Sälar i rikets tjänst. Psykologen och beteendevetaren Valdemar Fallenius upptäckte att framförallt gråsälar gick att träna till att spåra och leta upp saker under vatten. Hans hemliga sälprojekt blev en del av Försvaret.
Foto: Shutterstock, fotomontage Sälar i rikets tjänst. Psykologen och beteendevetaren Valdemar Fallenius upptäckte att framförallt gråsälar gick att träna till att spåra och leta upp saker under vatten. Hans hemliga sälprojekt blev en del av Försvaret.

Sälar på topphemliga uppdrag

Svenska militären använde vilda djur för att lokalisera främmande ubåtar under andra världskriget, skriver Nynäshamsposten, NP.
Både sälar, örnar och duvor tränades vid en topphemlig anläggning på Gålö. Vid minst två operationer användes specialtränade sälar.

Skärgårdsstiftelsens tidigare förvaltare, Johan Ahlbom, har skrivit om den hemliga verksamheten i en bok som han och fotografen Magnus Rietz bok gett ut. Den heter ”Skärgårdshus – historia, byggstilar och livsöden”.

Började med privata försök
Ahlbom berättar om psykologen och beteendevetaren Valdemar Fallenius, som mellan åren 1941 och 1945 drev försöksstationen Palmen på Gålö på uppdrag av försvarsmakten.
I största hemlighet tränade Fallenius bland annat sälar för att ingå i totalförsvaret. Det började med ett privat projekt där Fallenius fick sälarna att leta upp sjunkna torpeder och minor. Det ledde till att svenska militären gick in i projeket.

Tystnadsplikt
Omkringboende och professionellt engagerade, de som levererade mat till sälarna och byggde anläggningen, fick skriva på papper där de förband sig tystnadsplikt. Enligt Ahlbom var allmänhetens lojalitet med försvaret stor eftersom det rådde ofred.
19 sälkutar fångdes på isarna i Bottenviken tog sin i verksamheten. Övningarna utgick från pråmbåten Palmen, som förde ut sälarna på övning på Gålöviken och Mysingen och öppet hav.

Magneter med radiosändare
Valdemar Fallenius upptäckte att sälarna kunde pejla in ubåtar som rörde sig i lägsta fart. Han använde ankare, bojer och magneter med radiosändare som fastnade på ubåtarna när sälarna simmade förbi dem.
Under träningen på den topphemliga anläggningen bar sälarna gummiselar.
– Kvitton från beställningarna hos en gummiverkstad på Kungsholmen finns kvar. Där kallas de ”hundselar”, berättar Johan Ahlbom för NP.

Otymplig teknik
Ett problem var att dåtidens utrustning var för stor och tung. Johan Ahlbom konstaterar att dagens teknik hade underlättat försöken.
Valdemar Fallenius tränade också örnar, berguvar och duvor med militärt syfte. Han fäste fisk på periskopattraper för att få fåglarna att lokalisera dessa.
– Det var också framgångsrikt. Det är otroligt svårt att se periskop ute till havs, säger Johan Ahlbom till NP.

Två skarpa lägen
Minst två gånger användes sälarna i skarpt läge av försvaret. I juli 1942 sattes de in i sökandena efter en främmande ubåt i Västerviks skärgård. Försöket avbröts på grund av dåligt väder.
Andra gången var när man försökte rädda 33 besättningsmän som förliste med ubåten Ulven 1943 utanför Marsstrand.

”Inte sälarnas fel”
– Det var tragiskt, eftersom samtliga omkom. Men inte heller då var det sälarnas fel att de inte kunde hitta ubåten. De släpptes flera kilometer från det område där ubåten sedan hittades. Hade djuren släppts i rätt område hade de hittat den, säger Johan Ahlbom till NP.
Sälstationen på Gålö lades ned 1945. Men den finns kvar och är i dag öppen för allmänheten.