infört licensjakt i Norge.
”Inte ens i närheten av ett tak”
Beräkningarna har som utgångspunkt att det inte finns begränsningar i tillväxten i vargbestånden i form av tillgång på mark att bilda revir och tillgång på bytesdjur.
– Bakgrunden är att vi har så stora bestånd av hjortdjur och att bestånden av varg är så låga. Vi är inte ens i närheten av ett tak, säger en annan av forskarna bakom artikeln, Hans Christian Pedersen vid Norsk institutt for naturforskning.
Pedersen säger till forskning.no att situationen ser helt annorlunda ut i till exempel delar av Nordamerika. Om en motsvarande studie gjorts där, hade man tvingats ta hänsyn till att vargbestånden i många fall är återuppbyggda och på väg nedåt av naturliga orsaker.