Riskabel hantering. En sövd varg hanteras av personal som arbetar med märkning. Den ansvarige veterinären, Hans Boström, rekommenderar nu personalen att använda skyddshandskar och skyddsdräkter.
Riskabel hantering. En sövd varg hanteras av personal som arbetar med märkning. Den ansvarige veterinären, Hans Boström, rekommenderar nu personalen att använda skyddshandskar och skyddsdräkter.

Plocka inte bär och svamp i vargrevir

Den ansvarige veterinären för vargmärkningar i Sverige slår larm om risken att den fruktade dvärgbandmasken etablerar sig landet. Hans Boström skriver till bland annat Sveriges riksdagsledamöter och varnar för att plocka bär och svamp i vargreviren.
– Jag gör det i alla fall inte innan vi vet om smittan finns i Sverige, säger Hans Boström till Jakt & Jägare.

Hans Boström har verkat som distriksveterinär i Örebro län i över 30 år. Han har nyligen gått i pension, men han har ännu uppdraget som ansvarig för alla märkningar av vargar i Sverige. Han fick uppdraget under innevarande säsong, när den ordinarie veterinären fick förhinder.
I ett brev till Naturvårdsverket, miljö- och jordbruksdepartementen samt landets alla riksdagsledamöter slår han nu larm om att dvärbandmask riskerar att etablera sig i Sverige via invandrade, eller flyttade, vargar.

Allvarligt om smittan finns i landet 
– Är det så att vi redan har smittan i Sverige är det riktigt allvarligt. Men annars har vi nu världens chans att hålla Sverige fritt. Men det bygger på ordentliga studier i alla revir, säger Hans Boström.
Han är kritisk till att Statens veterinärmedicinska anstalt inte kartlagt riskerna ordentligt. Detta eftersom Hans Boström bedömer läget som allvarligt.
– Ja, jag tycker att det är allvarligt, det är därför jag slagit larm. Man kan räkna de undersökningar som gjorts på ena handens fingrar. Det här måste kartläggas ordentligt.

Skyddskläder
Hans Boström rekommenderar nu sin fältpersonal att använda skyddshandskar när de hanterar avföring från varg. De som bär sövda vargar eller är i direkt närkontakt med dem på annat sätt, bör också bära skyddsdräkt, menar Hans Boström. Han har skrivit till all personal även på länsstyrelserna och framfört sina varningar.

Är det inte en överdriven reaktion från dig?
– Nej, det anser jag inte. Det handlar om en infektion som är så pass allvarligt, att om den sitter i hjärnan, eller en cysta brister, kan det i värsta fall leda till döden för en människa. Dessutom kan den ge nedsatt lungkapaciet, vilket är nog så allvarligt, svarar Hans Boström.

Två olika typer
Det finns två typer av dvärgbandmask – dels rävens och dels hundens och vargens. Rävens smitta är mycket allvarlig och ger upp till 90 procents dödlighet hos människor. Hundens och vargens dvärgbandmask är långtifrån lika dödlig men den kan ändå ge svåra besvär för de människor som drabbas.
– Det kan ta upp till 15 år innan några symtom visar sig. Det vanligaste sättet att smittan upptäcks är vid andra undersökningar som sjukvården gör. Men görs inga undersökningar är finns risk för att sjukdomen får ett allvarligt förlopp, säger Hans Boström.

Krävs flera avmaskningar
Dvärgbandmasken sprids framför allt genom värddjurens avföring. Det är därför Hans Boström avråder från svamp- och bärplockning i vargreviren innan landets vargar är undersökta och avmaskade. Ett problem är dock att en avmaskning inte hjälper för att garantera att smittan inte förs vidare.
Vargforskaren Olof Liberg säger i en kommentar att han och kollegorna har varit medvetna om problemet med smittan.

Stor undersökning i Europa 
– Vi är inte tagna på sängen, men kanske har vi inte uppmärksammat problemet tillräckligt. Nu har i alla fall min norske kollega John Linell inlett en stor undersökning där problemet ska kartläggas i alla Europas länder, säger Olof Liberg.
Dvärgbandmasken finns i både Ryssland och Finland. 

Olof Liberg menar dock att det är fullt möjligt att avmaska de invandrade vargarna flera gånger, så att de garanterat inte bär på smittan.
– Då får man hålla dem i fångenskap en tid och sätta in flera behandlingar, säger Liberg.

Räknar inte med någon eloge
Calle Seleborg i värmländska Likenäs har debatterat flitigt i frågan om dvärgbandmasken. Han har fått skarp kritik från bevarandesidan, som tycker att han sprider vulgär skräckpropaganda.
– Visst har jag fått kritik, men jag visste att det bara var en tidsfråga innan problemet skulle komma upp offentligt. Det känns skönt att jag kanske får gehör för det jag upptäckt, även om jag förstås aldrig kommer att få någon eloge för det, säger Calle Seleborg.

13 svenska fall 2008
Han har studerat ämnet intensivt och kostar på sig ytterligare ett kontroversiellt uttalande:
– Inom en 15-årsperiod kommer dvärbandmasken att orsaka 10-20 fler dödsfall än attacker från vargar. Men svensken i allmänhet känner inte till det här. 2008 upptäcktes att 13 svenskar hade smittan, som de fått under utlandsresor, säger Calle Seleborg.
Han hänvisar till en stor rumänsk undersökning av sjukdomen och den visar att dödligheten hos smittade människor är ungefär sex procent. Det gäller då vargens och hundens bandmask. Rävens bandmask ger upp till 90 procentig dödlighet.

Här är hela det brev som veterinär Hans Boström skickat till landets makthavare:

”Till Naturvårdsverket och Sveriges Riksdagsmän, Miljödepartementet och Jordbruksdepartementet.

Undertecknad, ansvarig veterinär för vargmärkningen i Sverige i år, vill med detta brev göra Er uppmärksam på det förhållandet, att vi inte har en aning om huruvida vargstammen är nedsmittad med vargens bandmask. Det har över huvudtaget inte gjorts ngt seriöst försök, att fastställa om vargarna är fria från denna parasit, sedan vargarna började vandra in i Sverige för 30 år sedan.
SVA som har ansvaret för detta, har endast utfört enstaka undersökningar under de decennier som gått. Min absoluta övertygelse är, att man borde ha haft stenkoll på detta från det den första vargen vandrade in.
Bandmasken, Echinococcus Granulosus orsakar en sjukdom som drabbar även människan, om man får i sig äggen från en nedsmittad natur t.ex. via bär eller svamp. Sjukdomen är inte bara anmälningspliktig, utan också kopplad till en smittspårningsskyldighet. Naturen blir smittad från vargarnas avföring. Äggen, som finns på vegetationen, kommer sedan in i älgar och även i människor. I älgen och människan utvecklas cystor, som långsamt utvecklas under kanske 10 år eller mer. Cystorna kan sätta sig i alla organ, men främst i lever och lungor. Råkar dom hamna i t.ex. hjärnan, kan dom orsaka människans död. När vargarna sedan äter upp älgen med cystorna bildas vuxna maskar i vargen. Cirkeln är sluten.
I Sverige har vargforskarna och fältpersonalen som hanterat vargarna förmodligen varit övertygade, om att vargarna inte var bärare av parasiten. Troligen har Naturvårdsverket och kanske även riksdagsmännen fått den uppfattningen från SVA. Därför har de som hanterat vargarna har gjort detta utan att använda skyddskläder. Detta även när man hanterade t.ex. den hanvarg som för ett par år sedan vandrade in från Ryssland/Finland. Samtidigt vet vi, att av de vargar som undersökts på den finska sidan, har nästan samtliga varit bärare av parasiten. På sina håll har en tredjedel till en femtedel av älgarna i Finland cystor.
Jag kommer framöver, att själv använda handskar och overall vid hanteringen av vargar. Likaså kommer jag att tvätta mig grundligt efter avslutat arbete. Sex månader efter årets märkningar kommer jag att låta göra en serologisk undersökning av mitt blod. Denna kommer jag sedan att upprepa 1 gång årligen i några år. Jag har rekommenderat samtliga tjänstemän som hanterat vargar genom åren, att genomgå motsvarande undersökning.
Jag har också meddelat Naturvårdsverket att jag har för avsikt att avmaska alla vargar i Galvenreviret vid eventuella märkningar, fram tills det är klarlagt huruvida vi har smittan. Tyvärr är en enstaka avmaskning inte hundraprocentigt effektiv, men jag vill i alla fall ha gott samvete och veta att jag gjort allt vad jag kan, för att minimera risken för nedsmittning av svensk natur.
Jag anser också, att man bör avråda från bärplockning och svampplockning i vargreviren tills vidare. Kommersiell sådan bör förbjudas där. Det är sant att man genom upphettning kan avdöda alla parasitägg, men svampen och bären ska ju plockas först.

Alla hundägare i vargreviren bör absolut avmaska sina hundar, om dessa har utfodrats med rått kött eller slaktrester.

Jag har den 24 februari anmält situationen till Naturvårdsverket, Smittskyddsenheten och Jordbruksverket.

På SVA pågår nu en undersökning av de vargar som skjutits under årets början.
Även om denna undersökning inte hittar några parasitägg så anser jag inte att det räcker. Så var t.ex. vargarna i Galven, där den ryske vargen finns, fredade under jakten, så ingen varg därifrån finns med i undersökningen. Det krävs en ordentlig kartläggning av läget i alla vargrevir. SVA tycks anse, att bara för att vi inte har hittat cystor på älgar, så finns inte parasiten. Här vill jag peka på två saker. För det första tas i princip inga organ från älgar tillvara för undersökning. Dom blir kvar i skogen där dom skjutits. För det andra hittade man i Finland den första nedsmittade älgen 2001 och idag, 9 år senare är älgstammen på sina håll helt nedsmittad.

Vi är nu i ett läge, där vi planerar för att flytta in vargar från öst. Då en enstaka behandling inte är tillräcklig, eftersom inget preparat tar död på äggen, måste vargarna i åtminstone ngn vecka förvaras, tills dom är skapligt fria. Helt fria kan vi nog aldrig få dom. På sikt går det nog inte att undvika att vi får in denna parasit men vi måste dock göra allt vad vi kan för att fördröja den dag då våra älgar blir lika nedsmittade som i Finland.”

Hans Boström
Ansvarig veterinär vid årets vargmärkning i Sverige