Det är i Svenska Rovdjursföreningens remissvar på Naturvårdsverkets förslag till nationell förvaltningsplan för varg som Rovdjursföreningen presenterar hur kritiken mot vargpolitiken ska tystas.
Enligt Rovdjursföreningen ”saknas det nytänkande om hur man ska hantera den ökande polariseringen i opinionsläget”.
Ulf Kallin, riksviltvårdskonsulent vid Jägarnas Riksförbund ger sin syn på hur motsättningarna i vargfrågan uppstod.
Föreningen anmälde Sverige till EU
– Polariseringen ökade när regeringen stoppade licensjakten på varg och samtidigt tog bort taket på 210 vargar. Regeringens åtgärder var i sin tur en effekt av att Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF anmälde Sveriges vargjakt till EU-kommissionen, konstaterade han.
– Att polariseringen i vargfrågan har ökat kan också bero på den närmast explosionsartade ökningen av vargstammen, som innebär att allt fler människor fått egna erfarenheter av varg, tillägger Ulf Kallin.
Enligt rovdjursutredaren Lars-Erik Liljelunds har det visat sig att ju mer egna erfarenhet människor får av varg, desto mer negativa blir de.
”Det finns till exempel ett tydligt samband mellan attityder till varg och avstånd till ett vargrevir, där längre avstånd generellt innebär en mer positiv attityd”, konstateras det i utredningen.
Invånarna vill inte ha varg
”Det är dock tydligt att de som är bosatta i Stockholms län är mer positiva till antalsmålen jämfört med invånarna i län som hyser en stor andel av de svenska rovdjurspopulationerna. Värt att notera när att undersökningarna visar att en majoritet av de tillfrågade i vissa kommuner i län med täta rovdjursstammar inte accepterar de mål som riksdagen har fattat beslut om. I kommuner som Berg, Dorotea, Övertorneå och Strömsund vill 57-66 procent minska antalsmålet för björn”, rapporterar Liljelunds utredning.
I kommunerna Rättvik, Ljusdal, Ovanåker och Älvdalen vill 53-64 procent minska målet för antalet varg.
Skillnaderna i synen på varg vill Rovdjursföreningen lösa med tvång.
Ska straffas ekonomiskt
Rovdjursföreningen tycker att Naturvårdsverket ska sätta upp regler för vad organisationer får tycka för att få vara med i diskussionen. För den som tycker ”fel”, och inte stöder EU:s art- och habitatdirektiv, ska det bli ekonomiska påtryckningar.
Jakt & Jägare ringde upp Ann Dahlerus, generalsekreterare i Svenska Rovdjursföreningen.
• Är inte det här en mycket stalinistisk skrivning, som går ut på att ni vill tysta all kritik?
– Då har du nog läst den som fan läser bibeln, svarar Dahlerus
• Men det handlar ju om att ni vill använda ekonomiska och administrativa medel för att tysta kritiker av vargpolitiken. Ni skriver ju bland annat att: ”Det skulle vara välgörande om NV explicit skriver i ett inledande stycke att arbetet om kommunikation och delaktighet förutsätter respekt mellan och ett anständigt beteende av alla inblandade parter. Detta bör preciseras i ett antal punktartade förutsättningar som i varje fall skall gälla det arbete som svenska myndigheter själva bedriver eller finansierar genom bidrag till andra organisationer.”
– Det är frågan om hur man uppträder. Det förekommer olika former av hot och utpressningar, säger Ann Dahlerus.
Vad hon avser är dock inte fysiska hot mot enskilda individer, som när till exempel jägare mordhotas. Ann Dahlerus syftar på organisationer som ”hotar” med olika åtgärder.
• Är det eftersöksstrejken som du avser?
– Ja, bland annat. Men också att Solveig Larsson, ordförande i JRF, säger att man vill ha nollvision för varg under vissa förutsättningar. Det är ju en utpressningssituation. Det är underliga umgängesformer när man samtidigt ska sitt med och diskutera vargen, kommenterar Ann Dahlerus.
• Men är det inte Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och WWF som spetsat till konflikten genom att gemensamt anmälde Sverige till EU-kommissionen och därmed slå sönder den överenskommelse som fanns?
– Det var en överenskommelse mellan miljöminister Andreas Carlgren, landsbygdsminister Eskil Erlandsson och jägarorganisationerna. Vi i Rovdjursföreningen hade aldrig blivit tillfrågade, svarar Ann Dahlerus.
• Men hade ni accepterat den om ni tillfrågats?
– Nej, vi hade aldrig accepterat den överenskommelsen, konstaterar Ann Dahlerus.
• Ni skriver om ”det arbete som svenska myndigheter själva bedriver eller finansierar genom bidrag till andra organisationer”. Betyder det att ni vill att man ska kunna dra in bidrag till jägarorganisationerna om de inte delar myndigheternas uppfattning?
– Ja, svarar Ann Dahlerus efter en lång tystnad.
– Men nu har jag inte tid att fortsätta det här samtalet längre, tillägger Ann Dahlerus och lägger på luren.
Frågorna vi inte kunde ställa
Jakt & Jägare fick därför inte möjlighet att fråga om vilka bidrag hon avser, eftersom jägarorganisationerna bara får tillbaka en del av vad jägarna betalar in till Viltvårdsfonden via det statliga jaktkortet.
Inte heller hann Jakt & Jägare ställa frågan om Svenska Rovdjursföreningen, som nästan uteslutande lever på skattemedel, vill acceptera att myndigheter ekonomiskt styr vilka åsikter Rovdjursföreningen får ha.
Jakt & Jägare skulle också ha velat fråga om hur man ska omvända de allt fler människor som i ökande utsträckning ser negativt på vargen. Ska det sättas in ekonomiska påtryckningar mot invånarna i Rättvik, Älvdalen, Ljusdal och Ovanåker där människorna enligt rovdjursutredningen inte accepterar antalsmålen som riksdagen satt upp?