Det har introducerats helt nya jakthundsraser i Sverige det senaste årtiondet. Det är dels de så kallade balkanstövarna med raser som slovensky kopov, serbski gonic och gonzcy polski. Dessutom har de franska raserna griffon nivernais och griffon fauve de bretagne kommit till landet.
Gemensamt för de här raserna är att de driver vildsvin med skall.
– Många av dem släpps som packhundar i sina hemländer. I Sverige har vi sagt absolut nej till jakt med fler hundar än två stycken. Nu har vi inrättat ett jaktprov där vi kan bedöma hur de drivande raserna jagar när de är ensamma, säger Kjell Bräster i Svenska kennelklubbens jakthundskommitté.
Två domare behövs
Nytt i drevprovssammanhang är att de drivande vildsvinshundarna ska dömas av två domare. Det är Jim Lundqvist, ordförande i Kopovklubben kritisk till.
– Vi har inte fått rätt att föreslå domaren, utan de utses av SKK. När vi ordnade prov utanför Boxholm i Östergötland tvingades vi ta en domare från Sörmland och en från Göteborg, säger han.
Totalt kostade provet 1 500 kronor var för de två hundar som kom till start.
– Det är alldeles för dyrt för att människor ska vilja delta vid proven. Vi ser också vilket fiasko drevproven blivit hittills – bara två startande, kommenterar Jim Lundqvist.
Kjell Bräster försvarar reglerna med att det behövs två domare.
– Vid de här proven räcker det inte med att domaren hör hunden driva. Man måste också se hur den arbetar och då ser fyra ögon mer än två, säger Kjell Bräster.
– Vi har inte fått rätt att föreslå domaren, utan de utses av SKK. När vi ordnade prov utanför Boxholm i Östergötland tvingades vi ta en domare från Sörmland och en från Göteborg, säger han.
Totalt kostade provet 1 500 kronor var för de två hundar som kom till start.
– Det är alldeles för dyrt för att människor ska vilja delta vid proven. Vi ser också vilket fiasko drevproven blivit hittills – bara två startande, kommenterar Jim Lundqvist.
Kjell Bräster försvarar reglerna med att det behövs två domare.
– Vid de här proven räcker det inte med att domaren hör hunden driva. Man måste också se hur den arbetar och då ser fyra ögon mer än två, säger Kjell Bräster.
”Ett extremfall”
Han menar också att exemplet som Jim Lundqvist lägger fram, där ett drevprov kostat 1 500 kronor, är ett extremfall.
– Vi har bara utbildat tio domare hittills och då kan det bli långa resor för dem till proven. Just nu befinner vi oss i ett uppstartsläge. När vi utbildat fler domare kommer saker och ting att bli annorlunda, säger Kjell Bräster.
En annan detalj som väcker debatt är det faktum att ståndarbete inte bedöms i proven för drivande vildsvinshundar. Franska griffon nivernais räknas som både ställande och drivande hund men bedöms alltså inte som sådan.
– Ståndarbete ska noteras i protokollet, men det ger inga höga poäng. Nivernais är främst en drivande hund. Det är möjligt att den ställer vildsvin när den släpps i pack, men under ensamarbete i Sverige blir de oftast gångstånd, säger Kjell Bräster.
– Vi har bara utbildat tio domare hittills och då kan det bli långa resor för dem till proven. Just nu befinner vi oss i ett uppstartsläge. När vi utbildat fler domare kommer saker och ting att bli annorlunda, säger Kjell Bräster.
En annan detalj som väcker debatt är det faktum att ståndarbete inte bedöms i proven för drivande vildsvinshundar. Franska griffon nivernais räknas som både ställande och drivande hund men bedöms alltså inte som sådan.
– Ståndarbete ska noteras i protokollet, men det ger inga höga poäng. Nivernais är främst en drivande hund. Det är möjligt att den ställer vildsvin när den släpps i pack, men under ensamarbete i Sverige blir de oftast gångstånd, säger Kjell Bräster.
”Bräster vet inte vad han talar om”
Men där får han mothugg av den fransmannen Jacques Dominguez, vice ordförande i svenska Nivernaisklubben och den som introducerade rasen i Sverige.
– Bräster vet inte riktigt vad han pratar om. Om man anger i procent, så är nivernaisen en hund som jobbar 60-70 procent som drivande hund och 30-40 procent som ställande hund, säger Jacques Dominguez.
Han menar att Bräster måste bygga sina antaganden om nivernais på iakttagelser av hundar som inte varit färdigtränade.
– Bräster vet inte riktigt vad han pratar om. Om man anger i procent, så är nivernaisen en hund som jobbar 60-70 procent som drivande hund och 30-40 procent som ställande hund, säger Jacques Dominguez.
Han menar att Bräster måste bygga sina antaganden om nivernais på iakttagelser av hundar som inte varit färdigtränade.
Både drev- och ståndarbete
– Vi testade tre hundar i Lars Scheplers hägn i Boda i Östergötland och där noterades både drev- och ståndarbete i protokollet. Då handlade det om duktiga hundar som var färdiga för jakt, säger Jacques Dominguez.
Oenighet, alltså. Men det finns också en positiv förväntan kring den nya specialklubben.
– Visst finns det detaljer som vi måste jobba för att rätta till. Men på det hela taget är jag positiv till den här specialklubben, där vi kan arbeta konstruktivt med en helt ny typ av svenska jakthundar, säger Mikael Östlund, ordförande i Nivernaisklubben.
Söndagen den 24 januari hålls det första mötet där den nya specialklubben för drivande hundar ska bildas. Mötet hålls på Svenska Jägareförbundets huvudkontor på Öster Malma i Sörmland.
Oenighet, alltså. Men det finns också en positiv förväntan kring den nya specialklubben.
– Visst finns det detaljer som vi måste jobba för att rätta till. Men på det hela taget är jag positiv till den här specialklubben, där vi kan arbeta konstruktivt med en helt ny typ av svenska jakthundar, säger Mikael Östlund, ordförande i Nivernaisklubben.
Söndagen den 24 januari hålls det första mötet där den nya specialklubben för drivande hundar ska bildas. Mötet hålls på Svenska Jägareförbundets huvudkontor på Öster Malma i Sörmland.