Cirka 50 procent av kvinnorna och en tredjedel av männen drabbas någon gång under livet av psykiska åkommor. Bilden är arrangerad.
Cirka 50 procent av kvinnorna och en tredjedel av männen drabbas någon gång under livet av psykiska åkommor. Bilden är arrangerad.

Risk att vapenägare inte törs söka hjälp

Sedan år 2003 har din läkare kunnat avgöra om du fortsättningsvis skall få behålla dina jaktvapen. Läkare är och har varit skyldiga att polisanmäla patienters olämplighet att inneha skjutvapen. Socialstyrelsen skall nu gå in och kontrollera om läkarna följer lagen. Aktionen är just nu koncentrerad till Östersund och Järpen i Jämtland.
Men resultatet kan bli att vapenägare inte törs söka hjälp i vården.

Socialstyrelsens tillsynsläkare Kerstin Gudmundsson besöker Järpens hälsocentral och psykiatrin vid Östersunds sjukhus. Hon ska granska journaler för att möjligtvis finna sådana där olämplighet att ha vapen varit aktuellt.

Under en tid har det pågått liknande aktioner ute i landet. Innan det hela är klart ska journaler ha granskats på 60 olika platser från norr till söder.

Psykisk ohälsa vanligt

Cirka hälften av kvinnorna och en tredjedel av männen drabbas någon gång av psykisk ohälsa. Vid vissa tider kan man för tillfället vara olämplig vapeninnehavare, för att sedan återfå det när man åter visar god vigör. Kombinationen psykisk ohälsa och vapen går inte alltid bra ihop.

Vid så kallade tankefixeringar som vanföreställningar och tankestörningar kan det vara extra illa. Men den som är drabbad kan ändå ha omdömet kvar, sjukdomen till trots.

Jakt & Jägare kontaktar polisen i Östersund där Stephen Jerand sitter som inspektör. Han är den som avgör personer med vårdkontakt är olämpliga att inneha vapen.

– Vi har nog inte märkt av fler anmälningar nu än tidigare. Tre-fyra det senaste halvåret, vilket ungefär motsvarar tidigare siffror. Vi har heller ingen misstanke om att det anmäls för få fall av olämplighet, kommenterar Stephen Jerand.

– Läkarna sköter nog sitt på bästa sätt. Det är klart, en liten ökning av anmälningar är kanske att vänta framöver, tillägger han.

Anmälningsskyldighet

Regeringen anser att läkarnas anmälningsskyldighet enligt vapenlagen 6:e kapitlet paragraf 6 skall följas.

– I slutändan sitter jag och avgör vad som kan vara lämpligt. Många gånger först efter personlig kontakt med läkaren som har gjort anmälan. Det behöver inte alltid vara frågan om psykiska åkommor. Demens, spritproblem, aggressivt uppträdande som misshandel och hot förekommer, berättar polisinspektören.

– Läkarnas myndighetsansvar innebär ju också att bedöma lämpligheten att köra bil för vissa patienter.

Att omhänderta vapen i det traditionsrika jaktlänet Jämtland är inte alltid så lätt.

– Det händer att man gömmer vapen, gömmer nyckeln till vapenskåpet eller gör sig oanträffbara. Någon har väl också visat aggressiva tecken. Man förstår hur det kan kännas. Ute på den jämtländska landsbygden kan ett jaktvapen betyda allt för en del. Inget vapen, ingen jakt, blir den bistra sanningen, förklarar Stephen Jerand.

Femårig karantän

– Många gånger sätts vapenägaren i så kallad karantän under en period på fem år. Efter ett halvt decennium återlämnas de beslagtagna vapnen om allt fungerat bra. Det finns flera exempel på detta.

I Åre primärvårdområde tar Jakt & Jägares utsände kontakt med läkarchef Alf Lerner.

– Visst kan det vara ett konfliktfyllt läge en läkare befinner sig i när man skall bedöma lämpligheten hos enskilda att äga vapen, kommenterar han.

– Självklart blir det tvärstopp med vapen för den patient som visar dåligt omdöme allt för tydligt.

I området har det varit väldigt få fall av psykiska sjukdomar kombinerat med vapenlicens.

– Det jägartäta länet till trots har vi inga större problem med detta. Det är klart frågan är laddad. Men jag kan bara minnas ett par fall från Åre och Järpen där man ifrågasatt vapeninnehav och patienterna blivit av med bössorna, säger Alf Lerner.

Få nya anmälningar

Sedan de nya bestämmelserna infördes har det kommit in få anmälningar. Detta skall nu undersökas med hjälp av tillsynsbesök från socialstyrelsen, då även journaler kommer att granskas.

Tio enheter inom öppenvården och psykiatrin i Norrlands inland ska undersökas. Det handlar om platser där jakt och vapen har långa traditioner. Östersund och Järpen blir först ut.

– Vi är inte ute efter att bättra på anmälarsiffrorna, eller att sätta dit någon. Det vi vill är att öka på medvetenheten hos vapeninnehavare, jägare, läkare och patienter, förklarar Socialstyrelsens tillsynsläkare Kerstin Gudmundsson.

– Det finns i runda tal två miljoner legala vapen ute i landet. Jag tror det har gjorts cirka 200 polisanmälningar under det senast gångna året. Så det rimmar lite dåligt. En viss ökning av åtgärder är nog att vänta, säger Kerstin Gudmundsson.

Vågar inte söka hjälp

Det finns flera exempel på att vådaskjutningar under jakt har resulterat i att både skytten och jaktkamrater drabbats av psykiska besvär.

Att söka hjälp för detta törs de inblandade knappt föra på tal, just på grund av läkarnas myndighetsansvar.

Rädslan finns att polisen slår till, tar med sig vapnen och därmed är jakten slut.

I stället har drabbade försökt klara sig ändå, de har tröstat varandra och gjort sig anonyma. En del har börjat dricka för mycket alkohol för att dämpa ångesten.

Då kan naturligtvis problemen bli riktigt allvarliga.

Läkare ansvariga

Vapenlagen anger klart att läkare som är ansvarig för den psykiatriska vården av en patient, som vårdas för psykisk störning i öppen eller sluten vård, är ansvarig. Läkaren måste överväga om en anmälan behöver göras enligt 6:e kapitlet och 6:e paragrafen i vapenlagen.

Om patienten bedöms vara olämplig att inneha skjutvapen skall läkaren enligt samma bestämmelse omedelbart anmäla förhållandet. Anmälan skall göras utan närmare prövning av om patienten har skjutvapen eller inte.

När en anmälan görs bör patienten som regel informeras om den.

Anmälan ska enligt vapenlagen göras skriftligen till polismyndigheten i den ort där patienten är folkbokförd. Av anmälan skall framgå att läkaren är ansvarig för den psykiska vården av patienten och bedömer att patienten är olämplig att inneha skjutvapen.

Jagande läkare

I den lilla byn Västanede i östra Jämtland blir det en pratstund med Eje Åhlander och Susanne Karling. Bägge är inbitna jägare. Dessutom är de läkare på intilliggande Kälarne hälsocentral.

– Det är väl ingen större skillnad i denna fråga nu mot tidigare. Men det vore bra om man ökade medvetenheten i frågan. Det behövs större ansvarstagande hos samtliga inblandade. Att det skulle finnas en oro och rädsla ute bland jägarfolk har vi inte märkt något av, säger Eje Åhlander.

– Skulle vi upptäcka någon patient där omdömet sviktar på grund av psykisk åkomma skickas personen i fråga vidare till psykiatrin, inflikar Susanne Karling.

Inflyttad utbildare

I jämländska Fugelsta har Anders Marklund slagit sig ned i nästa vinters vedhög. Han är uppflyttad från Stockholm, just för att få jaga och fiska. Han har gedigen erfarenhet av utbildning av jägare.

– Man kan ju förstå att det kan kännas ruttet för en jägare att bli av med sina vapen, efter det att han bedömts som olämplig. Många här i Norrlands inland lever för att jaga. När vapnen och jakten flugit sin kos är det nog lätt att hålla sig för skratt, säger Anders Marklund.

Samtidigt tycker han att det är alldeles utmärkt att läkare polisanmäler när det finns fog för det.

– Vem i ett jaktlag vill ha med en jägare som är totalt omdömeslös och fumlar med vapnet? Naturligtvis är han farlig både för sig själv och andra, konstaterar Anders Marklund.

Många gånger plockar jaktlagen själva bort dessa personer från jaktskogen. Men det händer att de dyker upp på annat håll.

– Visst kan det låta grymt, men den vapeninnehavaren måste genast avväpnas. Att det förekommer en massa oro och rädsla ute i buskarna beror nog mycket på brister på informationssidan, tror Anders Marklund.

– Varför inte samköra trafikregister med vapeninnehavare? undrar han.

– Den som inte platsar med ett skjutvapen, vem vill möta den med bil ute på vägarna.