Det är några punkter i Naturvårdsverkets förvaltningsplan för vildsvin som gjorts av Christer Pettersson. Förslaget, som lämnades över till jordbruksministern den 28 december, innehåller flera radikala grepp för att hantera den snabbt växande vildsvinsstammen i Sverige.
Hejdar inte tillväxten
Det finns cirka 60 000 vildsvin i Sverige från Dalälven och söder ut. Årligen fälls cirka 25 000 vildsvin. Det kommer inte att hejda tillväxten.
– Det är bara en tidsfråga innan de fyller upp de områden söder om Dalälven som idag är tomma på vildsvin, konstaterar Christer Pettersson.
Han har inte gett sig in på frågan att försöka ange hur många vildsvin som det bör finnas i Sverige. I stället fokuserar planen på hur tillväxten ska hanteras. Skadorna kan minskas och konflikter mellan markägare och jägare ska dämpas.
– Jag vill framhålla den så kallade Kråkhultsmodellen i Kalmar län i stället för att lägga förvaltningen av vildsvinen på de nuvarande älgskötselområdena, säger Christer Pettersson.
Samverkan i vildsvinsområden
Ett vildsvinsområde omfattar några tusen hektar och uppåt. I området ska både markägare och jägare samverka och avtal ska tecknas mellan parterna, föreslår Naturvårdsverket.
I förvaltningsområdet ska deltagarna själva kunna bestämma nivån på grisstammen. En jourgrupp kan bildas för att rycka ut om vildsvin hotar spannmål. Finansiera åtling och foderplatser, organisera gemensamhetsjakter och ordna skjutkojor är andra uppgifter.
Att lägga för mycket energi på drevjakter med hund är ingen bra lösning, tycker Christer Pettersson.
Det är bättre att skjuta vildsvin på åtelplatser och ha ett mycket högt jakttryck på yngre hondjur under perioden oktober-december. Tryckjakt kan vara en annan lämplig jaktmetod. Det viktiga är att inte ledarsuggor fälls, vilket bara skapar kaos. Bryts familjegruppernas sociala struktur förvärras skadeproblemen.
Ingen ändring av jakttider
Naturvårdsverket föreslår ingen ändring av de nuvarande jakttiderna för vildsvin, som redan tidigare är mycket generösa. Vildsvin, utom suggor med smågrisar, kan jagas 16 april till 15 februari. Årsungar är tillåtna året runt.
Naturvårdsverket vill ge olika aktörer olika uppdrag att jobba med vildsvinsfrågor.
Med hjälp av de pengar som redan ges för det allmänna uppdraget ska Jägareförbundet i samråd med Jägarnas Riksförbund sammanställa kunskaper om olika jaktmetoder och utbilda och informera jägare. Behövs ytterligare pengar ska jobbet kunna finansieras med jaktkortspengar.
Naturvårdsverket vill ha ett stopp för drevjakter på vildsvin där för många hundar släpps ” i pack”.
För heta och skarpa hundar
Hundar som är för heta och skarpa mot vildsvin bör heller inte användas. Risken finns att både hundar och vildsvin skadas om hundar används på fel sätt.
Både Kennelklubben och Naturvårdsverket konstaterar att det inte finns hundraser i Sverige som är specialister för jakt på vildsvin. Här gäller det att prova sig fram med de lämpliga, ställande hundar som finns. Kennelklubben ska få i uppdrag att ta fram ett test som visar hundars lämplighet för jakt och eftersök på vildsvin.
Med tanke på risken att hundar även jagar annat klövvilt får hundar som ska jaga vildsvin även i fortsättningen bara släppas under tiden 1 oktober till sista januari.
Årligen inträffar cirka 1 500 trafikolyckor med vildsvin. Hur mycket vildsvinens skador i jordbruket kostar vet ingen. Men i vissa fall kan skadorna bli högre än jordbruksarrendet när det handlar om flera tusentals kronor per hektar. I sådana fall kan det vara ett alternativ att helt enkelt plantera åkern med skog, eller stoppa odling av grödor för vall, betesmarker, potatis, majs och vete, som lockar vildsvin. Elstängsel kan också bli enda lösningen att skydda grödor.
Viltskadecenter bör få i uppdrag att sammanställa skadorna, utveckla metoder för besiktning av vildsvinsskador och utbilda särskilda besiktningsmän hos länsstyrelserna.
Hur skador ska ersättas kan kräva en särskild belysning av regeringen, tycker Christer Pettersson.
Varnar för björnar vid svinåtlar
När det gäller åtlar och foderplatser för vildsvin varnar Christer Pettersson för att björnar kan börja uppskatta utfodringen och till och med attackera sällskapshundar som råkar komma i närheten av björnarnas nya ”skafferi”.
Ändå är det åtlar och foderplatser som är det viktigaste redskapen i vildsvinsförvaltningen.
Åtelplatser ger säker och effektiv jakt. Foderplatser hjälper till att hålla kvar vildsvinen inom jaktområdet.
– Samtidigt har utfodringen sannolikt bidragit till vildsvinens snabba ökning och spridning. Det finns exempel på regelrätt kapprustning mellan olika jägare som lagt ut stora mängder attraktivt foder för vildsvin, konstaterar Christer Pettersson.
Men foderplatser, där det inte jagas, behövs för att hålla vildsvin borta från åkrar med känsliga grödor.
– Det finns heller inget rätlinjigt samband mellan mängden foder och det totala antalet djur i omgivningen, tillägger Christer Pettersson. Han vill därför inte förbjuda foderplatser, men föreslår en del restriktioner.
Minst 500 meter till vägar
Foderplatserna bör inte ligga närmare än 500 meter till vägar och jordbruksmark. Utfodring på marker mindre än tio hektar kan strida mot jaktlagstiftningen, varnar Christer Pettersson.
Foderspridare bör inte placeras närmare än 200 meter till annan jordbruksmark eller en annan jaktmark.
Naturvårdsverket föreslår även begränsningar för hur mycket foder som läggs ut till vildsvin.
På åtlar och foderplatser bör inte foderspridaren släppa ut mer än två-tre kilo per dygn i form av ärtor, majs och spannmål.
Stödutfodring på ett vinterhalvår på bör inte ske med mer än 10-15 kilo spannmål per hektar om marken omfattar minst 50 hektar och har en normal klövviltstäthet.
Dessutom ska endast naturliga och oförädlade jordbruksprodukter få användas.
Christer Pettersson vill att det ska bli lättare att sälja eller ge bort vildsvinskött. Därför föreslår han att kravet på att köttet ska passera en vilthanteringsanläggning slopas. Det bör räcka med att ett prov för trikinundersökning om vildsvinsköttet ska säljas eller skänkas bort.
Belysta åtlar
Christer Pettersson vill ha säkrare skott på permanenta åtelplatser, där det kan bli problem särskilt under snöfria nätter. Därför bör länsstyrelserna kunna ge tillstånd för fast belysning på åtlar. Villkoret föreslås bli att markområdet är så bärkraftigt att det fällts minst ett tiotal vildsvin per år.
Däremot bör eftersökslampar på gevär inte få användas ens vid skyddsjakt. Lampor som tänds före skottlossning gör att vildsvinen präglas att fly. Det skulle försvåra nattliga eftersök på skadade vildsvin.
Ljusförstärkare på gevär
Däremot kan Christer Pettersson tänka sig att ljusförstärkare på gevär får användas när särskild skyddsjakt på vildsvin i växande grödor beviljats. Sådana så kallade nv-sikten kan också tillåtas under särskilda skyddsjakter vid bebyggelse och vägar.
Naturvårdsverket öppnar också för att lättare kunna använda fällor för att fånga vildsvin, dels som ett komplement till skyddsjakt mot särskilt skadegörande vildsvin, dels vid skyddsjakt nära tätorter där det är svårt att använda skjutvapen.