Anledningen till förändringen är framför allt skogsnäringens krav på att minska betesskadorna på skogen. Eller som landsbygdsminister Eskil Erlandsson skriver i propositionen:
”Dagens älgförvaltningssystem bör förändras i syfte att skapa en älgstam av hög kvalitet i balans med betesresurserna.”
Detta ska ske genom att ett större älgförvaltningsområde (ÄFO) inrättas i varje län med jaktbar älgstam.
Upp till 150 000 hektar
Älgförvaltningsområdena blir stora och ska omfatta områden från 50 000 hektar i södra Sverige upp till 150 000 hektar i norra delen av landet.
Meningen är att området ska vara så stort att det kan hålla en egen, geografisk älgstam. Med det menas att det ska vara en livskraftig stam som geografiskt begränsas av exempelvis vägar med viltstängsel eller vattendrag.
I älgförvaltningsområdet ska en älgförvaltningsgrupp på sex personer göra upp en älgförvaltningsplan för hur avskjutningen ska ske.
Ordförande med utslagsröst
I gruppen på sex personer ska tre representera jägarsidan och tre markägarna. Ordförande, som har utslagsröst vid omröstningar, ska alltid vara en representant från markägarna.
I Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ska en av jägarrepresentanterna ersättas av en representant för rennäringen. Jakten inom varje ÄFO skall sedan bedrivas inom älgskötselområden, licensområden eller oregistrerade kalvjaktområden.
Ulf Kallin är dock inte glad åt det nya systemet som han tror kommer att fördyra och ytterligare byråkratisera jakten vilket därmed hotar den för Sverige unika möjligheten för en var att för en rimlig kostnad bedriva älgjakt. Nyrekrytering och föryngring av jägarkåren kommer att försvåras.
Byråkrati
– Älgförvaltningsgruppen blir ett rådgivande steg under länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation. Det innebär att ett antal människor ska ha arvoden, utbildning och ersättning för resor, säger han. Allt är tänkt att finansieras med registrerings- och fällavgifter, säger Kallin
– Enligt de ännu så länge tänkta föreskrifterna ska man ha minst två möten per år men som jag förstår det hela så måste minst en person vara heltidsanställd för att klara den ursprungligen tänkta arbetsbelastningen. Och under jaktsäsongen måste man ha minst ett möte per vecka då förutsättningarna för avskjutningen kan ändras snabbt, poängterar han.
Konkurrerande hjortar
Kritiken gäller också att älgen allt oftare utses till den syndabock som hotar den biologiska mångfalden trots att det ofta är ökad beteskonkurrens som är orsaken.
– På många håll finns så stora stammar av kron- och dovhjort att hjortarna konkurrerar med älgen om födan sommartid. Det leder till att älgen ibland tvingas ge sig på tallplantor som den normalt sett inte skulle ha gjort under sommaren. De ökade betesskadorna på tallen som uppstår får då till följd att kraven på ökad älgavskjutningen ställs fast problemet inte i många fall är en för stor älgstam utan att det finns för mycket hjort, säger Ulf Kallin.
Fodertillgången ska avgöra
Han menar att älgtilldelningen inom ett licensområde ska baseras på hur mycket foder en mark producerar. Motsvarar foderproduktionen en vuxen älgs behov så ska första tilldelningen kunna vara ett vuxet djur och inte en kalv.
Kallin menar också att föreskrifterna bör delas upp i separata delar för älg respektive kronhjort då det nya systemet blir för komplext för att hantera båda arterna.
Den första oktober ska alla älgförvaltningsgrupper vara utsedda och den första november ska Naturvårdsverkets föreskrifter vara spikade. Allt ska sedan vara sjösatt den första januari 2012.