Rävskabben härjar igen

Rävskabben har börjat grassera igen i takt med att rävstammen ökat kraftigt. Antalet rävar har inte varit så stort sedan 70-talet.
Bland annat i trakterna runt Finspång i Östergötland finns tydliga tecken på rävskabb, som kan decimera rävstammen kraftigt.

– Minst hälften av de cirka 35 rävar jag sköt förra året hade rävskabb. Vissa hade knappt ett hår på kroppen, förklarar kommunjägaren Tommy Jansson till Folkbladet.

Det dröjer cirka en månad innan rävar börjar tappa pälsen på grund av de plågsamma kvalstren.

Även lodjur och hundar drabbas. Ett dött lodjur som upptäckts i ett dike i Lämmetorp hade rävskabb.

Greta Blomgren på Smådjursmottagningen i Finspång berättar att det som mest behandlats tre-fyra skabbdrabbade hundar på en vecka.

Börjar med klåda

Besvären hos hundarna börjar med klåda. Skabbdjuren, som lever i djurets päls, lägger ägg i gångar i huden.

Hundar kan smittas både vid direkt kontakt med skabbrävar och indirekt på platser där drabbade djur har vistats, till exempel i gryt.

Vid gynnsam fuktighet och temperatur kan kvalstren klara sig några veckor utan ett värddjur.

Efter årsskiftet har Tommy Jansson fällt sex skabbangripna rävar. Att skjuta skabbrävar på våren, när rävjakten egentligen är över, måste göras ändå.

– Har mamman skabb drabbar det även ungarna som ändå stryker med, konstaterar Tommy Jansson i Folkbladet.

Skabbrävar ska brännas

Kroppar efter skjutna skabbrävar bör eldas upp för att inte fler djur ska få kvalstren på sig.

Men Tommy Janssons två hundar har ändå fått skabb flera gånger.

Rävskabben, som orsakas av det så kallade sarcoptesskabb-kvalstret, började märkas vid mitten av 1970-talet.

Varg, lo och mård är mottagliga för rävskabbsmittan. Sedan mitten på 1970-talet har ett relativt stort antal av dessa rovdjur drabbats av skabb.

Närmare 80 procent av rävarna i Sverige dog i av skabben under 1970- och 1980-talet.