Per-Erik Söderbaum är eftersöksansvarig i Enhörna utanför Södertälje. Han ska normalt få in flertalet av de viltolyckor som rör Enhörna. Men han får ofta avliva skadat vilt som boende i Enhörna rapporterat om. Det är djur som uppenbarligen körts på i trafiken.
– Eftersom det ofta saknas en rapporterad olycka vet ingen hur länge dessa djur gått och lidit i skogen. Senast för några dagar sedan hittade jag en död vildsvinsgalt som legat död några veckor vid en väg, berättar Per-Erik Söderbaum.
Legat länge och sparkat i dödskval
– Det syns tydligt att den legat länge och sparkat i dödskval på sin dödsplats ett 30-tal meter från vägen.
Förare är skyldiga att omedelbart rapportera om påkört vilt, oavsett utgången av kollisionen.
– Med andra ord är det direkt olagligt att inte rapportera att du kört på ett klövvilt, påpekar Per-Erik Söderbaum.
Det är däremot inte olagligt att köra på ett vilt. Även om föraren tror att djuret som körts på är oskadat ska olyckan rapporteras till polisen. Platsen ska även märkas ut så att viltvårdare kan återfinna kollisionsplatsen.
Eftersöksekipage kallas ut
Polisen kallar sedan ut viltvårdare eller eftersöksansvarig till olycksplatsen, som med hundar söker efter det skadade djuret. Om man hittar djuret skadat avlivas det för att förhindra onödigt lidande.
– Genom att inte att rapportera att man krockat med ett vilt är risken stor att djuret går en kvalfull död till mötes. Många gånger kan de se relativt oskadade ut, men de kan ha brutna ben eller inre skador som de aldrig kommer att återhämta sig från, påpekar Per-Erik Söderbaum.
Som bilist ska man komma ihåg att man inte får någon ersättning från sitt försäkringsbolag om de inte finner en överensstämmande rapport om olyckan hos polisen. Så det finns fler skäl än de rent humana att rapportera in en viltkollision.
Jakt minskar risker för viltolyckor
– Allmänheten har ofta lätt för att tycka synd om de djur vi jagar i skogen. Det är lätt att påstå att jägare plågar djur. Kanske framför allt då vår verksamhet i mångt och mycket går ut på att i realiteten döda djur. Många gånger sker det i syfte att minska just förekomsten av viltrelaterade trafikolyckor, kommenterar Per-Erik Söderbaum.
Men det är många bilister som inte rapporterar att de själva skadat ett djur med sin bil.
– Som jägare bör vi kanske hjälpa till att upplysa övriga trafikanter närmare om hur viltolyckor ska hanteras och vad som händer om de inte rapporterar, säger Per-Erik Söderbaum.
Nationella viltolycksrådet informerar
Flera aktörer gör ett stort och nyttigt arbete att informera allmänheten om viltolyckor. Nationella viltolycksrådet har intresseparter, från jägarorganisationerna, polis, LRF och många andra berörda organisationer.
Viltolycksrådet har byggt upp ett nationellt samarbete inom viltolycksfrågor där 6 000 jägare ideellt engagerats i eftersöksarbetet.
Rådet har även genomfört rikstäckande informationskampanjer. De har tryckt upp och delat ut miljontals markeringsremsor och visat skrämmande exempel på vad en kollision med älg kan göra med en bil.
”Struntar trafikanter i viltet”
– Men på något sätt har det inte nått fram till en stor del av trafikanterna att vilt går skadade, eller dör i skogen om man inte rapporterar. Eller struntar trafikanter i det vildas ve och väl? Det är i så fall ännu värre, tycker Per-Erik Söderbaum.
Dessutom handlar det om ansenliga pengavärden i inte omhändertaget kött.
I Östergötland pågår för närvarande en civilrättslig process. En markägare har stämt en bilförare som inte rapporterat att han kört på ett vildsvin förrän dagen efter olyckan. Markägaren vill ha ersättning för eftersöksarbetet samt köttvärdet av djuret som återfanns oätligt i skogen.