Svåra frågor. Vad är ett bra skall hos en jakthund? Det är en av frågorna som företrädarna för de drivande hundarna måste hitta ett gemensamt svar på när drevprovsreglerna ska revideras. Och hur ska lydnad och samarbete värderas?
Foto: Mikael Moilanen Svåra frågor. Vad är ett bra skall hos en jakthund? Det är en av frågorna som företrädarna för de drivande hundarna måste hitta ett gemensamt svar på när drevprovsreglerna ska revideras. Och hur ska lydnad och samarbete värderas?

Nytt drevprov ska ha arvet i fokus

Hela regelverket för bedömning av drivande hundar står inför en revidering. Fokus ska sättas på egenskaper som är ärftliga. Tanken är också att alla drivande hundar ska få ett och samma bedömningssystem. Men sedan är meningen att det ska vara upp till varje rasklubb att själv besluta om vilka egenskaper som ska värderas högst.

2014 är det tänkt att det nya drevprovsreglerna ska börja gälla. En kommitté som startats av samtliga rasklubbar med drivande hundar inriktade på småvilt. Det ska komma ett skarpt förslag som medlemmarna får god tid på sig att diskutera.
– Huvudsyftet med drevprovsverksamheten är att den ska vara vägledande i avelsarbetet. Dagens regelsystem är inte riktigt anpassat för det. Det vill vi ändra på, säger Mikael Löfberg, representant för Svenska Bassetklubben och sammankallande i kommittén.

Tre moment blir ett
Kjell Andersson, genetiker vid Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala och ordförande i Dreverklubbens avelskommitté, har en central roll i arbetet. Han har gjort genetiska analyser av vilka egenskaper det framtida drevprovssystemet bör ta fasta på.
– Den största förändringen jag kan förutspå i dag är att bedömningen av drevsäkerhet, drevfart och tapptarbete slås ihop till ett och samma moment. Gentiskt sätt är dessa samma sak och kan sammanfattas i begreppet drevsäkerhet, säger Kjell Andersson.

Stövarna har två egna moment
I dag särskiljer sig stövarnas regler från de övriga drivande smålvilthundarnas. Stövarna har två egna moment som poängsätts – skallgivning vid slagarbete och tappt. Nu är målet att alla raser ska få samma regler. På sikt är det även tänkt att även drivande hundar som används för annat än småvilt ska omfattas av samma regler.
– Men det betyder inte att alla moment måste ha samma prioritet i alla raser. Det här ger domarna ett enhetligt sätt att bedöma olika raser, sedan kan varje rasklubb själv besluta om hur de olika momenten ska viktas. Man kan tänka sig att en rasklubb vill jobba extra med skallet och därför sätter en koofficient som betyget skall multipliceras med, säger Kjell Andersson.

Höjer ett varnande finger
Men det finns också tankar som får exempelvis hunddressör Dennis Andersson vid Ökersbo Hundskola att höja ett varnande finger. Momentet lydnad kan riskera att behandlas styvmoderligt, eftersom det ytligt betraktat kan ses om en produkt av hundägarens engagemang och träningsflit.
Det finns företrädare inom rasklubbarna som sneglar på de norska reglerna. Där har exempelvis momentet jaktlust kooficienten tre, domarens betyg multipliceras med tre, medan samarbete har kooficienten ett. Lydnaden blir alltså avsevärt mindre värd när poängen räknas samman.

Större krav på hundhållning 
– Vi går mot ett samhälle där det kommer att ställas allt större krav på vår hundhållning. Jaktmotståndarna har pålästa medlemmar som ifrågasätter varför vi exempelvis ska jaga en hare i två timmar för att få pris på våra stövare. I Finland har man redan ett regelverk där hunden ska kallas in när den drivit en hare i en timme, sedan ska en ny hare resas och drivas en timme för att det skall bli ett förstapris. Hur får man tag i en stövare som inte kan kallas in? undrar Dennis Andersson.

Samarbetsförmågan ärftlig
Han trycker på att hundens egenskaper att ta till sig lydnad, hundens samarbetsförmåga, är en väldigt viktig egenskap som också är ärftlig. Den kan inte mätas på annat sätt än att hundens och förarens samarbete betygsätts.
Mikael Löfberg håller med.
– Det är mycket viktigt att vi inte förlorar den positiva utveckling som vi haft de senaste åren med jakthundslydnaden. Om lydnaden och samarbetet inte bedöms kan det fresta till att strunta i de egenskaperna hos hundarna, säger Mikael Löfberg.
Kjell Andersson är helt enig:

Fyra socknar bort
– Vi vill naturligtvis avla på hundar som släpper och återvänder när drevet sträcker ut. Ingen är betjänt av att hunden förföljer vilt hur länge som helst och måste hämtas fyra socknar bort. Här kan man tänka sig ett moment som kallas just samarbete och som rasklubbarna väljer att lägga stor vikt vid, säger Kjell Andersson.

Vad är bra skall?
En svår fråga är hur skillnader mellan olika raser ska behandlas. En extremt tätskallig tax eller drever kan ha en skallfrekvens på 180 skall i minuten. Vissa basset-raser kommer kanske upp i 70-80 skall minuten. Deras skall är inte så frekvent men kraftfullt. Är det rimligt att de mest tätskalliga raserna per automatik ska ha högst betyg?
På det hela taget finns dock en entusiasm för förändringen. Senast antog Stövarfullmäktige enhetligt beslutet att gå vidare i arbetet med ett nytt drevprovssystem.

Domarsamarbete 
– Drevprovsverksamheten går ned i alla raser – och det är svårt att rekrytera nya personer som vill bli domare. Med ett enhetligt system, där alla hundar bedöms efter samma regler, kan vi hjälpas åt. Det blir lättare för en domare att döma olika raser, säger Mikael Löfberg.