Östgöta-vargen nu nära Göteborg

Den varg som uppehållit sig i trakterna av Finnspång i Östergötland tros ha lämnat området. Nu finns en uppgift om att den kan befinna sig i Västra Götaland, sydost om Göteborg.

I somras dök en varg upp i Östergötland, där den varit synlig i Finnspångs kommun vid flera tillfällen. Det rör sig om en hane som märktes i Ockelboreviret i februari förra året.
Den 21 januari tappade forskarna kontakten med hanens GPS-sändare och nu misstänker man att han vandrat vidare till de södra delarna av Västra Götaland, sydost om Göteborg.

Observation 
– En av länsstyrelsens spårare har fått en uppgift om att en person sett en sändarförsedd varg i Kinnatrakten. Den vargens sändare fungerar inte, eftersom vi inte fått någon signal från det området. Därför misstänker vi att det är Ockelbohanen som lämnat Östergötland och nu befinner sig där, säger Olof Liberg.
I och med att den vargens sändare också tystnat, är det så gott som ingen av sändarna som sattes på vargar i fjol som fungerar längre.

Tjuvdrar ström 
– Hälften av dem tystande efter bara tre månader. Vi tycker att de borde fungera åtminstone ett år. Men vi har upptäckt att sändarna ligger och tjuvdrar ström även när de är avstängda och ligger och väntar på att sättas på någon varg. Nu byter vi batterier innan de tas i bruk, säger Olof Liberg.
Sändarna ska enligt tillverkaren kunna ge upp till 4 000 postitionsangivelser. Det normala är att forskarna ställer in utrustningen så att den skickar uppgifter två gånger per dygn. Vid intensivstudier av vad vargarna äter, så kallade predationsstudier, kan forskarna skruva upp sändarna så att de skickar uppgift om positionen en gång i timmen.

Egentligen inte konstigt
– Det är avancerad utrustning, i princip en liten dator, som utsätts både för både fukt och mekanisk nötning och smällar. Det är egentligen inte konstigt att sändarna går sönder, men i de fall det är fråga om uppenbara fabrikationsfel får vi tillbaka pengar, säger Olof Liberg.
De första VHF-sändarna var stabila i funktionen, men de gav inga exakta positioner och kunde pejlas av vem som helst. Den första generationen GPS-pejlar kom 2003 och saknade kontakt med GSM-nätet.

Nervpirrande uppdrag 
– De sändarna skickade ut hela paket med information via VHF-radio vid givna tidpunkter. Då var vi tvungna att befinna oss inom radiohåll för att kunna ta emot uppgifterna. Det var verkligt nervpirrande uppdrag, exmempelvis vid märkningar, när vi var tvungna att ha med oss en stor radiomast för att få kontakt med vargarna. De nya GPS-sändarna är bättre, men det är en ung teknik som behöver utvecklas, säger Olof Liberg.