Med 27 säkra föryngringar i Skandinavien och ytterligare 3–4 möjliga eller sannolika föryngringar i Sverige slår alltså den skandinaviska (och svenska) vargstammen rekord, trots förra årets jakt. Det konstaterar Olof Liberg i sitt nyhetsbrev från Skandulv.
Förra vintern konstaterades 26 föryngringar, enligt den slutrapport som gjordes av Skandulv, Viltskadecenter, högskolan i Hedmark, Rovdata och den finska vilt- och fiskeriforskningen.
Invandrarrevir splittrade
Allt tyder dessutom på att något har hänt i båda vargreviren med ryska invandrarvargar, i norska Kynnareviret och i svenska Galvenreviret.
I det norska Kynnareviret tystnade sändaren på den ryska invandrarhannen redan i höstas. Att sändare tystar inträffar. Men det som väcker farhågorna är att man hittills i vinter inte kunnat spåra mer än ett föräldradjur och den vargen bedöms vara tiken. Hannen är borta.
I Galvenreviret, i Hälsingland, är läget däremot tvärtom. Där finns den invandrade varghannen kvar, men tiken tycks vara spårlöst försvunnen.
– Lyckligtvis, skriver Olof Liberg, har minst två av Kynnahannes valpar gått in i reproduktionen och själva fått ungar, vilket betyder att generna finns kvar i vargstammen. Ännu en valp från Kynnahannen har bildat ett revir och kan eventuellt gå in i reproduktionen i vår.
Bandmasksmittan ska spåras
När det gäller det nyss gjorda fyndet av rävens dvärgbandmask berättar Olof Liberg att den aktuella räven sköts i Kornsjö, nordost om Uddevalla. I räven hittade SVA en stor mängd vuxna maskar.
– Man vet givetvis inte hur smittan tagit sig in i Sverige, men den mest sannolika förklaringen torde vara via införd hund från något land nere på kontinenten, där parasiten är vanlig, särskilt i Alperna, skriver Liberg.
Han konstaterar vidare att det inte finns någon stationär varg i området där räven sköts. Det närmaste vargreviret, Kroppefjällsreviret, ligger två mil norrut. Nu är det meningen att man ska försöka spåra smittan med hjälp av DNA-teknik. Möjligen kan man alltså ta reda på dvärgbandmaskens ursprung.