I flera år har myndigheter som länsstyrelser och Naturvårdsverket hänvisat till att vargen inte uppnått ”gynnsam bevarandestatus” i samband med skyddsjaktsbeslut, trots att ingen vetat vad det är.
Det är nu anonyma tjänstemän, inte politiker, som ska avgöra hur framtiden ser ut för landsbygdsbefolkningen när det gäller rovdjurstrycket.
Vilka personer som ska delta i beslutet kan inte Ruona Burman på Naturvårdsverket säga. Det avgörs av Eva Törnelöf, chef för avdelningen för analys och forskning vid Naturvårdsverket.
”Strikt biologiskt värde”
Enligt Ruona Burman är dock begreppet gynnsam bevarandestatus ett ”strikt biologiskt värde”.
Så här står det i paragraf 16 i förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken där begreppet definieras:
”Med bevarandestatus för en art avses summan av de faktorer som påverkar den berörda arten och som på lång sikt kan påverka den naturliga utbredningen och mängden hos dess populationer. En arts bevarandestatus anses gynnsam när
1. uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö,
2. artens naturliga eller hävdbetingade utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och
3. det finns och sannolikt kommer att fortsätta att finnas en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer ska bibehållas på lång sikt. Förordning (2007:849).”
Inget om genetiken
Frågan är dock hur ”strikt biologiskt” ska tolkas då det faktiskt går att läsa in nästan vad som helst i skrivningen.
I texten finns ingenting direkt skrivet om genetiken, men den delen kan kanske tolkas in i ”summan av de faktorer som kan påverka den berörda arten”.
Det snabbaste sättet att öka den genetiska variationen i den svenska vargstammen är att skjuta bort de mest inavlade individerna och sedan köpa nya vargar i Ryssland och släppa ut dem.
Men det är inte en väg Naturvårdsverket vill gå för att snabbt få en genetiskt mer varierad vargstam.
Kan bli begränsad vargjakt
– Det blir ingen allmän licensjakt i vinter där man slumpvis skjuter bort vargar som tidigare år, kommenterar Ruona Burman.
• Men licensjakten var väl inte slumpvis utan främst riktad mot de mest inavlade djuren. Licensjakten innebar ju att inavelsgraden i den totala vargpopulationen minskade.
– Ja och därför kan det i vinter bli aktuellt med någon form av populationsbegränsande jakt mot de mest inavlade individerna, svarar Ruona Burman.
Hon menar att det finns genetiker som säger att det är bra att ta bort de mest inavlade vargarna, medan andra säger att alla ska vara kvar för det innebär ändå en genetisk variation.
• Men de inavlade innebär ju en mycket liten genetisk variation. De är ju nästan identiska?
– Ja vi måste utreda vilken väg vi ska gå, men jag vet inte när det kan ske. Våra forskare vill publicera sina arbeten i vetenskapliga publikationer och inte bara arbeta med frågor åt oss som styrs av politiken, förklarar Ruona Burman.
• Men hela vargpolitiken är väl ändå bara på låtsas eftersom det ju i grunden handlar om en konstgjord odling av varg i Mellansverige?
– Ja det är ju ett bekymmer att vår vargstam inte har kontakt med den finsk-ryska stammen. Det kommer in en och annan ny men det är för lite, konstaterar Ruona Burman.
Är nivån huggen i sten?
Frågan är då vad beslutet om vad gynnsam bevarandestatus betyder långsiktigt. Är nivån på vargstammen huggen i sten, eller går det att få den att minska?
Mark Marissink är enhetschef på Naturvårdsverket:
– Vad gynnsam bevarandestatus är ska vi rapportera till EU- kommissionen i juni 2013. Sedan ska det ske en ny rapportering var sjätte år. Så nästa gång är 2019.
• Kan antalet vargar som anses utgöra gynnsam bevarandestatus sänkas om någonting i de underliggande uppgifterna skulle förändras?
– Det finns ingenting i direktivet som hindrar det men jag vet inte vad det skulle kunna vara, svarar han.
• Om genetiken blir bättre?
– Ja, då kan man tänka sig att gynnsam bevarandestatus kan sänkas, säger Mark Marissink
Omtvistat inavelsproblem
Men även frågan om inaveln bland vargarna i Sverige verkligen är ett problem är omtvistad.
Det finns genetiker som säger att det inte alls är någon stor fråga. Då hänvisar de till utplanteringen av exempelvis bävern och kanadagås, två djurarter som lyckats väldigt bra trots att de stammar från väldigt få individer.